Är gyllene snittet trams?

[mipert]

Vågar inte lägga upp en till exempelbild här
men om jag hänvisar till kattbilden som jag la upp tidigare så inte satt jag och funderade så mycket på diagonalen i bilden

Jag funderar aldrig(?) över diagonaler, gyllene snitt eller likhetens lag.
Däreomt har kunskapen om olika ”regler” (börjar avsky det ordet) gjort att jag bättre ”känner” när bildelementen sitter som de skall.

När jag fotograferade barn som gungade i parken igår visste jag att om jag vred kameran på ett visst håll skulle jag få ökad dramatik i bilden. Då följde jag medvetet en regel om komposition som jag läst om och jag visste vilket resultat jag skulle få.
Jag anser inte att jag bröt några regler.



Jag gillar det tormig skrev:

...Jag tror att man blandar ihop ögonblick med slump. Det är inte samma sak, ögonblick kan sökas upp, väntas in eller rent av skapas...

 

[Nekomy]

En sak som förvånar mig lite när man talar om GS det är att ingen talar om ytan eller att man beskär bilderna så de får ett format enligt GS. Så även de mest hängivna GS anfängare verkar frångå GS grund ide

 

[mipert]

Nekomy skrev:
En sak som förvånar mig lite när man talar om GS det är att ingen talar om ytan eller att man beskär bilderna så de får ett format enligt GS...

Jag hittade snabbt några inlägg om just det. Bland annat ett av mina

 

[postjanne]

En känd fotolärare skrev i sin lärobok (nu minns jag inte hans namn,eller bokens) att som fotograf skall du lära dig de olika reglerna när det gäller ljus ,komposition m.m. Därefter är det dags att börja bryta mot olika regler. En bra bild har ju ofta en inbyggd spänning som attraherar ens estetiska sinne och ibland kanske den helt felkomponerade bilden har den spänningen.

 

[Arleklint]

postjanne skrev:
En känd fotolärare skrev i sin lärobok (nu minns jag inte hans namn,eller bokens) att som fotograf skall du lära dig de olika reglerna när det gäller ljus ,komposition m.m. Därefter är det dags att börja bryta mot olika regler. En bra bild har ju ofta en inbyggd spänning som attraherar ens estetiska sinne och ibland kanske den helt felkomponerade bilden har den spänningen.

Ni får ursäkta mig, men jag fattar inte detta. Antagligen är jag dum, men då kanske någon kan försöka förklara på ett annat sätt så jag fattar.

Å ena sidan sägs det att bilder har större möjligheter att bli bra om man följer kompositionsregler, kompositionslära eller vad vi kallar det. Å andra sidan sägs det att det kan bli blir bra och spännande bilder om man bryter mot reglerna.

Att känna till reglerna är en sak, men varför skall vi grubbla på reglerna om det kan bli bra i båda fallen? Varför inte fota efter sitt eget huvud och försöka lägga reglerna på hyllan då?

 

[postjanne]

Det är väl det det går ut på. Fota efter sitt eget huvud och försöka utveckla ett personligt bildöga.Regler och gyllene snitt är trots allt bara rekomendationer.

 

[elmfeldt]

postjanne skrev:
Det är väl det det går ut på. Fota efter sitt eget huvud och försöka utveckla ett personligt bildöga.Regler och gyllene snitt är trots allt bara rekomendationer.

Precis. Och det är oändligt mycket svårare att ta kontroversiella bilder med spännande komposition/innehåll än vad man tror. Jag tror inte ens att man kan ta kontroversiella bilder utan att veta rekommendationerna, såvida man inte är född med ett väldigt bra bildöga och har det inom sig. Det är därför ytterst få bilder står ut. De flesta sköna bilder är därför renodlade och med klassisk kompositionslära. Dessutom är det olika svårt inom olika motivkategorier att vara kontroversiell.

 

[zappafan]

elmfeldt skrev:
Precis. Och det är oändligt mycket svårare att ta kontroversiella bilder med spännande komposition/innehåll än vad man tror. Jag tror inte ens att man kan ta kontroversiella bilder utan att veta rekommendationerna, såvida man inte är född med ett väldigt bra bildöga och har det inom sig. Det är därför ytterst få bilder står ut. De flesta sköna bilder är därför renodlade och med klassisk kompositionslära. Dessutom är det olika svårt inom olika motivkategorier att vara kontroversiell.

Hmm.
Om man nu mot all förmodan skulle stöta på dessa bilder då, "kontroversiella bilder med spännande komposition/innehåll".

Såna bilder blir ju oerhört svåra att bemöta.

Vidare måste jag berätta en liten sak bara:
Var som journalist utsänd att skriva om en fotoutställning på en skola.
Dit kom en erkänd fotograf och skulle dels tala om fotografering men också titta på bilderna.

Det blev ett minst sagt intressant möte vill jag lova.
Ute i korridorerna gick han på och svängde runt med yviga gester kring bilderna, pratade om djup, tyngd, diagonaler, ja, kort sagt rubbet.

Lite förvånade titta eleverna på mannen som for runt. Att fotografen egentligen pratade över huvudena på eleverna uppfattade han tyvärr aldrig.

Efteråt fick jag en pratstund med någon av utställarna.
"Jag kunde väl aldrig tro att det fanns så mycket att "se" i min bild. För mig är det bara en lyckad bild".

Och denna lilla historia tycker jag knyter an till det Janne skrev tidigare om slump.

 

[elmfeldt]

zappafan skrev:
Hmm.
Om man nu mot all förmodan skulle stöta på dessa bilder då, "kontroversiella bilder med spännande komposition/innehåll".

Det är ju precis det jag menar, det är ju i princip omöjligt och få förunnat. Att påstå att man gör det är ju ett tecken på att man är allt för medveten om regelverk och rekommendationer.

Stötte på några bilder där kompositionslära sällan ligger som tyngden i bilden:

http://www.terryrichardson.com/Celebrities/Viggo5.html

men som verkligen är kontroversiella, men som inte beror på någon slump. Utan ögonblick.

 

[Frizge]

Hustomten skrev:

Att känna till reglerna är en sak, men varför skall vi grubbla på reglerna om det kan bli bra i båda fallen? Varför inte fota efter sitt eget huvud och försöka lägga reglerna på hyllan då?

Du svarar ju själv på frågan. ... bilder har större möjligheter att bli bra om man följer kompositionsregler ... Tänk på att kompositionsreglerna är nåt som vuxit fram under lång tid av "trial and error". Om du vill försöka skriva om reglerna genom att föra fram nya lösningar så är du fri att göra det. Men förvänta dig inte att övriga världen kommer att tycka att det är lika bra. Det handlar inte bara om de rent estetiska aspekterna utan även om att göra sig förstådd.

Jag kan dra en parallell med grafisk formgivning. På 90:talet fanns det en snubbe som hette David Carson. Han var art director för en tidning som hette Ray Gun. I den tidningen lade han ibland halva texten utanför sidan. Ibland lade han två spalter text ovanpå varandra. Oftast använde han helt oläsbara typsnitt. Blev det snyggt? Tja, jag tyckte att det så rätt coolt ut emellanåt. Blev det läsbart? Nix. Formgivningen ställde sig mellan läsaren och texten. Innehållet försvann och kvar fanns bara ytan.

Om du vill förmedla en viss känsla med en bild så har du antagligen större chans att nå ditt mål om du "håller dig till reglerna" för hur en sån bild bör fotas. Men var för Guds skull inte rädd för att experimentera och testa andra lösningar.

För övrigt tycker jag att det otroligt fascinerande när de lärde övertolkar saker i bilder och texter (t.ex. apor målar tavlor).

 

[Frizge]

Stötte på några bilder där kompositionslära sällan ligger som tyngden i bilden:

http://www.terryrichardson.com/Celebrities/Viggo5.html

men som verkligen är kontroversiella, men som inte beror på någon slump. Utan ögonblick. [/B]

Jag brukar ta liknande bilder ibland. Det beror inte på slump. Det beror på ett alltför ambitiöst alkoholintag i kombination med engångskamera.

 

[sjost]

zappafan skrev:
Hmm.
Om man nu mot all förmodan skulle stöta på dessa bilder då, "kontroversiella bilder med spännande komposition/innehåll".

Såna bilder blir ju oerhört svåra att bemöta.

Vidare måste jag berätta en liten sak bara:
Var som journalist utsänd att skriva om en fotoutställning på en skola.
Dit kom en erkänd fotograf och skulle dels tala om fotografering men också titta på bilderna.

Det blev ett minst sagt intressant möte vill jag lova.
Ute i korridorerna gick han på och svängde runt med yviga gester kring bilderna, pratade om djup, tyngd, diagonaler, ja, kort sagt rubbet.

Lite förvånade titta eleverna på mannen som for runt. Att fotografen egentligen pratade över huvudena på eleverna uppfattade han tyvärr aldrig.

Efteråt fick jag en pratstund med någon av utställarna.
"Jag kunde väl aldrig tro att det fanns så mycket att "se" i min bild. För mig är det bara en lyckad bild".

Och denna lilla historia tycker jag knyter an till det Janne skrev tidigare om slump.

??. Oavsett om du ser innehållet eller inte efteråt i bilden, så blir den ju intressant av en anledning. Han kunde se dom anledningarna och förklara dom. En del har ju bildseende och tar oehört fina bilder utan att för den sakens skull veta varför dom blir fina. Den erfarne fotografen kunde förklara varför dom var fina och intressanta. Fortfarande ingen slump att dom blev bra.

 

[Maverick]

Oj, vilken tråd. Såhär direkt efter att ha läst igenom allt är det lite svårt att sätta ord på mina reflektioner.

När det gäller GS så är den värdelös om fotografen valt att komponera efter den enbart av den anledningen att följa GS. Det finns inget egenvärde i att följa vissa kompositionsregler.

Reglerna finns där för att ge oss generell vägledning i hur en betraktare kommer uppfatta bilden. Alltså kan bara användningen av GS vara lyckad i de fall fotografen önskar uppnå en harmonisk bild för betraktaren. Dock är GS fortfarande inte den enda lösningen utan till det kommer färglära. En bild kan följa GS allt den vill men består den enbart av färgerna rosa och rött uppfattas den nog inte som harmonisk utan som motsägelsefull.

Personligen skulle jag bli överlycklig om kritiker hänvisade till olika kompositionsregler i sin kritik på mina bilder. Då skulle jag ha nått att gå på. För det är ju så att att flera kompositionsregler kan finnas i samma bild och då gäller det att de samverkar och inte motverkar varandra. Om man nu inte har till syfte att skapa motsägelsefulla bilder.

Någon skrev att kommentarerna tar alldeles för lite hänsyn till innehåll i bilderna. Jag tycker det är precis tvärtom. Det brukar inte gå särskilt länge mellan varven som bilder blir sågade pga innehåll. Främst då pga att innehållet består av fel motiv. När man kommer till innehåll i form av budskap så kan jag dock hålla med om det till viss del. Men det är så ytterst sällan man ser någon diskusion om bilders budskap. Tjejbilderna undantaget och de vet vi ju hur de slutar.

För att skapa de där riktigt klockrena bilderna så krävs det kanske att man går lite utanför ramarna, men det krävs fortfarande att man har lite hum om grunderna om man inte vill chansa hela vägen.

GS är bra även om jag inte tillämpar den själv medvetet utan håller mig till andra kompositionsregler.

Om man nu vill diskutera tvivelaktiga kompositionsregler föreslår jag att ni diskuterar punktkompositionens existensberättigande. Jag har själv bara läst om den ytligt och avfärdat den som ointressant för egen del.

Några kommentarer angående ett par av de bilder som laddats upp. För att börja med bilen så är den inte helt fel i sin centrala placering. Det blir väldigt lite bil och väldigt mycket miljö om man skulle göra den enligt GS med trovärdigt resultat. Dock så har ni ju konstaterat att motorn och hjulet ligger i skärpunkter och tittar man på bilden ett tag så tycker jag iaf att de tar uppmärksamheten i bilden. Om det är rätt eller fel beror till stor del på vad fotografen haft för avsikt.

När det gäller bilden på ån som flyter fram kan jag känna att blicken tenderar att fastna på busken och inte näckrosorna. Jag upplever den inte som särskilt harmonisk.

När det gäller cafébilden så kan jag bara säga att min blick fastnar direkt på glasskylten och ingenting annat. Den följer GS hyffsat bra gissar jag, men den följer också en annan regel som jag fotar mest efter så det är kanske därför skylten fastnar för mig.

När det gäller fokus har jag aldrig hört talas om en komposionsregel som omfattar den. Det jag har läst om den är att till för visa...fokus och inget annat. Skärpedjupet kan användas för att visa djup men också en del annat. Vart hittar jag info om fokus med avseende på komposiotionslära?

Mvh
Maverick

 

[mill]

Har inte läst alla inläggen, men jag provade det på en av mina kompisar en gång.
Jag visade en serie bilder för henne och så fick hon välja ut de hon gillade bäst. En av bilderna var ett landskap där horisonten var placerad på tre olika ställen, bla då ca en tredjedel nerifrån. Den gillade hon bäst. Varför visste hon inte. Det var likadant med en annan bild om jag inte minns fel; en lyktstolpe ca en tredjedel från höger. Jaha, då blir det perfekt med GS eller?

En annan kompis tyckte inte att samma bilder var bäst.

Tittar jag på mina egna bilder bryter jag mot hur många regler som helst. Visst, en del följer kanske GS, men det är nog fler som inte gör det och det är okej bilder iaf.

Summa summarum: det spelar ingen roll och smaken är olika.

 

[Nekomy]

GS är inte värdeelöst att använda för att göra bilder, se på Terjes bilder. Men det som är trams är att man påstår att GS står för någon slags universal harmoni, att GS är så vanligt i naturen och att GS redan användes i antiken och att detta skulle vara ett bevis för dess förträfflighet. Det är alla lögner om GS som gör GS till trams.

Vist kan man fortsätta att ta bilder enligt GS på samma sätt som folk får läsa och tro på horoskop, men man skall inte pressentera detta som en kunskap eller vetenskap.

 

[mill]

ja var håller Terje hus förresten?! =)

 

[cwe]

Hej,
dags för nattmangling igen?

>Om man nu vill diskutera tvivelaktiga
>kompositionsregler föreslår jag att ni
>diskuterar punktkompositionens
>existensberättigande. Jag har själv bara läst
>om den ytligt och avfärdat den som ointressant
>för egen del.

Jag gillar verkligen punkt-kompositionen, en utsträckt punkt i en bild fångar oftast mitt intresse, bland annat det som är så intressant med annas exempel tidigare tror jag. Jag fastnade ett tag för en annan punkt - paraplyer... Så där håller jag inte med dig...

Tänkte försöka också pröva med en (oharmonisk) bild som jag inte omedelbart tycker följer reglerna men som jag ändå gillar; "Bofils FK". Det mest är fel, men "livligheten" gillar jag ialla fall. Vad säger ni, funkar den trots alla fel? Eller hittar ni några "regler" här?

-Christian

 

[Maverick]

Jag har nog inte läst samma bok som du. Den punktkomposition jag talar om avhandlar inte en enskild punkt. Detta då den i så fall är ett objekt som skall behandlas enligt någon av de andra kompositionsreglerna.

Nä, den punktkomposition jag läste om handlade istället om man har en näst intill ohanterlig mängd punkter. Till exempel stora grupporträtt med många ansikten, eller för den delen en bild med en massa stenar på. Det vart lite för mycket myrornas krig för min del av den teorin. Typ slasktratten när alla andra kompositonsregler inte gick att motivera.

Mvh
Maverick

 

[tormig]

mill skrev:
Har inte läst alla inläggen, men jag provade det på en av mina kompisar en gång.
Jag visade en serie bilder för henne och så fick hon välja ut de hon gillade bäst. En av bilderna var ett landskap där horisonten var placerad på tre olika ställen, bla då ca en tredjedel nerifrån. Den gillade hon bäst. Varför visste hon inte. Det var likadant med en annan bild om jag inte minns fel; en lyktstolpe ca en tredjedel från höger. Jaha, då blir det perfekt med GS eller?

En annan kompis tyckte inte att samma bilder var bäst.

Tittar jag på mina egna bilder bryter jag mot hur många regler som helst. Visst, en del följer kanske GS, men det är nog fler som inte gör det och det är okej bilder iaf.

Summa summarum: det spelar ingen roll och smaken är olika.

Vilket underlag för en tvärsäker slutsats, tre personer.

 

[mill]

javisst, genom induktion visade jag att smaken är olika.