Är gyllene snittet trams?

[mipert]

jimh skrev:
Det känns ju som hämtat ur en skolbok i komposition.

Visst är det så, jag skulle själv vilja ha bilden på mina föreläsningar om komposition.

Men jag håller inte med Jimh om bildens kaos.

Jag finner tre tydliga grundelement.

Du har en tydlig triangel [grönt] som anger var blicken skall börja i bilden, vi drar oss gärna till en spets i övre vänstra hörnet.
(Den form vi lättast urskiljer i kaos är triangeln, därför skall man bygga sådana former i nödläge med stockar och sten för att upptäckas av flyg.)

Sedan finns en diagonal i nedförsbacke [rött] som gör att blicken leds in i bilden.

Cirkelformen [blått] är en klassiker för att få blicken att vandra runt, runt i en bild mellan ett antal element.

Huvudpersonen är centrerad, det är det ena skälet till att vi stannar till, det andra är att blicken först verkar vara på mig. Dessutom ser personen gladare ut än de andra, då knyter vi mer an till personen.

Sedan finns det ett antal fristående element som skapar en viss spänning och cirkelformen gör att vi kan hoppa mellan dem i ett lugn flöde. Det gör att vi kan se deras små egenheter som att en person går från oss med sin cykel medan de flesta andra tittar åt samma håll.
Det skapar ett intresse för det negativa rummet som också ger en spänning åt bilden.

Komposition har flera syften, bland annat att attrahera och orientera oss i bilden.

Som sagt, en klassiskt uppbyggd bild med en viss störning i den ganska lugna ytan.

 

[Arleklint]

ariadne skrev:
Intressant läsning.

Jag tänker på ( förrutom fotografering) när jag började teckna. Nu tog jag mig inte igenom stadie 2 ( jag va inte så bra på att teckna) men jag kom en liten bit iallafall.

När jag precis började teckna så tyckte man att det såg för jävligt ut.Förstås. Läraren sa att " du kommer att gilla dessa sedan när du tittar tillbaka"
" Mm, visst! (not!)"

Men hon hade rätt. Den naiviteten och oförstördheten går liksom aldrig att komma tillbaka till igen. Ska man vara ledsen för det då? Lite kanske, men samtidigt så vill man ju utvecklas och komma vidare. Inget är väl bättre än det andra egentligen, bara olika.

Dessutom så uppskattade man ju knappast stadie 1 när man befann sig i det ( på samma sätt som jag gör nu).Jag gjorde inte det iallafall. Den uppskattningen kom först efter.

Jag tänker på mitt musicerande... Jag spelade i min ungdom fiol. Svensk folkmusik... Sen tänkte jag att jag skulle lära mig spela på "riktigt" och utbildade mig på olika sätt i klassisk violin. Sagt och gjort. Det gjorde jag.

Efter ett antal klassiska år ville jag återgå till folkmusiken. Nu med min större tekniska färdighet.
Problemet blev att folk därefter alltid hörde att jag var klassiskt skolad.

Går motsvarande fenomen att undvika inom foto?

 

[ariadne]

Hustomten skrev:
Jag tänker på mitt musicerande... Jag spelade i min ungdom fiol. Svensk folkmusik... Sen tänkte jag att jag skulle lära mig spela på "riktigt" och utbildade mig på olika sätt i klassisk violin. Sagt och gjort. Det gjorde jag.

Efter ett antal klassiska år ville jag återgå till folkmusiken. Nu med min större tekniska färdighet.
Problemet blev att folk därefter alltid hörde att jag var klassiskt skolad.

Går motsvarande fenomen att undvika inom foto?

Fast är det ett problem? Att man hör att du är klassiskt skolad?

Eller ser att man kan grunderna i teckning, i foto osv.

För de tyckte väl inte att du spelade dåligt, eller tråkigt, eller nåt annat negativt?

 

[Arleklint]

Jo det är en skillnad! Även om jag spelar rätt och riktigt är det inte så som folkmusiken skall låta. Den klassiska "touchen" är mer "klinisk". Den är för ren, noga och "perfekt"

 

[ariadne]

Hustomten skrev:
Som ny och engagerad fotograf (eller inom vilket område som helst) är man ofta full av energi. Man har höga ambitioner om att åstadkomma underverk och slå världen med häpnad. Det finns en skön naivitet. Att utveckla sig på egen hand i det läget är svårt. Många har nog stora idéer om vilken typ av bilder man vill göra, men problemet är att förädla och utveckla den stilen utan hjälp.

Sättet att komma vidare blir ju då att man låter utbilda sig och låter sig inspireras av andra fotografer. Man hittar verktyg för att bli säkrare på sin sak, precis som alla sagt i tråden. Utvecklingen rasar på.

Det svåra nu blir om man vill hålla kvar vid de egna idéer man faktiskt hade som "ny och grön" och använda sina nyförvärvade kunskaper och intryck till att förädla dom idéerna, utan att låta sig påverkas alltför mycket av omgivning och trender. Hur balanserar man så att man tar till sig lagom mycket utifrån? Å ena sidan vill man fotografera självständigt och göra sin egen grej, å andra sidan behöver man intryck.

Hur kopplar man tillbaka till de härligt naiva idéer och tankar man hade som nybörjare (som man då inte kunde realisera), för att göra dom på ett bättre sätt med hjälp av sina kunskaper, erfarenheter och intryck, utan att halka in i strömmen?

Här ligger mycket av mina funderingar.

Sånt här funderar jag också på. Och säkert många.

Jag har funderat idag också, men tror inte jag kom nån vart ( säger jag och fortsätter skriva ändå)

Jag tror att det ligger en sanning i att man liksom hamnar i en svacka. "Jaha, nu blev jag bättre, men vad tråkigt det blev då"

Men istället för att se det som två olika poler, där man först är på ena sidan "Inge bra tekniskt sett, men allt är sketakul och jag brinner för det jag gör"
och sedan på andra " Jag har hittat massor med verktyg men lågan försvann och allt jag gör känns mest tråkigt"

så kanske man ska se det som vågor istället, inte bara två sidor.
Dvs det kommer att gå upp igen. Och ner igen.

Nåt sånt var väl Jim inne på förresten.

När jag gick på konstskola så bad lärarna oss ibland att liksom försöka strunta i de konstnärliga ambitionerna, och försöka koncentrera oss på verktygen. Skitsamma om det man gjorde kanske inte var världens mest uttrycksfulla verk, ibland kan sådant ligga mer i vägen. På samma sätt som det kan vara skönt och befriande att strunta rätt mkt i tekniken så kan det vara skönt att lägga de "konstnärliga" ambitionerna åt sidan också.

 

[tormig]

Hustomten skrev:
Jag tänker på mitt musicerande... Jag spelade i min ungdom fiol. Svensk folkmusik... Sen tänkte jag att jag skulle lära mig spela på "riktigt" och utbildade mig på olika sätt i klassisk violin. Sagt och gjort. Det gjorde jag.

Efter ett antal klassiska år ville jag återgå till folkmusiken. Nu med min större tekniska färdighet.
Problemet blev att folk därefter alltid hörde att jag var klassiskt skolad.

Går motsvarande fenomen att undvika inom foto?

Med tanke på hur illa det alltför ofta låter om folkmusik önskar jag att fler skaffade sig bättre teknik! Om folk vant sig vid att det skall gnissla och låta illa så är det ju klart att de blir förvirrade när någon plötsligt träffar rätt.

 

[ariadne]

Hustomten skrev:
Jo det är en skillnad! Även om jag spelar rätt och riktigt är det inte så som folkmusiken skall låta. Den klassiska "touchen" är mer "klinisk". Den är för ren, noga och "perfekt"

Jag förstår fortfarande inte problemet tror jag.
( Jag kan inget om folkmusik heller)

 

[Arleklint]

Klassiskt spelar du exakt rätt efter dina noter - reglerna, du vet Ingen plats för improvisationer och spontanitet.

Inom folkmusiken spelar du fritt med den musikaliska "dialekt" DU har och har en mycket stor frihet för lek.

 

[Maverick]

Kan det inte vara lite beroende på hur man fotograferar?

Ibland får jag kännslan av att många först fotograferar och sen när man ser bilden bestämmer man sig för vad den innhåller och vad den har för budskap, om den har något budskap. I de fallen kanske inte verktygen i form av komposition är så viktiga, det kan man ju som vi märkt lägga på i efterhand.

Om man istället på förhand vet vad man vill berätta och vad man vill att ens bilder ska ha för budskap och innehåll så är nog kompositonslära, bildlära och annat viktigt att kunna.

eller?

Mvh
Maverick

 

[ariadne]

Hustomten skrev:


Det svåra nu blir om man vill hålla kvar vid de egna idéer man faktiskt hade som "ny och grön" och använda sina nyförvärvade kunskaper och intryck till att förädla dom idéerna, utan att låta sig påverkas alltför mycket av omgivning och trender. Hur balanserar man så att man tar till sig lagom mycket utifrån? Å ena sidan vill man fotografera självständigt och göra sin egen grej, å andra sidan behöver man intryck.

Istället för att tänka "hur tar jag mig tillbaka till dom ideérna, den energin jag hade" så kanske man ska tänka " hur tar jag mig framåt för att hitta nya ideér, ny energi"
Jag menar om man nu tagit ett steg framåt på ett plan, varför förväntar man sig då att man inte ska göra likadant på andra plan?

Att man går framåt innebär ju inte att man börjar från ruta noll varje gång heller. Men jag tror man måste ta ett steg framåt, inte bakåt. Sen följer ju det gamla med en,bitar av det iallafall, men om man bara står och letar bland den gamla bråten så kan man ju omöjligt hitta nåt nytt. Där finns ju bara det gamla

 

[olav.karlsson]

ariadne skrev:
Jag förstår fortfarande inte problemet tror jag.
( Jag kan inget om folkmusik heller)

Då du spelar sker det intuitivt. Det handlar om känsla. Om du har skaffat dig reflexmässiga kunskaper om hur du skall spela kan du inte lägga ifrån dig det. Folkmusik skall inte låta så rent som klassisk musik gör. Resultatet blir att det låter lite för perfekt.
(hoppas jag lyckats förklara)

 

[tormig]

Hustomten skrev:
Klassiskt spelar du exakt rätt efter dina noter - reglerna, du vet Ingen plats för improvisationer och spontanitet.

Inom folkmusiken spelar du fritt med den musikaliska "dialekt" DU har och har en mycket stor frihet för lek.

Fast improvisation bygger väl på att man utgår från något man kan, eller hur? Har man en dålig teknik blir det väl en dålig improvisation också.

 

[Arleklint]

Maverick skrev:
Kan det inte vara lite beroende på hur man fotograferar?

Ibland får jag kännslan av att många först fotograferar och sen när man ser bilden bestämmer man sig för vad den innhåller och vad den har för budskap, om den har något budskap. I de fallen kanske inte verktygen i form av komposition är så viktiga, det kan man ju som vi märkt lägga på i efterhand.

Om man istället på förhand vet vad man vill berätta och vad man vill att ens bilder ska ha för budskap och innehåll så är nog kompositonslära, bildlära och annat viktigt att kunna.

eller?

Mvh
Maverick

För att spela folkmusik behövs inga noter, dom används inte. Violinteknik är bra att ha, men inte den klassiska prägeln på musiken.

Liknelsen är klockren, men tyvärr har ni väl inte spelat folkmusik

 

[ariadne]

Maverick skrev:
Kan det inte vara lite beroende på hur man fotograferar?

Ibland får jag kännslan av att många först fotograferar och sen när man ser bilden bestämmer man sig för vad den innhåller och vad den har för budskap, om den har något budskap. I de fallen kanske inte verktygen i form av komposition är så viktiga, det kan man ju som vi märkt lägga på i efterhand.

Om man istället på förhand vet vad man vill berätta och vad man vill att ens bilder ska ha för budskap och innehåll så är nog kompositonslära, bildlära och annat viktigt att kunna.

eller?

Mvh
Maverick

Fast NÄR man komponerar spelar ju ingen roll, som jag ser det. " Jag struntar helt i kompositionslära, jag ägnar timmar åt att välja ut bilder och utsnitt och komposition efteråt"
Känns lite avigt

Dessutom finns det ju inget som säger att bara för att man inte har något direkt och medvetet mål just vid fotograferingsögonblicket, att man liksom inte har öga för vad som funkar, att man inte lägger vikt vid komposition osv

 

[sjost]

Hustomten skrev:
För att spela folkmusik behövs inga noter, dom används inte. Violinteknik är bra att ha, men inte den klassiska prägeln på musiken.

Liknelsen är klockren, men tyvärr har ni väl inte spelat folkmusik

Nja. På dragspel. Men visst finns noter. Och Harmonilära och allt. Fast man tillämpar det annorlunda på vad man spelar. Jag tycker man kan jämföra det med att ta olika typer av foton. Reklamfoton, eller bröllopsfoton, eller foton för en tidning om dagens händelser. Det är ju oliak tekniker och olika frihetsgrader. Liakdant om man spelar olika musikstilar. Men grundutbildningen om musik är ju samma oavsett vad man än spelar nästan.

 

[Maverick]

ariadne skrev:
Fast NÄR man komponerar spelar ju ingen roll, som jag ser det. " Jag struntar helt i kompositionslära, jag ägnar timmar åt att välja ut bilder och utsnitt och komposition efteråt"
Känns lite avigt

Dessutom finns det ju inget som säger att bara för att man inte har något direkt och medvetet mål just vid fotograferingsögonblicket, att man liksom inte har öga för vad som funkar, att man inte lägger vikt vid komposition osv

Det beror alldeles på skulle jag säga. Det är bara vissa kompositioner som du kan fixa till i efterhand. GS är en sådan och tredjedelsregeln en annan. Dett görs som bekant mha beskärning. Men skulle du i efterhand komma på att du kanske skulle använt en triangelkompositon eller cirkelkomposition så funkar inte det att fixa till i efterhand. Så nog har kompositionen betydelse vid fotograferingstillfället.

Men jag kan hålla med om att i princip spelar det ingen roll när kompositonen görs ur ett etiskt perspektiv, däremot i ett tekniskt perspektiv.

Mvh
Maverick

 

[Arleklint]

sjost skrev:
Nja. På dragspel. Men visst finns noter. Och Harmonilära och allt. Fast man tillämpar det annorlunda på vad man spelar. Jag tycker man kan jämföra det med att ta olika typer av foton. Reklamfoton, eller bröllopsfoton, eller foton för en tidning om dagens händelser. Det är ju oliak tekniker och olika frihetsgrader. Liakdant om man spelar olika musikstilar. Men grundutbildningen om musik är ju samma oavsett vad man än spelar nästan.

Det är det jag säger.

Violintekniken och musikteorin vill jag ha kvar, men jag vill inte spela med klassisk "touch"

Kamerateknik och teoretiskt fotokunnande vill jag ha kvar, men jag vill tillbaka till den naivitet som fanns i bilderna när jag började fota.

Hur gör man det? Är det möjligt?

 

[Maverick]

Det borde det vara men inte utan studier och bildanalyser.

Nu har jag inte fotomässigt exempel men väl ett annat konstnärligt. I Hallonbergens T-banestation(om jag minns rätt) är det en konstnär som målat som om hon vore ett barn. Liknande borde gå åstadkomma fotografiskt.

Det är nog inte en bra strategi att sitta och vänta på naiveteten ska komma tillbaka.

Mvh
Maverick

 

[Nekomy]

Vänta ett tag nu. Är inte Hallonbergens station målad av barn? Det är väll bara det att konstnärer har hjälpt till att få upp de bilder barnen ritade på papper till den storleken de har på stationen och sedan måla dem på väggen.

 

[Arleklint]

Jim har rätt! Detta är klippt från SL´s hemsida om Hallonbergen

Hallonbergen. Själva namnet ger associationer till barnens värld med lek och ordlek. Här har konstnärerna tagit hjälp av barnens fantasi och låter just uppförstoringar av barnteckningar smycka väggarna.

Några teckningar har blivit skulpturer i valven mellan spåren, hopphagen i golvet är en exakt kopia från en skolgård, med felritningar och allt.

Hallonbergen är en station för barn - i alla åldrar.

Stationen och den konstnärliga gestaltningen invigdes 1975 och kompletterades 1982.