ANNONS
Annons

Är gyllene snittet trams?

Produkter
(logga in för att koppla)
Gyllene snittet är användbart inom andra områden också. T.ex. vill jag minnas att i använde det för att dela in intervall i ett itererande program för att hitta extremvärden till funtioner. Detta gör att man smidigt kan återanvända valda x-värden och framräknade f(x).
 
Varför har den spårat ur? Det har den verkligen inte. Tycker folk ger er bra svar på era frågor. Ta till er den fakta som finns.

Eller läs en intressant artikel som någon som använder sin kompositionslära hyfsat framgångrikt om man läser den kritik som personen får på sina bilder:

http://www.fotosidan.se/doc.htm/2703/
 
Jag har pushat för dessa lite mer teoretiska artiklar tidigare, och det verkar ju inte vara helt fel att göra det igen. Mycket läsvärda och konkreta, som säkert ger än mer svar:

http://www.fotosidan.se/doc.htm/1471
http://www.fotosidan.se/doc.htm/1472
http://www.fotosidan.se/doc.htm/1473

Ingmar som skrivit dem på har lite kött på bena i frågan, så jag tror man kan lyssna på honom utan att känna sig orolig. Det är inte så att det är hans eget hitte-på han presenterar. Så tillsammans med Terjes artikel ovan som är lite mer hands-on så kan det bli en ganska bra grund för vilsna.
 
Hej,
urspårad eller inte, så hittar jag tillbaka till den här tråden och läser inläggen med intresse. :)

Alltså, kan man inte se dessa "regler" som verktyg att använda i olika lägen? Ungefär som en målare väljer sina verktyg inför ett verk; vilken typ av duk, vilken typ av målarfärg (olja, akvarell, ...), vilken typ av pensel, kanske blandar i något i färgen för struktur osv.

Vilket verktyg beror ju på vad man vill uttrycka i sitt "verk", rätt verktyg kan förstärka ett motiv och en känsla, medan fel verktyg (eller för många) kan totalt ruinera bilden.

En bild måste kommunicera någorlunda med sin målgrupp, en självklarhet som ju är alltför svår att alltid uppnå... :)

Men en kritiker som enbart går på vilka "regler" som en bild innehåller (om en sådan kritiker nu finns), och bortser från bildens innehåll och helhet - ligger inte i min målgrupp ialla fall. Punkt.

Andras bilder är en mycket viktigare inspirationskälla för mig, än eventuella fotografiska regler. Är det så för er också, eller varifrån får ni er inspiration?
-Christian
 
Min inspiration finns i det ljus och de känslor som jag ser och upplever i naturen. Den känslan vill jag försöka förmedla.

Jag har ingen tanke på fotografiska "regler" när jag är ute, jag har heller ingen tanke på andras bilder. Jag är fullt upp i naturen, bilden och jag.

Andras bilder inspirerar mig, men det är mest till att finna nya idéer utanför naturfotot.
 
För att visa kompositions regler tag jag denna bild. Min polare omedveten om vad det handlade om fick välja ett föremål och sedan beskriva två saker som var framstående på objektet. Han valde en mjölk kanna och sade att kannan och den röda pricken på näsan var det som han kunde komma på.

Nu skulle både kannan och pricken in i bilden så att dessa skulle bilda någon slags jämvikt. D.v.s. att de skulle komma ungefär lika långt från mittpunkten och ungefär lika långt från kanterna.

Kul. Nu kommer alla kompositions linjer som är så kul att rita. Först ritades en blå diagonal och den visar arr jag placerade kannan och pricken på näsan bra, sedan lät jag två blåa linjer passera genom pricken och hoppas på att dessa ungefär skall samanfalla med GS vilket den borde göra (Dock inte på pricken), om inte så faller den ändå på nått viktigt för bilden.

Nu röda linjer. Jag drog en linje från övre hörnet ner till den blå linjen och vidare upp mot nästa linje. Den passerade nästan exakt mellan den gula och blå delen på västen medan den andra linjen kapade scarfen just över knuten. Nu bildades även en triangel som innehåller den väsentligaste delen, nämligen huvud och bål.

Den gröna linjen lät jag gå genom korspunkten för den röda och den blå linjen och den passerade genom kannan. En till grön linje drogs där första gröna linjen passerade den andra blåa linjen och den slutade där axeln slutade på gubben, men den fick tre intressanta knutpunkter till. En där den röda linjen markerade västen, en bilder en punkt där scarfen börjar och en punkt där knuten på scarfen slutar.

Den gula pricken markerar mitten på bilden.

Jag hade inte tänkt på några kompositions regler när jag gjorde denna bild, dock hade jag som mål att få in två punkter i bilden så de fick ungefär lika mycket plats. Med andra ord, en form av centrering. Resten om bara med i farten och man kan diskutera om detta beror på slumpen, sanolikhetslära eller någon gudsdom som styr bild kompositionen.

Om ni vill sänder jag upp en bild till som jag ej har ritat på så ni kan försöka hitta era egna kompositions regler :)
 

Bilagor

  • milk_man2.jpg
    milk_man2.jpg
    41.3 KB · Visningar: 215
Håller med christian om verktyg. Man kan inte säga att diagonaler är bra eller dåliga, precis som man inte kan säga att en hammare eller en såg är bra, det beror på vad man ska använda den till.
 
Nekomy skrev:
Jag hade inte tänkt på några kompositions regler när jag gjorde denna bild, dock hade jag som mål att få in två punkter i bilden så de fick ungefär lika mycket plats. Med andra ord, en form av centrering. Resten om bara med i farten och man kan diskutera om detta beror på slumpen, sanolikhetslära eller någon gudsdom som styr bild kompositionen.

Ja, personligen är jag fullständigt övertygad om att den klassiska kompositionsläran fortfarande gäller och att den är mäktigare än vad vissa inte vill medge.

Intressant med dina linjer i bilden. Det enda som jag undrar om bilden ovan är om det är originalbeskärningen vi ser här?
 
ariadne skrev:
Håller med christian om verktyg. Man kan inte säga att diagonaler är bra eller dåliga, precis som man inte kan säga att en hammare eller en såg är bra, det beror på vad man ska använda den till.

Visst passar olika verktyg för olika hantverkare. Dock skulle jag säga att om jag skulle snickra en massa så kommer både hammaren och sågen ofta till pass. Ofta vid samma tilfälle, men ibland inte, men ytterst sällan tar jag bara fram ett enskilt verktyg för att lösa uppgiften. Däremot så är kanske fälgkorset inte så nödvändigt för en snickare, men däremot för en bilmekaniker, som i sin tur lär ha en stor verktygslåda för att lösa sina arbetsuppgifter.

[edit: fast egentligen är jämförelsen med hammare och såg, felaktig vid närmare eftertanke. Hammaren och sågen är inte samma som "regler/verktyg" vid kompositionslära, utan skall istället jämföras med kameran, filmen, objektivet etc. Skillnaden är ju att kompositionslärans verktyg är konstnärliga verktyg.]
 
Alla konstnärliga regler är trams... Men det gyllene snittet är trots det ett vinnande koncept precis som enkla treackords-låtar med trallande körer.

/Andreas
 
Ingemansson skrev:
Alla konstnärliga regler är trams
/Andreas
Varför då? Det är först när man kan dem som det går att bryta mot dem på ett givande sätt. Det är klart man kan lyckas ändå men mer sällan och mer slumpmässigt. Jag är övertygad om att de största konstnärerna är mycket medvetna om reglerna och just därför har lyckats, både genom att följa dem och skruva på dem.
 
elmfeldt skrev:
Ja, personligen är jag fullständigt övertygad om att den klassiska kompositionsläran fortfarande gäller och att den är mäktigare än vad vissa inte vill medge.

Intressant med dina linjer i bilden. Det enda som jag undrar om bilden ovan är om det är originalbeskärningen vi ser här?
Bilden är helt original förutom att den är förminskad. Kompositionsläran tror jag inte på, för så länge man håller horisonten någorlunda rak kan detta kallas som en kompositionslära och så fort man försöker få in fler föremål än ett i en bild så kan detta räknas som en komposition. Enligt mig är detta är ingen lära, detta är en tro/teori på att allt som ser någorlunda organiserat och bra ut måste vara planerat enligt vissa (dock svår förklarade) regler och att ju mer ordnade dessa regler blir desto mer tilltalande blir bilden.

Men viss kompositionslära kan jag hålla med om när det gäller nybörjare så som tex hur viktigt det är att placera horisonten rak så vida man inte vill ha den sned och detta är en medveten tanke med bilden. Nästa sorts kompositionslära är den om hur man komponerar med ljus i en studio för att lätta upp eller överdriva skuggor.

En sak som man kan testa om man vill är att fotografera en bil så att båda däcken alltid syns i bild och ligger ungefär lika långt från kanten båda två. Hur man då än vrider och vänder på bilden kan man hitta nått som kan kallas kompositions lära i dessa bilder.

Men jag måste tala om, att trots jag låter kritisk använder jag ibland regler från kompositionsläror och teorier, men inte för att skapa bilder (då gäller titta och tyck) utan när jag analyserar dem.

tormig skrev:
Varför då? Det är först när man kan dem som det går att bryta mot dem på ett givande sätt. Det är klart man kan lyckas ändå men mer sällan och mer slumpmässigt. Jag är övertygad om att de största konstnärerna är mycket medvetna om reglerna och just därför har lyckats, både genom att följa dem och skruva på dem.
Vist är det så att man måste ha en regel för att bryta dem, men i detta samanhang ter det sig ganska dumt att över huvud taget tala om regler då det inte rör sig om regler.

Jag talade med en amatörfotograf (natur) och frågade vad han tänkte på när han tog bilder. Han ritade en linje och sade att det var horisonten, under horisonten ritade han en trekant och över en cirkel och sade sedan lite förklarande, "Så länge jag har en mark att stå på och ljus för att göra bilder så behöver jag inte tänka, för bilderna bara är där om man tittar”.
 
Senast ändrad:
elmfeldt skrev:
Ja, personligen är jag fullständigt övertygad om att den klassiska kompositionsläran fortfarande gäller och att den är mäktigare än vad vissa inte vill medge.

Jag håller med dig, men som jag ser det är orsaken till mäktigheten att den är så allmänt hållen att det alltid går att hänvisa till den.

Jag är övertygad om att det går att hänvisa till diverse kompositionsregler i bilder som komponerats helt slumpartat.

Att vi sen alla gör vad vi kan för att skapa vackra harmoniska bilder är en annan sak. Jag gör nog något åt det håll som Jim sa i sitt inlägg - mer tittar efter och ser vackra kompositioner än tänker ut dom med hjälp av "kompositionsverktygen".
 
Hustomten skrev:
Jag är övertygad om att det går att hänvisa till diverse kompositionsregler i bilder som komponerats helt slumpartat.
Jag tror inte inte det finns bilder som är komponera helst slumpmässigt. Man kanske inbillar sig att så är fallet men jag tror inte någon människa klarar av att koppla ifrån hjärnan när hon t.ex. komponerar en bild.

I själva verket finner jag en enorm motsättning mellan begreppen komposition och slump, det går rent av inte att ha dem i samma mening.
 
Aha, tack för infon, så mycket koll har jag på tekniken. Ursäkta OT. Åter till kärnfrågan! Se frågor ovan som är mer intressant om ni svarar på.
 
David,
när jag tänker efter så menade jag nog snarare "material" än (konkreta) "verktyg", i min liknelse...
De olika kompositionsformerna adderar/förstärker bildens innehåll och budskap - och man väljer komposition efter vad man vill framhäva.

Typ-exempel är ju de olika typerna av diagonaler; långsamma lugna diagonaler för stilla bilder, branta störtande för mer dramatiskt innehåll.

Att lägga huvudmotiv (tex. ett ansikte) medvetet utanför gyllene snittet, exempelvis mycket nära en kant, leder ju till spänning i bilden, exempelvis överraskning, förvåning, osv.

Så att vara välbekant med "kompositionsreglerna" för en fotograf är ju ungefär samma sak som att kunna sina materialegenskaper för en målare?

Men, som jag sagt förr :) bilden och innehållet måste ju vara huvudsaken - annars är det ju mest formövningar, som jag ser det.
-Christian

PS. Men du David, det finns nog flera som skulle tycka det vore kul att diskutera det hela live med dig, exempelvis över en öl på Mosebacke? :)
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar