ANNONS
Annons

Är detta bara en materialsport?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är väl få saker det går så mycket "religion" i som i fotografers utrustning. "Religion" som utövas aktivt av både fotografer och bildbetraktande icke-fotografer i den breda allmänheten. Dyrbar utrustning står i ett närmast religiöst förhållande till vad som anses som bra bilder.

Där tror jag du har fel. Hur många kollar överhuvudtaget vilken utrustning en bild är tagen med. Möjligen gör en minoritet det när de har funnit en bild som de tycker är intressant.

Undantag är förstås om man ska skaffa ny utrustning, då vill man kolla specifika kameror och/eller objektiv.
 
Senast ändrad:
Där tror jag du har fel.

Kanske kan jag styrka mitt påstående något genom att referera till alla de som uttrycker missnöje över kitobjektivet. Ett egentligen mycket bra objektiv som är en god kompromiss mellan låg vikt, liten storlek, acceptabelt pris, optiska prestanda och användbart brännviddsomfång. I relation till vad man får för pengarna och den mångsidighet i kombination med hyfsade optiska egenskaper är de enastående objektiv helt enkelt.

I stället hänvisas ofta till fasta ljusstarka brännvidder, sk normalobjektiv runt 35 mm på APS-C. Egentligen en ganska tråkig brännvidd i mitt eget subjektiva tycke. Man vinner ljusstyrka, men förlorar andra fördelar. Men acceptansen för dessa objektiv är milsvida högre än för kitzoomarna. I mina ögon är det "religiösa" skillnader det handlar om. Men att säga något illa om dessa ljusstarka 35-millimetare är väl som att svära i kyrkan kan jag tro ;)

På den tiden jag fotograferade med en liten digitalkompakt (till helt nyligen) råkade jag från "allmänhetens" sida ut för misstroende då de fick veta vilken kamera jag använt. Jag har också upprepade gånger stött på ett förväntat samband mellan fina bilder och dyrbar utrustning.
 
Jag kan ta ett annat exempel på "religiositet": Ken Rockwell. Det han säger är enligt mitt förmenande i mångt och mycket sant (naturligtvis kryddar han det han skriver en del för att göra det intressant och läsvärt). Men det han säger går inte alltid i linje med den för stunden rådande konsensusen bland "förståsigpåare" på olika forum. Mycket spott och spe har han fått utstå. För mig förefaller det mest handla om olika slag av religion, eller rättare sagt är nog Rockwell att anse som ateist (då i bemärkelsen frånvaro av gudstro, inte i bemärkelsen gudsförnekare). Hans hållning upprör i alla fall känslorna bland de "troende", eller de "rättrogna" :)
 
Jag kan ta ett annat exempel på "religiositet": Ken Rockwell. Det han säger är enligt mitt förmenande i mångt och mycket sant (naturligtvis kryddar han det han skriver en del för att göra det intressant och läsvärt). Men det han säger går inte alltid i linje med den för stunden rådande konsensusen bland "förståsigpåare" på olika forum. Mycket spott och spe har han fått utstå. För mig förefaller det mest handla om olika slag av religion, eller rättare sagt är nog Rockwell att anse som ateist (då i bemärkelsen frånvaro av gudstro, inte i bemärkelsen gudsförnekare). Hans hållning upprör i alla fall känslorna bland de "troende", eller de "rättrogna" :)

Inte för att jag alltid instämmer med hans val av kryddor, så kan jag ändå hålla med dig i din andemening. Dock är hans tyckanden ofta en aning för provocerade för att tas som sanning. Utan snarare en slags sanning som passar hans plånbok.

/K
 
Senast ändrad:
Köp ett fint piano och du blir en pianoägare.
Köp en fin kamera och du blir fotograf.

Hmmm
Man blir även en kameraägare........ och en som spelar på pianot kallas för pianist och betyder inte att det är den som äger den som spelar på den. En fotograf är heller inte den som äger kameran utan den som trycker på avtryckaren.

har sagt det förr och det tålas höras igen igen, Fotografering är inte att ta fotot (bild), förmedla, väcka känslor. Det är helheten som räknas och vad vad lockats till att fotografera.


/Stefan
 
fast vi fotonördar är ändå ganska timida jämfört med t ex hifi-nördar, vad gäller utrustning och prylar alltså. Annars skulle vi ägna sidor åt att diskutera kameraremmar, och nyttan av sådana för ett par tusen kr, och så långt har vi inte kommit ännu.
 
Kanske kan jag styrka mitt påstående något genom att referera till alla de som uttrycker missnöje över kitobjektivet. Ett egentligen mycket bra objektiv som är en god kompromiss mellan låg vikt, liten storlek, acceptabelt pris, optiska prestanda och användbart brännviddsomfång. I relation till vad man får för pengarna och den mångsidighet i kombination med hyfsade optiska egenskaper är de enastående objektiv helt enkelt.

Tillverkar du kitobjektiv, eller säljer du dem bara?
Den erfarenhet jag har av kitobjektiv motsäger alla egenskaper du tillskriver dem.

I stället hänvisas ofta till fasta ljusstarka brännvidder, sk normalobjektiv runt 35 mm på APS-C. Egentligen en ganska tråkig brännvidd i mitt eget subjektiva tycke. Man vinner ljusstyrka, men förlorar andra fördelar. Men acceptansen för dessa objektiv är milsvida högre än för kitzoomarna. I mina ögon är det "religiösa" skillnader det handlar om.

Du får gärna ge exempel på vilka andra fördelar man förlorar genom att välja exempelvis en ljusstarkare 35:a framför ett kitobjektiv.
 
Mitt intryck är att mycket av det Rockwell skriver är riktat till läsare som inte är beredda att betala ett ben och en arm för ett objektiv. Om man inte är optisk finsmakare är de skillnader som finns inte så förfärligt stora att det egentligen direkt påverkar bilderna på det sätt man kanske använder dem, för bruk på skärm i en storlek så de passar in på skärmen och för enstaka måttliga förstoringar. Gjorde förresten min första förstoring från min digitala systemkamera härom veckan, 50x75cm tagen med kitobjektivet på 18 mm där det inte anses prestera så bra om jag är rätt informerad. Dessutom gjorde jag misstaget att lita på autofokusen i en vy med dominerande gult natriumljus (gatlampor). Under sådana förhållanden frontfokuserar min kamera märkbart, även med det relativt ljussvaga kitobjektivet. Men gissa vad? -Jag är ändå nöjd över resultatet, bilden är spektakulär i större format och pryder verkligen sin plats. Man kan tom gå nära med näsan tätt intill och tycka att man ser gott om intressanta detaljer och uppleva bilden som skarp. Men så är jag ingen optisk finsmakare heller, det passar dessutom min plånbok. Klart att hade jag haft en till likadan bild sida vid sida med denna, men tagen med riktigt inställt fokus, eller med ännu skarpare objektiv, så skulle man se skillnad.

Vad jag försöker säga är att Rockwell antagligen riktar sig till en publik med andra preferenser än många förståsigpåare på forum håller sig med, där mycket egentligen är subtila, i praktiken knappt skönjbara, skillnader. Religion om man frågar mig.
 
Kanske kan jag styrka mitt påstående något genom att referera till alla de som uttrycker missnöje över kitobjektivet. Ett egentligen mycket bra objektiv som är en god kompromiss mellan låg vikt, liten storlek, acceptabelt pris, optiska prestanda och användbart brännviddsomfång. I relation till vad man får för pengarna och den mångsidighet i kombination med hyfsade optiska egenskaper är de enastående objektiv helt enkelt.

I stället hänvisas ofta till fasta ljusstarka brännvidder, sk normalobjektiv runt 35 mm på APS-C. Egentligen en ganska tråkig brännvidd i mitt eget subjektiva tycke. Man vinner ljusstyrka, men förlorar andra fördelar. Men acceptansen för dessa objektiv är milsvida högre än för kitzoomarna. I mina ögon är det "religiösa" skillnader det handlar om. Men att säga något illa om dessa ljusstarka 35-millimetare är väl som att svära i kyrkan kan jag tro ;)

På den tiden jag fotograferade med en liten digitalkompakt (till helt nyligen) råkade jag från "allmänhetens" sida ut för misstroende då de fick veta vilken kamera jag använt. Jag har också upprepade gånger stött på ett förväntat samband mellan fina bilder och dyrbar utrustning.

Möjligen missförstod jag dig delvis.
Jag utläste i det inlägg jag svarade på att du påstod att bilderna bedöms till en stor del i förhållande till vilken kamera man använt, så har jag inte upplevt det. Om man tittar på en bild så är det ju den som ska bedömas och inte vilken utrustning som använts.

Diskussioner om lämplig utrustning ser jag som något annat. Det blir i en del fall en fråga om olika religioner, vilket också kan bero på personernas behov och vad de fotar. Inte sällan kommer också förslag på rätt dyra objektiv som är overlkill i de aktuella fallen.
Men där handlare det egentligen om prioriteringar och kompromisser.
 
Vem vill inte ha bra grejor?

Klart jag hellre kör Bentley än Skoda.
Gör det mig till en bättre förare? Knappast, men känslan och upplevelsen är ofantligt mycket härligare och mer tillfredställande. Tycker jag.
Utom för min fru då, som säger att skall man mellan A och B är det skit samma vad du använder bara det funkar.

Det är alltså helt individuellt hur vi upplever saker. Mår du bra av att plåta med en skokartong med hål i, fortsätt med det, absolut inte mig emot.
Gillar du den senaste PhaseOne så använd den. Absolut.

Viktigast är att vi själva känner oss nöjda eller ser fram emot att skaffa det senaste på teknikfronten.
Sen finns det tillfällen då väldigt bra teknik krävs för att få bra resultat.
Men skokartongen kan ge konstnärligt härliga bilder för ändamålet.

Det är detta som är så roligt med fotografering, alla olika inriktningar samt tycke och smak.
Så inte skall man döma någon grupp eller individ för deras val.

Jag älskar nya tekniska saker. Jättekul att få prova och kanske införskaffa.
 
Tillverkar du kitobjektiv, eller säljer du dem bara?
Den erfarenhet jag har av kitobjektiv motsäger alla egenskaper du tillskriver dem.



Du får gärna ge exempel på vilka andra fördelar man förlorar genom att välja exempelvis en ljusstarkare 35:a framför ett kitobjektiv.

He, he. Nej, jag varken tillverkar eller säljer kitobjektiv. Enligt mitt förmenade har både kitobjektiven och 35:eek:r sin givna plats. Kitobjektiv som allround, och 35:eek:r tex för att fotografera rörliga barn inomhus i befintligt ljus. Med det ena har man mångsidighet, med det andra har man ljusstyrka. Båda har sin plats. Det ena dissas, det andra hissas till skyarna. Ett försök att påvisa vad jag menar med "religion".
 
fast vi fotonördar är ändå ganska timida jämfört med t ex hifi-nördar, vad gäller utrustning och prylar alltså. Annars skulle vi ägna sidor åt att diskutera kameraremmar, och nyttan av sådana för ett par tusen kr, och så långt har vi inte kommit ännu.

För att inte tala om hur blodigt det kan bli när modellflygsnördar drabbar samman om valet av el eller metanol som drivkälla.
Har sett folk hota varandra med riktigt otäcka saker över sånt.
Fotografer (kameraägare är givetvis också inräknade) är generellt sett ett vänligt släkte, tycker jag mig förstå.
 
Jag tror många inte ser på det stora hela, självklart är bättre grejer bättre. Självklart spelar det inte någon roll om du har den bästa grejen eller inte. Självklart bör man använda sakerna på ett sätt som gynnar det man gör.

Låter det konstigt?

Jag kan jämföra med spelande och detta är bara teoretiska exempel, du en billig liten mini pc för du vill ha en dator du kan bära med dig runt i huset. Senare märker du att du vill spela ett spel, det körs med ca 5-10 fps (frames per second) på lägsta inställningar, spelet så segt så du köper sedan istället en 17" bärbar pc som ger 20-30 fps och har den lilla mini pc'n endast till att surfa på och ta med när man reser. Det duger bra tänker du, behöver inte längre skylla på att datorn laggade när du förlorar.

Tre veckor senare ska du spela med en kompis, du tar då med den stora bärbara datorn, din kompis har en kraftfull stationär dator och kör med ungefär konstant 60 fps.

Din kompis kör även med alla grafik inställningar på max vilket du själv inte har, även om det inte kommer hjälpa dig att vinna i spelet kommer du förmodligen att få ut så mycket mer av spelet eftersom att vinna inte är allt, vissa spel är kända för sin häftiga grafik osv som man inte får ut lika mycket av. Kommer man såklart när man väl sitter där hellre vilja spela på den stationära än sin bärbara, men du vet att din bärbara är tillräckligt för ditt ändamål så du skulle aldrig köpa en sådan dyr och otymplig stationär dator som man knappt kan flytta på när du har en bärbar dator som kan göra jobbet.

Sammanfattning:
Med din mini pc går det alltför segt, du kanske vinner någon gång men det är knappt.
Med din bärbara vinner du typ lika ofta som om du spelade på den stationära, men du slipper alla väntetider, grafiken ser grymt mycket bättre ut samt att du kan ha igång andra programm samtidigt, kanske kunna tabba ur medans man väntar på något och kolla på fotosidan utan att vara orolig för att hela systemet ska krascha i datorn som det skulle göra med den bärbara.

Jag hoppas att ni förstod vad jag menade med exemplet,

Bättre saker är ofta dyrare och tyngre, de gör även sakerna de är byggda för bättre. Om man ska göra samma sak med saker som inte är byggda för det går det inte så bra. Sen kan man gå ner lite i t.ex. bländartal på sitt objektiv och få en mer "bärbar" och billigare version. Men då blir man mer beroende av att det finns en ljuskälla vid speciella situationer, men i normala situationer fungerar det för dig precis lika bra. Man kanske även skulle kunna se en viss skillnad i bildkvalitet om man jämförde från de bättre och dyrare objektiven direkt med de lite billigare och lättare, men såvida de inte hängde sida vid sida skulle du aldrig märka skillnaden om bilderna togs i optimala förhållanden.
 
Att det diskuteras mycket teknik på FS är kanske inte så konstigt. Det är lättare att prata teknik och utrustning än att prata om vilka känslor och upplevelser en bild ger upphov till, bland annat därför att en bild kan väcka olika känslor hos olika människor. Beroende på var vi står i vår egen utveckling så kan vi också ha svårt att i ord beskriva vad det är vi ser i en bild och vad det är som berör oss och varför.

Utrustningen har betydelse ibland, men i de flesta fall har det den inte för de som är amatörfotografer.
Men fotografi inrymmer så mycket och för att lösa de flesta uppgifterna som t.ex. en yrkesfotograf kan ställas inför krävs det en kvalificerad utrustning. Den som fotar sport behöver en utrustning, den som tar stillsamma porträtt en annan och den som plåtar undervattensfoto ytterligare andra grejer. Och då menar jag utrustning i stort, alltså även alla prylarna runt omkring kameran.

Jag är inte yrkesfotograf utan amatör och har en rätt medioker utrustning som jag dock kan hantera rätt väl vågar jag påstå efter att ha fotat i snart 50 år. Jag har insett för länge sedan att det som begränsar mej är vanligen inte utrustningen utan mest bristen på fantasi, kreativitet och nytänkande. Och jag är knappast ensam om att befinna mej i den situationen av bilderna på forumen att döma.

Utmaningen menar jag, och det har jag sagt förr här på FS, är att få till ett så bra resultat som det är möjligt med den utrustning jag råkar ha i handen vid fotograferingstillfället.

Nu ska jag gå och lägga mej, gonatt
 
Jag är inte negativ :)

Roligt att läsa den diskussion som blev.

Vill bara förtydliga mig. jag är inte negativ folk få diskutera vad dom vill. Hur vida D7000 är bättre eller sämre än D90 eller var det tvärt om osv. Jag är heller inte fri från detta när jag äger en D70o med ett antal objektiv på 2.8 och bytt mitt 50 mm till 1.4

Jag har heller inte missat alla fantastiska bilder som verkligen inspirerar mig.

Tycker forumet är intressant och läst många bra trådar i det.

Det var bara en lite fundering.
 
fast vi fotonördar är ändå ganska timida jämfört med t ex hifi-nördar, vad gäller utrustning och prylar alltså. Annars skulle vi ägna sidor åt att diskutera kameraremmar, och nyttan av sådana för ett par tusen kr, och så långt har vi inte kommit ännu.

Håller inte riktigt med där.
Så sent som för någon vecka såg jag en diskussion om skillnaden på brusprestanda och DR mellan två kameror. "Problemet" är att i praktiskt bruk så ser du inte den skillnad som du kan mäta upp genom "pixelpeepande".

I övrigt vad det gäller utrustning.
Så vill jag hävda att det finns två diken.

I det ena ligger ett antal personer som menar att utrustning i princip saknar betydelse, och att allt hänger på fotografens kompetens att använda sin utrustning.

I det andra diket ligger ett antal personer som tror att bara de skaffar sig "rätt" utrustning så blir deras bilder automatikst så väldigt mycket bättre.

Personligen retar jag gärna upp båda grupperna om det får dem att inse att de som ligger i det andra diket faktiskt har rätt till vissa delar.

När någon frågar om råd om utrustning, så brukar jag uppmana dem som frågar mig om utrustning att skaffa så bra grejer som möjligt, men också påpeka vikten av att lära sig att behärska utrustningen så långt som möjligt.

När jag väl ser en riktigt bra bild så bryr jag mig inte om vilken utrustning som använts.
Utan låter mig inspireras och försöker att sätta ord på varför jag gillar den.

Som jag ser det krävs det i grunden två saker för att bli en bra fotograf.
1. En god teknisk förståelse för hur den utrustning man har fungerar och hur man kan påverka bilden med olika inställningar.
2. Bildseende/känsla för vad som rent bildmässigt är bra/fungerar.

God fortsättning på er :)
 
Själva poängen är väl ändå att inte se ned på någon oavsett de är tekniknördar eller inte.
En Ferrari gör dig inte till bättre bilförare men är fasen så kul att köra :)

Ett riktigt bra ljuskänsligt objektiv underlättar vid många tillfällen där där omständigheter av olika slag gör det besvärligt att fota. Ett stabilt stativ underlättar också.
Snabb serietagning likaså.

Ditt bildseende gör också underverk :)
Och vad som är en bra bild är högst subjektivt.

Varför en amatörfotograf inte får lov att ha top of the line utrustning är ju löjligt.
Spelar väl ingen roll. Det viktigaste är ju den egna upplevelsen av tillfredställelse.
Oavsett utrustning.

Vill jag köpa nytt varje år gör jag det oavsett vad människor i svarta och grå kläder anser :)
Ny teknik kan va jätteskoj och inspirera till mer fotograferande för många och det är väl bra?
Fördöm ingen för vad de använder oavsett syfte.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar