Annons

Sony DSC-F828 vs.Canon EOS-300D.

Produkter
(logga in för att koppla)

NisseM

Aktiv medlem
Eftersom dessa modeller ännu inte finns på marknaden får man nöja sig med jämförelser med existerande Sony DSC-F717 resp. Canon EOS-10D. Efter att ha studerat huvuddelen av på nätet förekommande bilder, tagna med dessa två kameror, vågar jag kanske påstås att kameravalet till stor del har att göra med, om man strävar efter en DSLR-kamera eller ej - mindre med den bildkvalitet som man räknar med att uppnå. Bägge kamerorna ger möjlighet till bilder av likartad hög kvalitet. Exempelvis kan direktjämförelse sida-vid-sida på skärmen göras av valfria kameror via:

"COMPAROMETER"
http://www.imaging-resource.com/IMCOMP/CDISPLAY.HTM

i övrigt finns bilder via:

http://www.dpreview.com/gallery/sonydscf717_samples/ (gäller Sony DSC-F717)

resp.:

http://www.dpreview.com/gallery/canoneos10d_samples1/ (gäller Canon EOS-10D)

och en lång rad gallerier/album att söka t.ex. via www.google.com med sökinfo:

Sony DSC-F717 gallery

alt.

Canon EOS-10D gallery.


Luminansbrusets betydelse vid kameravalet

Skillnaden i luminansbrus, som bildsensorer av olika storlek ger vid högre ISO-tal inställt, brukar betonas. Den avgörande faktor som detta brus anses utgöra vid kameravalet kan dock vid normal fotografering avsevärt tonas ner. Skälet till detta, vid fotografering från samma kamerapunkt, med samma bildvinkel, slutartid resp. samma skärpedjup i bilden, är att luminansbruset (Lb) nämligen i stort sett då är detsamma (i varje fall vid jämförelse mellan ovan nämnda kameror) – ibland t.o.m. till fördel för Sonykameran med sin mindre bildsensor. Denna gör att man med tre stegs större bländaröppning får ungefär samma skärpedjup som Canonkameran. Detta innebär att den senare måste ställas in på ett åtta gånger högre ISO-värde.

Approximativt samma bildresultat uppnås exempelvis enligt tabellerade data nedan (brännvidderna är angivna för det analoga småbildsformatet). De verkliga brännvidderna och motsvarande analoga oskärpecirklar som inte anges i tabellen ger följande resultat (brännvidd, avstånd, skärpedjup anges i mm):

Fabrikat Brännvidd Bländare Avstånd Skärpedjup ISO.....Lb

Canon.........28............8........1000.......1474........800…..2,2

Sony...........28...........2,8.......1000.......1268.......100…...1,5


Canon.........90............8.........250...…...5,0.........1600....2,5

Sony...........90...........2,8........250.....….5,4..........200....2,7

Den nya kameran, Sony DSC-F828, utrustas såväl med en förbättrad bildsensor (högre upplösning=8 MP och sannolikt lägre luminansbrus än sin föregångare) som med nytt kvalitetsobjektiv av Zeiss fabrikat. Man kan därför sannolikt se fram mot ytterligare väsentlig förbättring av bilddata för Sonykameran. Med sin 7x zoomoptik bör denna alltså bli en intressant konkurrent på marknaden. SYNPUNKTER?
 
Synpunkter... javisst.

Din förutsättning ovan bygger på att någon vill ha stort skärpedjup, vilket definitivt är långt ifrån verkligheten många gånger.

Att canon sedan har lika lågt brus vid flera gånger högre iso än vad kameror med dom mindre sensorerna har är en stor fördel och inget som går att likställa med en att någon måste göra ditt eller datt för att kunna få samma skärpedjup.

Jämför egenskaperna vid skymning eller liknande då sonyn troligen inte ens kan fota utan blixt i många lägen där canons kamera fortfarande klarar sig utmärkt. Speciellt om du slänger på en 50mm/1.4 eller 85mm...

Sedan att du lägger in vilken storlek på oskärpecirkeln(CoC) respektive kamera har i tabellen. Skärpedjupet är ju relativt beroende på vilken CoC man har. En kamera med 1/6 av storleken på sensorn mot en canon, men med ett högre antal pixlar kommer att ha en mindre oskärpecirkel, och då syns oskärpan tidigare än på både en dSLR eller 35mm kamera. Så det som är ett visst skärpedjup på en kamera med liten sensor är mindre än vad skärpedjupet är på en kamera med stor sensor(stora fotosites).
 
Senast ändrad:
Damocles skrev:
Synpunkter... javisst.

Din förutsättning ovan bygger på att någon vill ha stort skärpedjup, vilket definitivt är långt ifrån verkligheten många gånger.

Att canon sedan har lika lågt brus vid flera gånger högre iso än vad kameror med dom mindre sensorerna har är en stor fördel och inget som går att likställa med en att någon måste göra ditt eller datt för att kunna få samma skärpedjup.

Du feltolkar resonemanget. Vad jag visat är att samma skärpedjup (oavsett om det är stort eller litet) i de flesta fall ger de demonstrerade effekterna dvs. som ger kvalitetsmässigt likartade bilder.

Jämför egenskaperna vid skymning eller liknande då sonyn troligen inte ens kan fota utan blixt i många lägen där canons kamera fortfarande klarar sig utmärkt. Speciellt om du slänger på en 50mm/1.4 eller 85mm...


Som jag påpekade i mitt svar i den andra tråden: Specialfall kan man alltid hitta, som passar den ena eller andra kameran bättre. Kameran med den mindre bildsensorn blir t.ex. med möjligheten att blända ner tre steg längre med samma ISO-inställning oslagbar när det gäller att maximera skärpedjupet i makrobilder.



Sedan att du lägger in vilken storlek på oskärpecirkeln(CoC) respektive kamera har i tabellen. Skärpedjupet är ju relativt beroende på vilken CoC man har. En kamera med 1/6 av storleken på sensorn mot en canon, men med ett högre antal pixlar kommer att ha en mindre oskärpecirkel, och då syns oskärpan tidigare än på både en dSLR eller 35mm kamera. Så det som är ett visst skärpedjup på en kamera med liten sensor är mindre än vad skärpedjupet är på en kamera med stor sensor(stora fotosites).

Här har du helt missat vitsen i det jag visat. Tabellerade data hänför sig självklart till de analoga oskärpecirklarna (proportionella mot bildsensorns bredd). De relateras till vad man brukar ange för småbildsformatet (1/30 mm). I tabellvärdena har naturligtvis de mindre bildsensorernas oskärpecirklar beräknats vara mindre.Skärpeintrycket som ögat uppfattar, om bilder av samma storlek från de olika kmerorna betraktas parallellt, blir alltså detsamma. Läs gärna de algoritmer för beräkning av skärpedjup etc. som jag i detalj beskrivit i annan tråd.
 
Senast ändrad:
Den som är närmare intresserad av de verkliga sambanden och hur beräkningen går till kan läsa min sammanfattning av hithörande algoritmer under: Forum / Utrustning och Teknik / Digital/Bild på nya Sony F828 / 2003-08-28 16:04.

Direktjämförelsen sida-vid-sida på skärmen mellan nämnda kameror Sony / Canon via:

"COMPAROMETER"

http://www.imaging-resource.com/IMCOMP/CDISPLAY.HTM

och enligt övriga referenser nämnda i inledningen av denna tråd ger klart besked i frågan om bildkvaliteten. Kvaliteten på bilder som vidarebefordrats genom bildsensorer av den mindre storleken (sony) kan mycket väl mäta sig med bilder från den större (Canon) även om man tar hänsyn till signalbrusproblemen vid olika ISO-inställningar. Förutsättningen är naturligtvis att optiken kan göra bildsensorns upplösning rättvisa.

Observera att jag, genom vad jag presenterat, inte på minsta sätt tagit ställning i frågan om DSLR eller ej eller i diskussionen om val av kamerafabrikat. Det är alltså inte fråga om att ifrågasätta professionella fotografers ofta mycket specifika krav på flexibilitet (val av olika optik etc.) - men smakar det så kostar det och väger i fotoväskan!

För fotografen med mer rimliga krav är det dock viktigt att känna till hur man kan optimera sitt val av utrustning med avseende på kvalitet och kostnad. Det är därför viktigt att känna till de olika parametrar som grundlägger ett bra bildresultat.

För min Leica R4 med:

21 mm Super Angulon-R
50 mm Summicron-R 1:2
100 mm Macro-Elmar-R 1:4
180 mm Apo-Telyt 1:3,4
etc.

vet jag vad det vill säga att vara välutrustad, men också vilket företag det rör sig om att ha sin utrustning med sig ute på fältet (åtskilliga kilos packning).

Vad jag uppskattar i det specifika Sony-fallet är att man med allt-i-ett (7x zoomoptik 28-200 mm analogt med småbildformatet) med uppenbarligen hög bildkvalitet som resultat kan klara det som annars kräver sin bärare.

En mycket spännande höst vill jag påstå. Det skall bli intressant att se hur långt Sony kommit med sin nya "fyrfärgs"-sensor och dess luminansbrus. Känner jag Zeiss rätt är dess optik säkert av mycket hög kvalitet. För landskaps/naturfotografen, som vanligen också är intresserad av makrofotografering, lär fördelarna med tre bländarstegs bättre skärpedjup på valfri bländare (jämfört med Canonkamerans) gå före strävan efter de mer konstnärliga effekterna som ligger i det lilla skärpedjupet.
 
NisseM skrev:
Kameran med den mindre bildsensorn blir t.ex. med möjligheten att blända ner tre steg längre med samma ISO-inställning oslagbar när det gäller att maximera skärpedjupet i makrobilder.
Här har du gjort upp räkningen utan att tänka på diffraktionen. Den acceptabla storleken på diffraktionsfläcken (Airyfläcken) måste minskas med samma faktor som du använt för att beräkna de olika oskärpehetscirklarna. Om vi sätter ”diffraktionssmärtgränsen” för småbild till f/22, så blir motsvarande gräns f/14 för 10D och f/5,6 för 717 (effektiva bländartal för makro, INTE nominella). Det maximalt möjliga skärpedjupet blir därför inte större med Sonyn. Samma ingångspupill och bildvinkel ger alltid samma skärpedjup, diffraktion etc oavsett sensorstorlek.

Några tips:

Din tabell har ett litet ”skönhetsfel” eftersom du inte är konsekvent, utan blandar verkliga värden på ljusstyrka och ISO-tal med ”småbildsekvivalenta” värden på brännvidden. Det blir mycket lättare om du väljer det ena eller andra synsättet och sedan håller dig till det i hela tabellen. (I och för sig har du skrivit ut vad du gjort, men risken för missförstånd ökar om man blandar olika synsätt.)

Genom att ersätta avstånds- och skärpedjupskolumnerna med hyperfokalavståndet så sparar du in en kolumn.
 
Damocles skrev:
Synpunkter... javisst.

Din förutsättning ovan bygger på att någon vill ha stort skärpedjup, vilket definitivt är långt ifrån verkligheten många gånger.


Jag gillar det stora skärpedjupet.

Det är självfallet en stor fördel att kunna lyfta bort bakgrunden vid ex. porträttfotografi genom ett kort skärpedjup. Det kan jag med min D7i, det krävs dock 200mm, största bländare på nära håll samt en bit till bakgrund... Mao det är inte alltid lösligt.

Något jag däremot märkt som en stor fördel med den lilla sensorn är att jag kan fotografera exempelvis grupper av människor med tele & få ett skärpedjup som jag inte skulle vilja vara utan.

När jag förrut hade mitt 200mmobjektiv på min småbildare så visste jag att detta var i princip omöjligt.

Vad jag vill komma till är att man ofta bara ser till nackdelarna med det långa skärpedjupet & sällan ser fördelarna, dom finns ju faktiskt, liksom nackdelarna förstås.

Förekommer samma resonemang mellan småbildsfotografer kontra mellanformatsfotografer? Tycker mellanformatsfotografen att småbildarna har för kort skärpedjup? Vad tycker dom som använder storformat, vill dom inte ha nåt skärpedjup?

Jag antar att man väljer format efter vad man vill eftersträva, både kvalitetsmässigt samt uttrycksmässigt & då är ju förstås skärpedjupsmöjligheterna en aspekt att ha i åtanke.

Mvh/Larsa
 
Pupillen skrev:
Här har du gjort upp räkningen utan att tänka på diffraktionen. Den acceptabla storleken på diffraktionsfläcken (Airyfläcken) måste minskas med samma faktor som du använt för att beräkna de olika oskärpehetscirklarna. Om vi sätter ”diffraktionssmärtgränsen” för småbild till f/22, så blir motsvarande gräns f/14 för 10D och f/5,6 för 717 (effektiva bländartal för makro, INTE nominella). Det maximalt möjliga skärpedjupet blir därför inte större med Sonyn. Samma ingångspupill och bildvinkel ger alltid samma skärpedjup, diffraktion etc oavsett sensorstorlek.

Du har naturligtvis rätt vad gäller ”diffraktionssmärtgränsen” men upp till den är min algoritm tillämplig. Diffraktionsproblemet är annars det som sätter gränsen för hur mycket man kan blända ner ett objektiv. Dock har du fel vad gäller maximalt möjligt skärpedjup. Utnyttjar man maximal nerbländning med hänsyn till diffraktionen på ett objektiv (ca. 5,6 för Sonyobjektivet och ca 16 för Canonobjektivet) får man samma skärpedjup - med den skillnaden (om samma exponeringstid används) att ISO-talet på Canonkameran måste ställas in på ett åtta gånger högre värde! Det innebär samtidigt att signalbruset hamnar på ungefär samma nivå!

Några tips:

Din tabell har ett litet ”skönhetsfel” eftersom du inte är konsekvent, utan blandar verkliga värden på ljusstyrka och ISO-tal med ”småbildsekvivalenta” värden på brännvidden. Det blir mycket lättare om du väljer det ena eller andra synsättet och sedan håller dig till det i hela tabellen. (I och för sig har du skrivit ut vad du gjort, men risken för missförstånd ökar om man blandar olika synsätt.)

Genom att ersätta avstånds- och skärpedjupskolumnerna med hyperfokalavståndet så sparar du in en kolumn.

I de pedagogiska sammanhang jag haft uppe dessa frågor verkar relaterandet till småbildsformatet vara det enda som folk känner igen sig på (det är ju bara den analoga småbildsbrännvidden om "stör" i så fall, bländartalet påverkas ju inte) - de flesta har ju fortfarande erfarenheter bakåt i tiden på småbildskamera!
 
larsaz skrev:
Jag gillar det stora skärpedjupet.

Det är självfallet en stor fördel att kunna lyfta bort bakgrunden vid ex. porträttfotografi genom ett kort skärpedjup. Det kan jag med min D7i, det krävs dock 200mm, största bländare på nära håll samt en bit till bakgrund... Mao det är inte alltid lösligt.

Något jag däremot märkt som en stor fördel med den lilla sensorn är att jag kan fotografera exempelvis grupper av människor med tele & få ett skärpedjup som jag inte skulle vilja vara utan.

När jag förrut hade mitt 200mmobjektiv på min småbildare så visste jag att detta var i princip omöjligt.

Vad jag vill komma till är att man ofta bara ser till nackdelarna med det långa skärpedjupet & sällan ser fördelarna, dom finns ju faktiskt, liksom nackdelarna förstås.

Förekommer samma resonemang mellan småbildsfotografer kontra mellanformatsfotografer? Tycker mellanformatsfotografen att småbildarna har för kort skärpedjup? Vad tycker dom som använder storformat, vill dom inte ha nåt skärpedjup?

Jag antar att man väljer format efter vad man vill eftersträva, både kvalitetsmässigt samt uttrycksmässigt & då är ju förstås skärpedjupsmöjligheterna en aspekt att ha i åtanke.

Mvh/Larsa

Eftersom jag hör till Hasselblad/Leica-generationen och flitigt använt bägge kan jag direkt säga att 6 x 6 har stora fördelar vid mörkrumsarbete. Man anpassar sig vid fotograferingen till vad objektiven kan prestera. Övergången till småbild innebär stora fördelar just i skärpedjupssmmanhang,

Den stora finessen med den mindre av brukliga bildsensorer för digitala kameror är just det stora skärpedjupet. Om man störs av alltför skarp bakgrund t.ex. vid porträttfoto, går det oftast att lösa. Vid makrofotografering är det ju ingen tvekan om fördelarna liksom vid landskapsfotografering - full skärpa från närmaste blomma till horisonten. Rymdkänslan blir svår att ersätta, när man väl vant sig vid den.
 
Det är just detta jag menar Nisse, både för & nackdelar med det stora skärpedjupet.

Vad jag vänder mig emot är att många hårdnackat bara ser nackdelar med det större skärpedjupet en mindre sensor ger.

Dom övriga skillnaderna mellan en liten & stor sensor var en annan femma...

Larsa
 
Tittar man noggrant på direktjämförelsen sida-vid-sida på skärmen i största format (original):

"COMPAROMETER"
http://www.imaging-resource.com/IMCOMP/CDISPLAY.HTM

hittar man faktiskt inte någon enda kamera som matchar Sonyn - föregångaren till kommande 828-modellen vad gäller bildupplösningen. Vad man kan utläsa av detta är i varje fall att såväl använt Zeissobjektiv som bildsensor representerar en väl anpassad kombination. Bildsensorn på kommande Sonykamera och optik lär knappast vara sämre!
 
NisseM skrev:
Dock har du fel vad gäller maximalt möjligt skärpedjup. Utnyttjar man maximal nerbländning med hänsyn till diffraktionen på ett objektiv (ca. 5,6 för Sonyobjektivet och ca 16 för Canonobjektivet) får man samma skärpedjup - med den skillnaden (om samma exponeringstid används) att ISO-talet på Canonkameran måste ställas in på ett åtta gånger högre värde! Det innebär samtidigt att signalbruset hamnar på ungefär samma nivå!
Precis vad jag menar, om objektiven har samma bildvinkel och ingångspupill så blir de ”småbildsekvivalenta” bländarvärdena lika (ca 22 i det här fallet) och för att få samma slutartid så måste även de ”småbildsekvivalenta” ISO-talen vara lika för att den statistiska delen av bruset ska vara lika. (Jag är väl medveten om att ”småbildsekvivalenta” bländarvärden och ISO-tal känns ovana, de är emellertid synnerligen praktiska , och nästan oumbärliga, komplement till de ”småbildsekvivalenta” brännvidder som vi nog tyvärr lär få dras med lång tid framöver.) Personligen skulle jag ju förstås helst se att vi avskaffade allt det ”småbildsekvivalenta” och istället fokuserade på ingångspupiller, bildvinklar och ”fotonverkningsgrad” (d v s hur stor andel av de infallande fotonerna som bygger upp bilden), då skulle allt bli så oerhört mycket enklare, tro mig…..

NisseM skrev:
bländartalet påverkas ju inte
Du tänker väl på att det finns två bländartal :) Det gamla invanda med avseende på film/sensorplanet och det mer ovanliga med avseende på motivplanet. När vi bollar med olika sensorformat för att fotografera lika stora motiv på samma avstånd (det är ju för att kunna hålla motivstorleken konstant som vi överhuvudtaget har uppfunnit begreppet småbildsekvivalenta brännvidder) måste vi fråga oss vilket av dessa två olika bländartal som blir opåverkade. Jag hävdar naturligtvis att det är bländartalet med avseende på det konstanta motivet som förblir oförändrat.

Jag tror att vi egentligen är helt överens, fast vi har lite olika utgångspunkter. Min tankegång är att hålla bildkvalitén konstant och undersöka vad som krävs för att lyckas med det. Svaret blir att om bara ingångspupillen och bildvinkeln är lika, så blir skärpedjup, diffraktion o d också lika, d v s helt oberoende av sensorformatet. För att sedan få samma slutartid måste naturligtvis ISO-talet anpassas, lyckligtvis :) (det är ingen slump) visar det sig att denna anpassning leder till att det statistiska bruset även det blir helt oberoende av sensorformatet! Sedan finns det ju andra bruskällor, och även andra tekniska problem, som är mer eller mindre ”sensorstorleksberoende” men det är ”bara” en fråga om finputsning av sensorteknologin, för de riktigt fundamentala sakerna spelar faktiskt inte sensorstorleken någon roll.

Att sedan sensorpriset ökar med storleken och att objektiv till små sensorer snabbt blir oerhört mycket dyrare än till stora sensorer om ingångspupillerna är lika stora är ju en annan sak.
 
Hmm, vilken sony tittade du på igentligen, Både canon, 1Ds, 10D och tom G5 står sig väldigt bra mot en Sony F717 på resolution chart. Och har dessutom mindre kromatisk aberation.
 
Upplösning och skärpa med Sonys 717 må vara OK men bruset... Enl Phil (dpreview) är det helt otrolig skillnad på brus jämfört med en DSLR (Canon D10) Ta en titt på graferna med uppmätt brusnivå och på bilderna (samples) tagna i mörkare miljö. 717 har inte en chans att kvala in som ett alternativ för mig iaf. Dessutom känns kameran mer som en videokamera.

Jag har bl.a. en Sony s-75, och det är helt otroligt uppenbart att Sony aldrig tidigare pysslat med stillbildskameror överhuvudtaget när det gäller handhavande och gränssnitt. 717 är identisk i vissa avseenden och jag är 110% säker på att 828 är det med.
Min digitala Canon ixus (första versionen) var tillverkad av en gammal kameratillverkare och det märktes sannerligen...
Min nya Canon 10D är rena drömmen i alla tänkbara avseenden.
 
Pupillen skrev:
....
[/B]

Jag tog faktiskt i lite för mycket när jag påstod dig ha fel vad gällde det maximala skärpedjupet, eftersom du ju faktiskt inte påstod den större bildsensorn kunna utnyttjas för större maximalt skärpedjup än den mindre.

I princip är vi istället helt överens om att den fysikaliska verkligheten kristallklart och matematiskt obönhörligt ger i stort sett motsvarande bildresultat oavsett bildplanets storlek. Zeiss har tydligen lyckats utnyttja den mindre bildsensorn väl - annars en av de större stötestenarna.

Den fördel man fortfarande kan se, vad gäller den större bildsensorn, är den något stabilare färgåtergivningen. Sony säger sig dock väsentligt ha förbättrat bildsensorn ("fyrfärgs") i den nya kameran och kompensationsprogrammet för optimering av bildåtergivning vari brusfaktorn ingår. Spännande väntan!
 
En kommentar utanför ämnet:
Har ni lagt märke till uttrycket ”roterande lins” i Sonys marknadsföring. Är det bara jag som får obehagliga associationer till tandläkarborrar?
 
Linmajon skrev:
Upplösning och skärpa med Sonys 717 må vara OK men bruset... Enl Phil (dpreview) är det helt otrolig skillnad på brus jämfört med en DSLR (Canon D10) Ta en titt på graferna med uppmätt brusnivå och på bilderna (samples) tagna i mörkare miljö. 717 har inte en chans att kvala in som ett alternativ för mig iaf. Dessutom känns kameran mer som en videokamera.

Jag har bl.a. en Sony s-75, och det är helt otroligt uppenbart att Sony aldrig tidigare pysslat med stillbildskameror överhuvudtaget när det gäller handhavande och gränssnitt. 717 är identisk i vissa avseenden och jag är 110% säker på att 828 är det med.
Min digitala Canon ixus (första versionen) var tillverkad av en gammal kameratillverkare och det märktes sannerligen...
Min nya Canon 10D är rena drömmen i alla tänkbara avseenden.

Som väl framgått av diskussionen ovan mellan Pupillen och mig ger bilder som uppvisar samma skärpedjup också upphov till samma brus. För de aktuella bildsensorerna måste man alltså jämföra brusdata för Sony ISO 100 med Canon ISO 800 eller Sony ISO 200 med Canon ISO 1600 för att få en rättvisande jämförelse.

P.S. Om du gör parallelljämförelsen mellan bilderna på kvinnan med blomsterbuketten (största förstoring) hittar du ingen kamera som matchar Sonys 717 vad gäller upplösning! På färgsidan finns dock olikheter men de verkar överkomliga.
 
Senast ändrad:
Pupillen skrev:
En kommentar utanför ämnet:
Har ni lagt märke till uttrycket ”roterande lins” i Sonys marknadsföring. Är det bara jag som får obehagliga associationer till tandläkarborrar?

Har inte märkt! Hur motiverar man detta?
 
Det de menar med att objektivet ”roterar” är säkert att man kan vrida själva kameradelen (objektivet och sensorn) relativt sökare/handgreppsdelen. Det är kanske min språkkänsla som spelar mig ett spratt, men jag tycker att ordet rotera känns väldigt avigt på svenska, mina tankar går till något som snurrar runt med mer eller mindre högt varvtal :)

I annonsen på sid 2 i senaste FOTO har de i alla fall översatt engelskans ”lins” till optik, men roterar gör den fortfarande....
 
NisseM skrev:
För de aktuella bildsensorerna måste man alltså jämföra brusdata för Sony ISO 100 med Canon ISO 800 eller Sony ISO 200 med Canon ISO 1600 för att få en rättvisande jämförelse.

Jag begriper inte alls hur man kan resonera så. Ibland måste man ibland köra med ex. ISO800, F4, 1/60s. 10D ger då ett strålande resultat medan en Sony gör att bilden blir oanvändbar pga brus. Låt gå att skärpedjupet är större med samma bländare men det räddar ju inte situationen på något sätt.

Vid dagsljus är givetvis brus-problemet mycket mindre, och man kan diskutera andra aspekter på bildkvalitet. Att sonysensorn har bäst 'skärpa' vid optimala förhållanden är ju inte allt.
Jag är ändå skeptiskt till Sonykameran pga. att Sony ännu inte gjort en enda kamera som känns som en kamera i handhavandet men...828 kanske är den första?
 
Precis, sonyn kanske är bra vid optimala förhållanden, hur ofta är dom det, annat än i möjligen en studio. Men det finns stativ för att kunna använda längre slutartider, det går att använda högre iso på en dSLR så slipper man blixt.

Oavsett om skärpedjupet blir kortare eller inte skulle jag villja påstå att naturligt ljus är klart bättre än att använda blixt i dom flesta fall. Men allting blir ju en avvägning, och för mig är dSLR kamerorna dom stora vinnarna. Mycket pga sitt låga brus trots högt iso tal.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.