Leica-M-gubben
Aktiv medlem
Nu har jag insett att det finns en separat nedbländingsknapp på FD-adaptern (eller om det är på objektiven), så jag förstår vad du menar. Men varför man skulle vilja fokusera vid full öppning och sen blända ner kan jag inte begripa. Särskilt inte med äldre objektiv som i regel ger lite (eller mycket) fokusförskjutning. EVF:en är ju lika ljus och fin hela tiden, så vad är vitsen?
Så varför klarar du dig där utan att veta vilket bländarvärde som ställts in? Jag har haft en drös mätsökarkameror och vet hur de fungerar.
Ja vi kan ju ha olika sätt att arbeta på, var å en efter tycke å smak. I min värld anser jag att skärpedjupet är som minst vid full öppning därför ställer jag in skärpan där, jag menar, blir det exakt korrekt där kommer det även vara det efter nedbländning. Det blir för mig enklare/exaktare att fokusera på högsta öppning och blända ner därefter. Ex. vid porträtt vill jag ha exakt fokus på ögonen även om vid nedbländning näsan och ögonen båda ligger i fokusområdet så kan jag inte urskilja vilket av ögonen eller näsan som är EXAKT i fokus såvida jag inte öppnar upp bländaren först för att fokusera ögonen och därefter bländar ner och får näsa och öron "på köpet" tack vare nedbländningen. Är du med, även om du jobbar på ett annat sätt?
Med mätsökarkameror har du inget val, som jag sa spelar det ingen roll vilken bländare du har vid fokusering, däremot är jag mycket väl medveten vilket skärpedjup jag vill ha vid exponering så i det fallet ställer jag önskad bländare innan fokusering för att eftersträva "teoretiskt" önskat skärpedjup. Visst, man kan säga att jag inte klarar skärpedjupet lika bra med mätsökare som med EVF, men man får hålla tillgodo med det tekniken har att erbjuda.