TEST: Nikon PC Nikkor 19/4E ED
Nikon PC 19/4E ED är ett efterlängtat objektiv. Alltsedan Canon lanserade sitt tilt/shift-objektiv TS-E 17/4L år 2009 har många Nikon-fotografer väntat på en motsvarighet. Nu belönas de rikligt med optisk prestanda för sin långa väntan.
Att göra en extrem vidvinkel med tilt/shift-funktion är ingen lätt sak eftersom det i grunden rör sig om ett ultraextrem mellanformatsvidvinkel som ska ge raka linjer (låg distorsion) och god skärpa över hela bildytan.
Nikon PC 19/4E ED kan shiftas 12 millimeter i valfri riktning. Det innebär att objektivet måste projiceras en bild bakåt mot sensorn som är 12 mm större i varje riktning än småbildsformatet. Objektivet kan alltså användas med en större mellanformatssensor om man inte använder skiftfunktionen.
Shift-funktionen är främst till för att kunna fotografera höga byggnader utan att behöva luta kameran och få störtande linjer. Riktigt höga byggnader bör man ge något lutande linjer för att ögat ska uppleva bilden naturlig. Är linjerna helt parallella uppfattar vi byggnaden som tjockare upptill.
Nikon PC 19/4E ED har mycket låg distorsion vilket gör att raka linjer återges raka i bilden. Med shift-funktionen har vi gjort husens sidor parallella, men det ser inte helt naturligt ut för våra ögon.
Tilt-funktionen ger det möjligt att vinkla skärpeplanet. Ett klassiskt exempel på när detta är bra är vid landskapsfotografering. Då kan skärpeplanet vinkas så att det ligger mer parallellt med marken och på så sätt uppnås extra stort skärpedjup i bilden. Gör man tvärt om, så att motivplanet och skärpeplanet korsas, uppstår skärpa bara i skärningspunkten. Det är ett populärt sätt att skapa kortare skärpedjup vid porträttfotografering. Det går också att skapa så kallad miniatyreffekt om man fotograferar ner mot en gata. Då ser de personer som ligger i skärpeplanet ut som miniatyrfigurer i en leksaksvärld.
Med hjälp av shift-funktionen har husets linjer gjorts mindre störtande i den vänstra bilden. I den högra bilden har objektivet tiltats för att ge ett kort skärpedjup.
PC 19/4E ED är Nikons första objektiv som där tilt- och shift-funktionerna är helt frikopplade från varandra. Det ökar antalet kombinationsmöjligheter. Funktionerna kan dock inte användas fullt ut med alla kamerahus.
Håller toppklass
Objektivet håller toppklass både mekaniskt och optiskt. Skärpan är mycket bra över hela bildytan, även om man shiftar upp till cirka 10 mm. Redan vid full bländaröppning är skärpan imponerande, men bäst skärpa nås vid f/5,6 till f/8.
Vi jämfört Nikon PC 19/4E ED mot det sju år äldre Canon TS-E 17/4L. De har båda mycket bra skärpa redan vid f/4, men blir ändå bättre av ett stegs nedbländning. Skärpan avtar knappt märkbart mot kanterna, men Canon tappar lite mer skärpa i bildhörnen. Canon-objektivet vinjetterar mer.
Det förekommer kromatiskt aberration, men bara i låg grad. Distorsionen är inte synbar. Objektivet har en effektiv antireflexbehandling, tydligt bättre än exemepelvis AF-S 14-24/2,8G ED.
För den som regelbundet fotograferar arkitektur, inredning eller landskap kan objektivet vara en klok investering, men för andra är objektivet lämpligast att hyra vid behov då priset är rätt svettigt.
Fotosidan produktdatabas
Omdömen från medlemmar, testbilder och produktinformation
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 2/2017
Att få linjerna raka kräver en del finjusteringar. Stativ och live-view underlättar.
Nikon PC 19/4E
FAKTA
Objektivfattning: Nikon F
Brännvidd: 19 mm
Bländare: f/4 – f/32, 9 blad
Linselement: 17 element i 13 grupper
Filterdiameter: Filter kan inte användas
Närgräns: 0,25 meter
Bildstabilisering: Nej
Storlek: 128 x 89 mm
Vikt: 885 g
Motljusskydd: Finns ej
Pris: Cirka 38 800 kronor inklusive moms
PLUS
Extremt låg distorsion (helt raktecknande)
Mycket skarp över hela bildytan
Tilt och shift oberoende av varandra
Effektiv antireflexbehandling
MINUS
Priset
Utsatt frontlins
Begränsad funktion med vissa kamerahus
Lätt att missa att avståndsskalan går förbi oändligt
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
5 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Vad som är lagom grad av störtande linjer är nog delvis inbyggt i hjärnan, delvis en sak hjärnan lär sig. Arkitekter har av hävd och bekvämlighet ritat sina perspektiv utan störtande linjer. Forna tiders bälgkameror med viss shiftfunktion klarade samma. Liksom förstås dedikerade stor- och mellanformatskameror. Nuförtiden får man se massor av foton med störtande linjer och man vänjer sig.
Datagenererade perspektiv har samma defaultläge, men ofta väljer man ändå att ha nästan parallella lodlinjer i den slutliga presentationen.
Innan bilderna blev digitala var förmodligen den här sortens objektiv det enda sättet.
Att kunna tilta skärpeplanet går däremot inte att efterlikna likna bra i efterhand.
Allmänt är det här ett objektiv för finsmakaren som vill ha det bästa och som vill slippa kompromisser.
Vilka kameror fungerar det med, och vilka har problem?
Dessa klassar Nikon som okompatibla: D2-modeller, D1-modeller, D200, D100, D90, D80, D70-modeller, D3000, D60, D50, D40-modeller, analoga kameror, Nikon 1-modeller med FT1.
Förstår att du rek. att hyra det om man inte behöver det ofta, för nästan 40 tkr : då skall behovet finnas fullt ut.
Tack för intressant läsning.
Man blir alltid nyfiken på att testa någon gång.