Sony har fått en del kritik för att de varit långsamma med att bygga upp ett objektiv­utbud till sina spegelfria kameror. Men i en del av utbudet har du gott om alternativ: normalobjektiv. Vi har testat tre nya normaler från Sony med tydligt skilda egenskaper.

Många drömmer om universalobjektiv som är bra på allting och samtidigt lätta, billiga och kompakta. Tyvärr är fysiken omutlig och alla objektiv är kompromisser på något sätt. Sonys tre nya 50-millimetersobjektiv är en bra illustration av den principen. Du har ett litet, lätt och hyfsat ljusstarkt med måttligt pris, men där du offrar en del prestanda. Du har ett som inte är så mycket större och eller dyrare och som har härliga prestanda inklusive 1:1-makro. Men där är ljusstyrkan måttlig. Du har ett med mycket bra maxbländare och härliga prestanda, men där vikt, storlek och i synnerhet priset dragit iväg. 

Objektiven vi pratar om är budgetnormalen FE 50 mm f/1,8, makronormalen FE 50 mm f/2,8 Macro och toppobjektivet Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA. 

Lätt och billigt alternativ. Sony FE 50 mm f/1,8 är kompakt, lätt och hyfsat billigt vilket borde vara ett vinnande koncept. Men jämfört med liknande alternativ till andra kameramärken imponerar det inte riktigt skärpemässigt och har dessutom en lite orolig oskärpa. Bilddata: 50 mm, f/1,8, 1/400, ISO 100, Sony A7 II.

Om vi börjar med FE 50 mm f/1,8 så är mittskärpan ok vid maxbländaren. Bra blir den om du bländar ned minst ett steg eller tre steg för att den skall bli bra ut till kanterna. Det här är ungefär ett steg sämre än liknande objektiv från andra tillverkare. Vid maxbländaren har du tyvärr också en del kromatisk aberration av den mer svårkorrigerade axiella varianten som syns i hela bilden. Vinjetteringen är okej, försvinner snabbt med ett par stegs nedbländning. Svag tunnformig distorsion, men inte störande. Bra motljusegenskaper och ok oskärpeteckning.

Tydlig avståndsskala. När du fokuserar riktigt nära förlängs FE 50 mm f/2,8 Macro tydligt. Sony har smart nog placerat en avstånds- och förstoringsskala på den del av objektivet som skjuts ut.

Med FE 50 mm f/2,8 Macro kan du få en avbildningsskala på 1:1 vid närgränsen. Klokt nog har objektivet en fokusbegränsare, fokusering kan låsas till 0,16 - 0,3 meter eller till 0,3 meter till oändligt. Du slipper att autofokusen jagar genom hela fokusområdet när du tar närbilder. Du har en programmerbar knapp på objektivet. Pluspoäng för väderskydd och behaglig manuell fokusering. Autofokusen är snabb utom just vid närgränsen och hyfsat tyst.

Skärpan är bra redan vid maxbländaren, och blir fantastiskt bra med ett stegs nedbländning. Det är bara ytterst i kanterna som du kan behöva blända ned ytterligare något steg. Knappt någon distorsion eller kromatisk aberration. Synlig vinjettering vid maxbländaren, men den är nästan helt borta redan vid f/4. Motljusegenskaperna är okej, kontrasten sjunker en del men inte mycket spökbilder. Oskärpteckningen är lugn när du fotograferar på korta avstånd, men lite orolig på porträttavstånd.

Trångt för fingrarna. Det här är ett fenomen som drabbar vissa Sony-objektiv, som Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA. I och med att objektivets diameter ökar tydligt strax efter objektivbajonetten blir det väldigt trångt mellan kameran och objektivet. Det räcker med ett par tunna handskar, som här, så kommer fingrarna verkligen i kläm. Med ett par tjocka handskar är kombinationen snudd på oanvändbar.

Sony Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA känns stort, tungt och gediget. Du har behaglig och lagom trög manuell fokusering och en bländarring där du kan välja att ha klickstopp eller ändra steglöst. Objektivet är vädertätat. Fokusmotorn är av SSM-typ som ger tyst och snabb fokus.

Optiskt är objektivet precis som förväntat mycket bra. Skärpan vid f/1,4 är inte i klass med toppobjektiv som Sigma 50 mm f/1,4 Art, men fortfarande bra. Med ett stegs nedbländning är skärpan i toppklass. Redan vid f/4 har du toppskärpa ända ut i kanterna, imponerande.Distorsionen är försumbar, samma med kromatisk aberration. Du har synlig vinjettering vid maxbländaren, men den är försumbar med bara ett stegs nedbländning. Oskärpeteckningen är mjuk och behaglig med runda och släta oskärpecirklar. Motljusegenskaperna är mycket bra.

Bra skärpa. Sony Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA ger bra skärpa långt ut mot kanterna redan vid f/1,4, och nedbländat ett par steg är skärpan utmärkt ända ut i hörnen. De optiska felen är försumbara. Objektivet har behaglig manuell fokus, det är vädertätat och har en bländarring. Toppklass, men det är också ett stort, tungt och mycket dyrt objektiv. 50 mm, f/1,7, 1/6400, ISO 100, Sony A7 II.

Oskärpteckning. Här jämför vi det dyra men mycket fina 50/1,4 (överst) vid f/1,4 och budgetnormalen 50/1,8 (underst) vid f/1,8.Oskarpa detaljer, i synnerhet högdagrar, får med det billigare objektivet överdrivna konturer, se till exempel de blänkande bultskallarna runt fönstren eller det röda repet.

SLUTSATS

FE 50 mm f/1,8 är inte riktigt i klass med liknande objektiv från andra tillverkare som ofta dessutom är billigare. Lite av en besvikelse. Mest imponerande är förstås Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA, prestanda, hantering, kvalitetskänslan är på topp. Men priset svider rejält och Sonnar T* FE 55/1,8 ZA som är nästan lika bra kostar bara drygt hälften. Vår favorit i det här gänget är FE 50 mm f/2,8 Macro. Det är skarpt, prisvärt, lätt och måttligt stort med 1:1-makro som bonus. Ljusstyrkan är inte fantastisk, men räcker för det mesta. 

Av Martin Agfors

Publicerad 2017-03-20.

Läs mer om

objektiv Proffsfoto Sony test

Läs mer

Fotosidan testar

Test: Sony FE 135/1,8 GM

Fotosidan testar

Test: Sony FE 24-105/4 G OSS

Fotosidan testar

Test: Zeiss Batis 135 mm f/2,8