För Peter Wiklund är slumpen en viktig faktor i fotograferandet. När han tar bilder med hålkamera och ett års exponeringstid är slutresultatet svårt att förutse. Och det är själva poängen.

Om du läser svenska fototidningar lite då och då så kanske du känner igen Peter Wiklunds namn. Han har nämligen jobbat för fem olika svenska fototidningar och skriver regelbundet för Fotosidan Magasin. Men nu är det inte som medarbetare vi skriver om Peter, utan som fotokonstnär.

Redan 1990 fastnade Peter för hålkameratekniken och det speciella uttryck som tekniken ger.

– Jag kände att det var ett uttryck som passar mig. Det blir lite surrealistiskt och tidlöst. Och inte minst så spelar slumpen en stor roll. Just slumpen är viktig för mig.

Peter började läsa en tidning om hålkameror som fanns då, Pinhole Journal, och kom efter några år att helt koncentrera sig på hålkameror, toycameras och en del ryska kameror med tveksam kvalitet. Ljusinsläpp och oskarpa objektiv anses i allmänhet som dåliga egenskaper för en kamera, men är eftersökt av Peter. Han vill inte ha full kontroll över slutresultatet.

– Tekniken och slumpen ger bilder som inte överensstämmer med det vi ser med ögonen. Jag tycker att det blir spännande bilder samtidigt som det är något som skaver med den skeva avbildningen.

För att ytterligare lägga in en slumpfaktor laddar Peter gärna sina kameror med utgången färgfilm eller använda polaroidfilm med passerat bäst-före-datum.

– Gamla färgfilmer kan ge oförutsedda färgstick som kan vara snyggt. Men just nu är jag inne i en svartvit period och använder mest svartvit film.

Kan det inte blir för estetiskt med alla färger?
– Nä, inte om det samtidigt finns ett annat innehåll.

Dina hålkamerabilder har ofta repor och ser lite skitiga ut, är det avsiktligt?
– Ja. Det går att sträva mot att göra skarpa och tekniskt perfekta hålkamerabilder, men jag vill ha det skitigt och repigt. Det blir som ett fysiskt avtryck i bilden.

Blir du inte frustrerad när de flesta bilder blir helt misslyckade?
– Jo det händer. Det är inte kul att åka iväg på en resa och finna att alla bilder är helt oanvändbara. Men oftast blir några bilder tillräckligt bra. Jag trivs inte heller när jag fått för bra koll på tekniken så att det slumpmässiga momentet försvinner. Då måste jag vrida till det så att det blir svårare att lyckas.

Använder du aldrig vanliga digital­kameror?
– Jodå, mobilen använder jag då och då. Men jag använder bara min digitalkamera för en del uppdrag jag gör som journalist. 

Peter började fotografera som 14-åring efter att ha jobbat ihop till en Chinon CE-4 under sommaren 1981.

– Det var ett prylintresse som fick mig att köpa kameran, men jag började direkt låna gamla årgångar av tidningen Aktuell Fotografi som jag lusläste. Det väckte mitt bildintresse.

Trots ett passionerat fotointresse har han inte strävat efter att bli yrkesfotograf. Istället började han tidigt att skriva om fotografi.

– Jag var engagerad i Fotograficentrum i Uppsala under tiden jag pluggade på universitetet och började skriva utställningsrecensioner i en studenttidning. Då fick jag kontakt med Gösta Flemming som var redaktör för Fotografisk tidskrift och började skriva bokrecensioner och senare även vanliga artiklar för dem.

Peter skriver fortfarande för Fotografisk tidskrift, även kallad F, som är en medlemstidning för Svenska Fotografers Förbund, SFF. Under 80-talet fanns två dominerande kommersiella fototidningar: Foto och Aktuell Fotografi. Båda köptes upp av Allers i början av 90-talet och slogs samman till ”Aktuell Fotografi & Foto”. Det fick två medarbetare att hoppa av och starta en ny fototidning kallad Fotografi.

– Jag skriv redan i första numret av Fotografi och fortsatte under hela tiden tidningens levnad.

Eftersom Fotografi liksom Aktuell Fotografi & Foto hade sin redaktion i Helsingborg så blev Peter tidningens stockholmskorrespondent.

– Det blev många fotografporträtt för Fotografi. 

Under tiden jobbade Peter även på flera olika bildbyråer i Stockholm.

När grundarna till Fotografi ville släppa tidningen 1997 tog Peter tillsammans med mediebyrån Neomedia över den. Så småningom bytte tidningen namn till Bild och drevs fram till år 2000.

Några år senare slog de digitala kamerorna igenom stort och tre olika fototidningar startades i september 2003. Året därpå blev Peter kontaktad av den ena tidningen, Allt om Digitalfoto, för att försvenska tidningen som i början byggde på inköpt material från England. 

– Det handlade naturligtvis mycket om digitalkameror i den tidningen och eftersom jag egentligen är ointresserad av kameror så anlitade jag frilansare som Göran Segeholm som skrev testerna.

Idag jobbar Peter som frilansjournalist
och har ofta rollen som redaktör. Han har inte gått någon journalistutbildning utan allt skrivande för olika fototidningar har blev hans skola. Idag skriver Peter mest för olika företags-, kund- och organisationstidningar, men även för Fotosidan Magasin och Fotografisk tidskrift.

Under hösten trappade Peter ner på sina frilansuppdrag för att borra ner sig ännu djupare i sitt passionerade fotointresse. Han har börjat läsa en distanskurs på heltid i gestaltande fotografi på Gamleby folkhögskola.

– Jag har fått en egen studieplan utifrån mina befintliga projekt. Planen är att jag ska färdigställa ett av mina projekt så att bilderna kan ställas ut och ges ut i bok med liten upplaga. Det ser ut att bli mina självporträtt som jag går vidare med. Antagligen kommer någon del av projektet bestå av gravyrer.

Peter har med sig en tjock bunt grafiska blad till intervjun. Trycktekniken heter fotopolymer och har i stort sett ersatt koppartrycket som är mer komplicerat.

– Med fotopolymer så skriver man ut sin bild på transparent film. Sen lägger man filmen på en emulsionsförsedd tryckplåt och exponerar med uv-ljus i en ljustät låda. Man använder ett speciellt stokastisk raster som är gjort av asfaltsdamm och som i praktiken inte är synligt för ögat. Det är verkligen ett härligt hantverk att stå och framställa bilder med händerna insmetade med tryckfärg.

– Jag tycker att den här tekniken fungerar bra med de bilder som har mycket svärta. De mörka partierna blir dynamiska.

Går det bra att sälja den här typen av bilder?
– Jag har bara lyckats sälja några enstaka bilder i fotosammanhang under åren. Men det verkar finnas ett lite större intresse i grafiska sammanhang. Där kanske jag kan sälja en del grafiska blad om jag satsar mer aktivt framöver.

Peter delar kontor och mörkrum med fotografen Lena Källberg i Årsta, strax söder om Södermalm i Stockholm. De är båda hål-kamera-entusiaster och kanske även kan kallas hålkamera-evangelister. Åtminstone håller de varje år en hålkamera-workshop på Worldwide Pinhole Day, den sista söndagen i april.

Peter använder ofta gamla svarta filmburkar som kameror. Han klipper till fotopapper i storleken 4x6 centimeter och lägger i burkarna. De skannade eller avfotograferade pappersnegativen kan sedan skrivas ut mycket större.

– Jag har förstorat upp bilder till 100 centimeter på långsidan.

Har du något råd till den som vill prova på hålkamera-fotografering?
– Ett vanligt tips är att man tar ett kamerahuslock och gör ett pyttelitet hål i det och sedan tar bilderna med sin vanliga kamera – men undvik gärna den metoden. Det blir sällan särskilt spännande bilder, utan snarare rätt vanliga bilder som är lite oskarpa. Bättre är att börja med analoga material, och allra enklast är att använda fotopapper istället för film. Och en workshop är förstås alltid ett bra sätt att komma igång…

Peter tillverkar hellre sina hålkameror själv av olika slags lådor och burkar. Ibland åker han ut i naturen och sätter upp ett antal kameror med buntband i olika träd. Exponeringstiden kan bli så lång som ett år, i den speciella teknik som kallas ”solargrafi” (läs mer i rutan ovanför).

– Det är inte alla kameror som överlever ett år eller ens några månader. Ibland pickar fåglar sönder kamerorna och det har hänt att personer tagit ner kameror i tron att de är en geocache-gömma.

Men det räcker om någon kamera överlever för att Peter ska bli nöjd. 

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2017-01-31.

Läs mer om

konstfoto

Läs mer

Utställning

Landskrona Foto ställer ut Tuija Lindström

Utställning

Dan Isaac Wallin på Kungsbacka Konsthall

Nyheter

Svartvitt är Mats Anderssons varumärke