Fotosidan testar
Zeiss bygger vidare på sin Batis-serie med måttligt stora, måttligt tunga men högpresterande autofokusobjektiv med Sony E-fattning. Nu har turen kommit till klassiska porträttbrännvidden 135 mm.
Zeiss gör idag två objektivserier för Sonys spegelfria kameror med E-fattning; dels de superkompakta Loxia-objektiven med manuell fokus, dels de lite större autofokusobjektiven i Batis-serien. I våra ögon är Zeiss smarta, de bygger objektiv som passar bra ihop med de kompakta A7-/A9-kamerahusen.
Zeiss Batis 135 mm f/2,8 har den klassiska släta Batis-designen med en oled-skärm där du ser avstånd och skärpedjup istället för via en traditionell avståndsskala. En annorlunda, men smidig lösning. Hela objektivet känns påkostat med den sköna kvalitetskänsla vi vant oss vid från Zeiss.
Den optiska konstruktionen är avancerad, antalet linselement påminner mer om en påkostad zoom än ett fast tele. Zeiss skriver i sin egen beskrivning att de velat få bort all form av kromatisk aberration och det har de lyckats extremt bra med. Skärpan är bra redan vid f/2,8 och mycket jämn över bilden. Skillnaden mellan mittskärpa och hörnskärpa är liten redan vid maxbländaren och försvinner vid nedbländning. Oskärpteckningen är mjuk och fin.
Klassiskt porträttele. Det är ingen slump att 135 mm ofta använts för att ta bilder av människor, både för direkta porträtt eller som här när man fångar någon i en situation. Med en snävare bildvinkel får du lite mer kontroll över bakgrunden än med ett 85 mm och redan vid f/2,8 får du en mjuk fin bakgrundsoskärpa.
Bilddata: Planket i Stockholm, 135 mm, f/2,8, 1/160, ISO 200, Sony Alpha 7 II
Zeiss har valt en ganska försiktig maxbländare på f/2,8 där liknande objektiv från andra tillverkare har f/2 eller f/1,8. Men här tycker vi Zeiss tänker helt rätt, dels räcker f/2,8 till behagligt kort skärpedjup på porträttavstånd, dels blir objektivet lagom stort till de kompakta Sony-kamerorna som det är byggt för.
Objektivet har en snabb och i praktiken närmast ljudlös fokusering vilket är ett plus vid porträttfoto. Det är dessutom vädertätat och har en effektiv stabilisering som möjliggör frihandsbilder på överraskande långa tider.
Vår enda stora invändning mot det här objektivet är priset, nästan tio tusen kronor högre än Batis 85 mm f/1,8 som visserligen är kortare, men ljusstarkare. Du kan köpa det ljusstarkare och skarpare Sigma 135 mm f/1,8 Art med MC-11-adapter och fortfarande ha 5000 kronor över. Eller lägga på sju tusen och få Sonys utmärkta och mer flexibla 70-200 mm f/2,8 G Master.
Mjuk, fin oskärpa. Här har vi tagit porträtt av en staty med en småstökig bakgrund med Sigma 135/1,8 Art (vänster) och Batis 135/2,8 (höger). Bägge bilderna är tagna på f/2,8. Vid varje bländaröppning ger Sigma-objektivet en liten aning mer utsuddad bakgrund, konturer blir mindre distinkta. Men bägge objektiven har en lugn, mjuk och fin oskärpeteckning med mjuka, men utåt kanterna citronformade oskärpecirklar på grund av mekanisk vinjettering.
SLUTSATS
Zeiss Batis 135 mm f/2,8 presterar mycket bra bildkvalitet med bra skärpa och nästan försumbart små optiska fel. Det har snabb och tyst fokusering, effektiv stabilisering och trots att det är vädertätat är det måttligt stort och är inte så tungt. Enda riktigt stora minuset är priset.
7 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Ps. ovala oskärpecirklar kan jag leva med, däremot dubbelkonturer blir lätt plockepinn som kan förstöra en bild ganska ordentligt tycker jag.
Du glömmer Touit-serien för APS-C (iofs. tyvärr bara tre objektiv, men ändå mycket trevliga, speciellt makrot och vidvinkeln): https://www.zeiss.com/camera-lenses/int/photography/products/touit-lenses/touit-2812.html
Gillar annars så som du säger att Zeiss matchar objektivens vikt/storlek mycket väl mot storlek/grepp på kamerahusen. Mycket trevligt och behagligt att fotografera med sådana här kombinationer som fungerar väl och balanserat i praktiken.