Ryggdunkeri, hur står det till med det?

Nu kan jag inte hålla mig längre, känner att jag måste ta bladet från munnen, öppna dammluckorna eller vad som nu är ett passande epitet. Det är nämligen så att jag brukar läsa Johan Larssons blogg och där förekommer det inte helt sällan kommentarer om hur insnöat och undermåligt Fotosidan är. Egentligen handlar det förstås inte om Fotosidan, utan om att medlemmarna är undermåliga, för det är ju de som skriver och inte redaktionen eller någon oidentifierbar server. I kommentarsfältet förekommer också några "kända från FS". En sak det brukar klagas på är att Fotosidan inte är helt lysande för givande bildkritik och fotografiskt samtal, vilket jag väl i viss mån kan tycka är en relevant synpunkt. En del av "kritiken" i kritikpoolerna är av typen "ååå vad fin". Somliga söker säkert den typen av reaktion, och den kan ju vara trevlig, men i en pool som specifikt är ämnad för kritik blir det inte helt optimalt. Det platsar mer i Galleri FS, husdjurspoolen eller bloggarna. Dock är det inte riktigt det som stör mig i huvudsak.

Nej, det som verkligen är som en stenbumling i ögat är att det emellanåt klagas på just ryggdunkeri, samtidigt som jag tycker att kommentarsfältet rymmer just detta. Det är ju välkänt att "folk" gärna läser det som bekräftar den egna synen på sakernas tillstånd och det här är förmodligen ett uttryck för det. Fast jag tycker nog att man i det läget borde ha lite mer självinsikt än att göra precis samma sak som man tycker andra gör, nämligen att ryggdunka. Det är väldigt tydligt att de som kommenterar i huvudsak är sådana som delar bloggarens syn på det hela, vilket i sig egentligen inte är konstigt när det gäller en blogg man aktivt måste söka sig till. Kommentarerna utsträcker sig allt som oftast därmed till olika typer av medhåll. Säga vad man vill om FS, men när någon kastar in en brandfackla så brukar det inte resultera i enbart medhåll.

Nu senast, och det som fick den litterära tunnan att börja skvalpa över kanten, var reaktionen gällande en artikel om en såld fotografisk tavla och dess kommentarer här på FS. Återigen kritik mot FS och påföljande medhåll alltså. I sak tycker jag ju att kritiken mot vissa reaktioner på FS är relevant på basis av det raljerande och överdrivna uttryckssättet. Frågan jag spontant ställer mig är, dock, på vilket sätt tavlan skiljer sig från något som IKEA skulle kunna trycka upp i jätteupplaga på canvas. För mig känns det som att det här är upplagan, fotografens namn och förväntan gällande framtida pris som är styrande. Inte unikt för dyr konst förstås, men det kan likväl vara värt att notera. Bildens egentliga kvalitet är nog inte särskilt central, även om den tekniskt säkert ser bra ut i verkligheten. Det är lite samma sak som med produkter där det absolut mest värdefulla är varumärket. Har du lyckats fylla ditt varumärke med rätt saker kan du ta mer betalt, och det utan att produkten egentligen skiljer sig nämnvärt från konkurrenternas. Med rätt varumärke och endast en lite bättre produkt kan man ta flerfaldigt mer betalt...

Till sist, bara så att inget missförstånd uppstår, vill jag påpeka att jag på det hela taget gillar Johans blogg, men just det ovanstående är inte det som talar till dess fördel. För mig är behållningen mer det fotografiska innehållet och inte FS-gnället. Han får för mig, till skillnad från vad någon tydligen tyckte, gärna publicera fler bilder på sin sambo, med eller utan rökverk. ;) Nu finns ju förstås risken att även jag får ett sånt där ej fotorelaterat inlägg med förklenande omdömen tillägnat mig, men den får jag ta. Å andra sidan kan jag ju alltid hoppas att han uppskattar, och ser det som en förmildrande omständighet, att jag tycker att det är det fotografiska innehållet som är behållningen. 

PS.
Bilderna har ingenting med texten att göra överhuvudtaget, utan är bara något att vila ögonen på mellan textmassorna. De är tagna ute på Arlanda (!) i början av september och kommer säkerligen aldrig inbringa några miljoner, oavsett visningsformat. ;)
DS. 

2011-11-12 20:01   tomazon

Människan är ett flockdjur och trivs bäst så, oavsett om man anser sig tillhöra den bättre sorten eller inte. Dom som inte inser det är fruktansvärt pinsamma.

Själv trivs jag bättre solo. Tyvärr. Jag passar inte in i mallen. Kanske är ja mest pinsam.

Vi har ett lyxproblem om man jämför hur det är att växa upp i Indien på en lägsta skalan...

Besvara

Svar från ztenlund 2011-11-13 12:30

Visst är människan ett flockdjur, men det är just det där med att det är bra att ha den insikten. Somliga verkar inte riktigt ha det och då tycker jag det blir nästan lite tragikomiskt när man ser sig själv som någon slags kritiker mot allmänt okritiskt flockbeteende - och sedan faller offer för precis samma sak. Nu menar jag givetvis inte att lite litterär social lopplockning bara är dåligt, men det är en fördel om man har insikten om vad det är man håller på med.

Det är nog inte bara det här som är ett lyxproblem utan det mesta vi ojar oss över är sådant som många bara kan drömma om att ha möjlighet att oja sig över... Ska man dra det här ett steg längre så kanske man kan konstatera att människan är för smart för sitt eget bästa. ;)

Och att inte passa in i mallen behöver inte vara fel. Man kan se det som en styrka att våga vara utanför mallen också. Ser man det så blir det knappast pinsamt. Ofta är vilken synvinkel man väljer avgörande för slutsatsen.

Svara

2011-11-12 23:46   RHelena

För min del tycker jag att det är helt underbart att jag inte har upptäckt hur undermålig FS är... Visst, jag förvånar mig också på olika saker här ibland och över vissa diskussioner som förs, men allt som förvånar, retar en, får en att reagera gör inte FS sämre.

Det är förmodligen skönare att vara utanför FS om man vill bli omgiven av människor som är som man själv är och som tycker som man själv och som beundrar en i alla lägen. På FS är det ju lite mer osäkert ändå. Man kan faktiskt få mothugg ibland. Dessutom finns det ju så många tillhörande kreti och pleti här också, kanske är det inte så lockande för alla. Möjligen kan kreti och pleti accepteras som beundrande undersåtar i förekommande fall...

Besvara

Svar från ztenlund 2011-11-13 12:39

Som jag ser det finns det både och, men det går ju att välja bort de delar man inte uppskattar. Sedan kan man ju, om man vill, försöka påverka åt något håll. En svårighet med det är dock FS storlek vilket gör att det blir lite som att försöka putta på en elefant som inte vill flytta på sig. :)

Ja, visst är det enklare att vara någon annanstans om man inte vill bli emotsagd. Sedan beror det förstås också på hur man väljer att föra sig även på FS. I alla sammanhang där det finns en större grupp människor så kan man odla myten om själv och få en "svans" som följer efter. Iakttar man noga så finns det nästan alltid några som gjort det medvetet eller omedvetet. Alla har ju gått i skolan någongång och det är ju samma mekanismer som är i farten. Människan är som sagt ett flockdjur...

Svara

2011-11-13 04:55   Micke Borg

Äh men kom igen nu då. Är det här ett svar på det du tycker är fel?? Länken som du delar med dig av, tycker jag är mer än godkänd i både tanke som framförande.

Besvara

Svar från ztenlund 2011-11-13 12:50

Se där, någon som säger emot! ;)
Vad det är som du anser är felaktigt är dock mer oklart. Om du tror att inlägget handlar om en enda länk så har du missförstått. Jag tror att du får läsa igen i så fall. Är det något som är obegripligt så ska jag gärna försöka förklara det, men ditt nuvarande svar ger inte särskilt mycket att gå på.

En alternativt synsätt är förstås att du känner dig träffad och ämnar förminska mitt inlägg genom att snabbt avfärda det med "Äh". Det är en inte helt ovanlig metod när man inte har några argument att bemöta kritik med. Då antyder man att det är så dåligt att det inte är värt att bemöta istället.

Oavsett vilket det är så tycker jag det är tråkigt om det är så att du inte kan bemöta något du inte håller med om med något mer än det ovanstående.

Svara

2011-11-13 09:31   Iwa

Jag undrar om inte Gursky kan vara ett tecken i tiden. Om man ser på de plastiska konsterna förlorade de mycket av sitt existensberättigande i och med fotografiets intåg. För att kunna hävda sig var konstnärerna tvungna att slå in på bondfångeriets väg. Den s k moderna konsten är inget annat än ett kejsarns nya kläder-trick där de s k konstnärerna försöker spela på folks rädsla att framstå som okunniga. För fotografiets del hade emellertid fotograferna tillgång till en priviligierad teknik som gjorde att man kunde hävda sig mot massorna. Man kunde därför också skapa äkta konst. Med den digitala revolutionen har emellertid den avancerade bildbehandlingen blivit var mans egendom och fotograferna har mist sina privilegier. För att hävda sin särställning kommer därför även den högre fotografin nu att alltmer slå in på bondfångeriets väg, vilket Gursky är ett tecken på.
/Per

Besvara

Svar från ztenlund 2011-11-13 13:05

Jag vill nog inte dra all modern konst över en kam på det sättet, men att det finns undertoner av elitism och kejsarens nya kläder i en del fall håller jag med om. Emellanåt förefaller kriteriet för hur bra konsten är vara graden av obegriplighet för gemene man. Ju färre som förstår något desto bättre så att säga. För mig är konst främst ett bruksföremål, även om man såklart kan ha det som investering också. Att då ha en vit målarduk med ett svart streck på och liknande som går för stora summor framstår då som ganska märkligt. Det är lite som om någon råkade stoppa ned penseln i fel färgburk. ;) Å andra sidan så vet de som lever om 100-200 år vad det var som egentligen höll och vad som bara var kejsarens nya kläder. Möjligen en klen tröst för alla nu levande.

En annan dimension som knappast är helt ny är att om konsten inte är obegriplig så ska den vara provocerande istället. Då får man ju mycket uppmärksamhet och kan höja sig över bruset. Här lämpar sig ju fotografi ypperligt som konstart och det har nog nära nog blivit en nödvändighet. Bildflödet är som många gånger konstaterats alldeles enormt.

Svara

2011-11-13 09:35   Norpan

Hej hej! Hoppas att det är mig du kallar "känd" ;)

I och med att du får en massa ryggdunk här nedanför, som sig bör, så ska jag väl skriva lite kritik då...

Nä, men du får ju så klart tycka vad du vill och jag tror att Johan skulle välkomna dig med öppna armar även om du skrev detta i kommentarsfältet på hans blogg.

Ditt inlägg är ju bara god kritik antar jag och du har ju skrivit det väl.

Jag är helt klart en av dem som inte passar in på FS. Jag anser att det är här kreativiteten dör och det är här folk rycks med av massan och får gulligt ryggdunk för usla semesterbilder. Knappast postitivt för någon som vill vara konstnär.

Japp, jag skriver här ibland och har skrivit här rätt mycket, men jag kräks lite varje gång jag gör det.

MVH
Dawid

Besvara

Svar från ztenlund 2011-11-13 13:45

Jag pekar inte ut någon som mer känd än någon annan. ;) Det är ganska lätt för den som vill att läsa Johans blogg och dra egna slutsatser.

Det är bra, lite kritik mår alla bra av om den framförs på ett vettigt sätt. :)
Jag tror inte alls att Johan skulle ha något emot att jag skrev i kommentarerna i hans blogg per se. Det handlar mer om vad som jag faktiskt upplever förekommer, och inte vad han eventuellt skulle tycka var okej. Ett inlägg av ovanstående typ lämpar sig dock inte särskilt väl i ett kommentarsfält. Längden gör det bättre om det står för sig självt.

Givetvis finns flockmentaliteten här också. I slussen till Galleri FS (som det nu var länge sedan jag tittade i) så brukar man kunna följa den väldigt tydligt. Det går i vågor med vissa bildtyper som "alla" försöker få med. De har sett en bild någonstans eller läst en artikel i en tidning och sedan går det ut och prövar själva varpå den upplevs vara fantastisk och sedan ska in i GFS. En inte helt lysande strategi eftersom det inte kan komma in 30 bilder på blöta stenar samtidigt, eller vad det nu kan vara. Som också framgår ovan så har jag inte någon illusion om att FS skulle vara perfekt på något sätt. Att någon perfektionism skulle uppnås på en sida av FS storlek finner jag ganska otroligt.

Kul att du tyckte att inlägget var välskrivet. Jag har åtminstone som ambition att formulera mig väl sådana här sammanhang och det är ju trevligt om det lyckas. Hoppas att du lyckas äta något trevligt till middag trots att du skrivit lite här. ;)

Svara

2011-11-13 15:40   Chasid

Jag betalar över 500 kronor per år för Fotosidan och jag tycker att jag får väldigt lite valuta för dom pengarna vilket jag även har påpekat i min blogg vid ett par tillfällen. I grund och botten så är jag konstnär och en av konstnärens roller är att vara provokatör, även om jag blivit allt mindre provokativ i takt med stigande ålder så händer det att jag glimmar till.
Jag står givetvis för dom kommentarerna som jag har skrivit till Johans inlägg och jag delar gärna med mig av en av kommentarerna här:
"Folk som vanligen bara bryr sig om att pilla på sina kameror och objektiv och ger sig in i eldfängda diskussioner om vilket kameramärke som är bäst ska inte heller ge sig in i diskussioner om vad som är en bra bild, det blir bara patetiskt…
Att bedöma bilder kräver mycket kunskap och den kunskapen finns inte på Fotosidan och ärligt talat så besitter inte ens jag den kunskapen…"
//Chasid.

Besvara

Svar från ztenlund 2011-11-17 00:18

Som jag nämner ovan är priset något jag också tycker att man kan ha synpunkter på. Just guldmedlemskapet tycker jag är bland det mest tveksamma. Jag hade nog, om jag var ute efter något sådant, satt upp någonting på min domän och länkat dit istället. Egentligen kan jag idag utan merkostnad lägga upp en blogg på samma domän, men jag ser ett mervärde i lite av det sociala som inte riktigt hade funnits där. Glappet mellan brons och silver tycker jag dock är för stort. Å andra sidan kan man ju se det som att det har en avhållande effekt på kortsiktiga bloggspammare, om man vill.

Jo, den kommentaren känner jag igen. ;)
Jag håller inte med, eftersom var och en rimligen har rätt att tycka vad som är en bra bild och inte. Däremot kan man efterfråga någon slags motivering istället för enbart en massa galla. Kvaliteten på motiveringen kan sedan variera, och uppenbarligen menar du att ytterst få kan ge en motivering som är värd att ta notis om. Visst är det så att det är en svår konst att skriva eller uttala riktigt bra bildbedömingar, men vem är det som avgör om de är bra egentligen? Du, de självutnämnda experterna, gemene man? Rimligen finns det även här blandade åsikter. Det som en tycker är en bra bildbedömning kan en annan lika gärna tycker är pretensiöst pladder. I övrigt håller jag med om att prylnörderiet gärna går över styr, men alla som gillar prylar har inte det som enda sysselsättning. I en del andra fall verkar det dock vara mätvärden, rykten och oändligt tjafsande om vems märke som är bäst som är det enda intresset. Det står förstås var och en fritt att välja, men det vore nog nyttigt för en del att våga erkänna vad det är de egentligen är intresserade av också.

Svara

2011-11-14 22:07   dig

Ett forum är vad man gör det till och man får tycka vad man vill. Ryggdunkande är som bekant vanligt i de flesta sammanhang. Sedan är det väl ändå självklart att en känd konstnär eller fotograf som verkat länge kan sälja sin konst dyrt även om det är till synes medelmåttiga verk. Vad tycker jag då? Fotosidan är bra på många sätt när det gäller fotografering och kameror, men när det gäller bild och diskussioner om det så är fotosidan värdelös. Personligen tycker jag att man ska titta på eller producera bilder, inte prata så mycket om dom.
/Jonas

Besvara

Svar från ztenlund 2011-11-17 00:30

Visst är det så - till en viss gräns. Forumet är medlemmarna, men de som driver forumet har ändå möjlighet att på olika sätt påverka forumklimatet. Helt fatalistiskt är det inte.

Ja, och det gäller även omvänt. En okänd konstnär kan göra ett aldrig så bra verk utan att det går för lika mycket pengar som den etablerade konstnärens. Den okända kan förstås bli känd på sikt, men "där och då" så spelar det ingen roll.

Jag tycker att man kan göra både och (fotografera - diskutera), men den riktigt djupa invecklade bildkritiken vet jag inte om det riktigt är min avdelning. Då menar jag inte om huruvida jag har någon sådan förmåga eller inte. Vill man så kan man sitta och plocka ner bilder i dess beståndsdelar. T ex semiotik kan ju vara kul som ett experiment ibland, men man riskerar också att lite förstöra en bild för sig själv på det sättet. Vill man se beståndsdelarna eller hela bilden?

Svara