Ryggdunkeri, hur står det till med det?
Nu kan jag inte hålla mig längre, känner att jag måste ta bladet från munnen, öppna dammluckorna eller vad som nu är ett passande epitet. Det är nämligen så att jag brukar läsa Johan Larssons blogg och där förekommer det inte helt sällan kommentarer om hur insnöat och undermåligt Fotosidan är. Egentligen handlar det förstås inte om Fotosidan, utan om att medlemmarna är undermåliga, för det är ju de som skriver och inte redaktionen eller någon oidentifierbar server. I kommentarsfältet förekommer också några "kända från FS". En sak det brukar klagas på är att Fotosidan inte är helt lysande för givande bildkritik och fotografiskt samtal, vilket jag väl i viss mån kan tycka är en relevant synpunkt. En del av "kritiken" i kritikpoolerna är av typen "ååå vad fin". Somliga söker säkert den typen av reaktion, och den kan ju vara trevlig, men i en pool som specifikt är ämnad för kritik blir det inte helt optimalt. Det platsar mer i Galleri FS, husdjurspoolen eller bloggarna. Dock är det inte riktigt det som stör mig i huvudsak.
Nej, det som verkligen är som en stenbumling i ögat är att det emellanåt klagas på just ryggdunkeri, samtidigt som jag tycker att kommentarsfältet rymmer just detta. Det är ju välkänt att "folk" gärna läser det som bekräftar den egna synen på sakernas tillstånd och det här är förmodligen ett uttryck för det. Fast jag tycker nog att man i det läget borde ha lite mer självinsikt än att göra precis samma sak som man tycker andra gör, nämligen att ryggdunka. Det är väldigt tydligt att de som kommenterar i huvudsak är sådana som delar bloggarens syn på det hela, vilket i sig egentligen inte är konstigt när det gäller en blogg man aktivt måste söka sig till. Kommentarerna utsträcker sig allt som oftast därmed till olika typer av medhåll. Säga vad man vill om FS, men när någon kastar in en brandfackla så brukar det inte resultera i enbart medhåll.
Nu senast, och det som fick den litterära tunnan att börja skvalpa över kanten, var reaktionen gällande en artikel om en såld fotografisk tavla och dess kommentarer här på FS. Återigen kritik mot FS och påföljande medhåll alltså. I sak tycker jag ju att kritiken mot vissa reaktioner på FS är relevant på basis av det raljerande och överdrivna uttryckssättet. Frågan jag spontant ställer mig är, dock, på vilket sätt tavlan skiljer sig från något som IKEA skulle kunna trycka upp i jätteupplaga på canvas. För mig känns det som att det här är upplagan, fotografens namn och förväntan gällande framtida pris som är styrande. Inte unikt för dyr konst förstås, men det kan likväl vara värt att notera. Bildens egentliga kvalitet är nog inte särskilt central, även om den tekniskt säkert ser bra ut i verkligheten. Det är lite samma sak som med produkter där det absolut mest värdefulla är varumärket. Har du lyckats fylla ditt varumärke med rätt saker kan du ta mer betalt, och det utan att produkten egentligen skiljer sig nämnvärt från konkurrenternas. Med rätt varumärke och endast en lite bättre produkt kan man ta flerfaldigt mer betalt...
Till sist, bara så att inget missförstånd uppstår, vill jag påpeka att jag på det hela taget gillar Johans blogg, men just det ovanstående är inte det som talar till dess fördel. För mig är behållningen mer det fotografiska innehållet och inte FS-gnället. Han får för mig, till skillnad från vad någon tydligen tyckte, gärna publicera fler bilder på sin sambo, med eller utan rökverk. ;) Nu finns ju förstås risken att även jag får ett sånt där ej fotorelaterat inlägg med förklenande omdömen tillägnat mig, men den får jag ta. Å andra sidan kan jag ju alltid hoppas att han uppskattar, och ser det som en förmildrande omständighet, att jag tycker att det är det fotografiska innehållet som är behållningen.
PS.
Bilderna har ingenting med texten att göra överhuvudtaget, utan är bara något att vila ögonen på mellan textmassorna. De är tagna ute på Arlanda (!) i början av september och kommer säkerligen aldrig inbringa några miljoner, oavsett visningsformat. ;)
DS.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- April 2024
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Maj 2016
- September 2014
- Augusti 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Februari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
Själv trivs jag bättre solo. Tyvärr. Jag passar inte in i mallen. Kanske är ja mest pinsam.
Vi har ett lyxproblem om man jämför hur det är att växa upp i Indien på en lägsta skalan...
Det är nog inte bara det här som är ett lyxproblem utan det mesta vi ojar oss över är sådant som många bara kan drömma om att ha möjlighet att oja sig över... Ska man dra det här ett steg längre så kanske man kan konstatera att människan är för smart för sitt eget bästa. ;)
Och att inte passa in i mallen behöver inte vara fel. Man kan se det som en styrka att våga vara utanför mallen också. Ser man det så blir det knappast pinsamt. Ofta är vilken synvinkel man väljer avgörande för slutsatsen.
Det är förmodligen skönare att vara utanför FS om man vill bli omgiven av människor som är som man själv är och som tycker som man själv och som beundrar en i alla lägen. På FS är det ju lite mer osäkert ändå. Man kan faktiskt få mothugg ibland. Dessutom finns det ju så många tillhörande kreti och pleti här också, kanske är det inte så lockande för alla. Möjligen kan kreti och pleti accepteras som beundrande undersåtar i förekommande fall...
Ja, visst är det enklare att vara någon annanstans om man inte vill bli emotsagd. Sedan beror det förstås också på hur man väljer att föra sig även på FS. I alla sammanhang där det finns en större grupp människor så kan man odla myten om själv och få en "svans" som följer efter. Iakttar man noga så finns det nästan alltid några som gjort det medvetet eller omedvetet. Alla har ju gått i skolan någongång och det är ju samma mekanismer som är i farten. Människan är som sagt ett flockdjur...
Vad det är som du anser är felaktigt är dock mer oklart. Om du tror att inlägget handlar om en enda länk så har du missförstått. Jag tror att du får läsa igen i så fall. Är det något som är obegripligt så ska jag gärna försöka förklara det, men ditt nuvarande svar ger inte särskilt mycket att gå på.
En alternativt synsätt är förstås att du känner dig träffad och ämnar förminska mitt inlägg genom att snabbt avfärda det med "Äh". Det är en inte helt ovanlig metod när man inte har några argument att bemöta kritik med. Då antyder man att det är så dåligt att det inte är värt att bemöta istället.
Oavsett vilket det är så tycker jag det är tråkigt om det är så att du inte kan bemöta något du inte håller med om med något mer än det ovanstående.
/Per
En annan dimension som knappast är helt ny är att om konsten inte är obegriplig så ska den vara provocerande istället. Då får man ju mycket uppmärksamhet och kan höja sig över bruset. Här lämpar sig ju fotografi ypperligt som konstart och det har nog nära nog blivit en nödvändighet. Bildflödet är som många gånger konstaterats alldeles enormt.
I och med att du får en massa ryggdunk här nedanför, som sig bör, så ska jag väl skriva lite kritik då...
Nä, men du får ju så klart tycka vad du vill och jag tror att Johan skulle välkomna dig med öppna armar även om du skrev detta i kommentarsfältet på hans blogg.
Ditt inlägg är ju bara god kritik antar jag och du har ju skrivit det väl.
Jag är helt klart en av dem som inte passar in på FS. Jag anser att det är här kreativiteten dör och det är här folk rycks med av massan och får gulligt ryggdunk för usla semesterbilder. Knappast postitivt för någon som vill vara konstnär.
Japp, jag skriver här ibland och har skrivit här rätt mycket, men jag kräks lite varje gång jag gör det.
MVH
Dawid
Det är bra, lite kritik mår alla bra av om den framförs på ett vettigt sätt. :)
Jag tror inte alls att Johan skulle ha något emot att jag skrev i kommentarerna i hans blogg per se. Det handlar mer om vad som jag faktiskt upplever förekommer, och inte vad han eventuellt skulle tycka var okej. Ett inlägg av ovanstående typ lämpar sig dock inte särskilt väl i ett kommentarsfält. Längden gör det bättre om det står för sig självt.
Givetvis finns flockmentaliteten här också. I slussen till Galleri FS (som det nu var länge sedan jag tittade i) så brukar man kunna följa den väldigt tydligt. Det går i vågor med vissa bildtyper som "alla" försöker få med. De har sett en bild någonstans eller läst en artikel i en tidning och sedan går det ut och prövar själva varpå den upplevs vara fantastisk och sedan ska in i GFS. En inte helt lysande strategi eftersom det inte kan komma in 30 bilder på blöta stenar samtidigt, eller vad det nu kan vara. Som också framgår ovan så har jag inte någon illusion om att FS skulle vara perfekt på något sätt. Att någon perfektionism skulle uppnås på en sida av FS storlek finner jag ganska otroligt.
Kul att du tyckte att inlägget var välskrivet. Jag har åtminstone som ambition att formulera mig väl sådana här sammanhang och det är ju trevligt om det lyckas. Hoppas att du lyckas äta något trevligt till middag trots att du skrivit lite här. ;)
Jag står givetvis för dom kommentarerna som jag har skrivit till Johans inlägg och jag delar gärna med mig av en av kommentarerna här:
"Folk som vanligen bara bryr sig om att pilla på sina kameror och objektiv och ger sig in i eldfängda diskussioner om vilket kameramärke som är bäst ska inte heller ge sig in i diskussioner om vad som är en bra bild, det blir bara patetiskt…
Att bedöma bilder kräver mycket kunskap och den kunskapen finns inte på Fotosidan och ärligt talat så besitter inte ens jag den kunskapen…"
//Chasid.
Jo, den kommentaren känner jag igen. ;)
Jag håller inte med, eftersom var och en rimligen har rätt att tycka vad som är en bra bild och inte. Däremot kan man efterfråga någon slags motivering istället för enbart en massa galla. Kvaliteten på motiveringen kan sedan variera, och uppenbarligen menar du att ytterst få kan ge en motivering som är värd att ta notis om. Visst är det så att det är en svår konst att skriva eller uttala riktigt bra bildbedömingar, men vem är det som avgör om de är bra egentligen? Du, de självutnämnda experterna, gemene man? Rimligen finns det även här blandade åsikter. Det som en tycker är en bra bildbedömning kan en annan lika gärna tycker är pretensiöst pladder. I övrigt håller jag med om att prylnörderiet gärna går över styr, men alla som gillar prylar har inte det som enda sysselsättning. I en del andra fall verkar det dock vara mätvärden, rykten och oändligt tjafsande om vems märke som är bäst som är det enda intresset. Det står förstås var och en fritt att välja, men det vore nog nyttigt för en del att våga erkänna vad det är de egentligen är intresserade av också.
/Jonas
Ja, och det gäller även omvänt. En okänd konstnär kan göra ett aldrig så bra verk utan att det går för lika mycket pengar som den etablerade konstnärens. Den okända kan förstås bli känd på sikt, men "där och då" så spelar det ingen roll.
Jag tycker att man kan göra både och (fotografera - diskutera), men den riktigt djupa invecklade bildkritiken vet jag inte om det riktigt är min avdelning. Då menar jag inte om huruvida jag har någon sådan förmåga eller inte. Vill man så kan man sitta och plocka ner bilder i dess beståndsdelar. T ex semiotik kan ju vara kul som ett experiment ibland, men man riskerar också att lite förstöra en bild för sig själv på det sättet. Vill man se beståndsdelarna eller hela bilden?