Bilderna i bloggen kan med fördel förstoras!

Tekniskt avbrott: semidigitalt myrornas krig, men de gråa vinner!

Gnäll är för människan vad bensin är för en motor av Nikolaus Ottos konstruktion. Det är helt enkelt synd om fotograferna! Gråkortet är visserligen bra att vitbalansera emot, men ack så tråkigt som motiv. Jag har därför svårt att avhålla mig från ideligt kverulerande angående de utseendemässiga egenskaperna som omgivningen den senaste tiden antagit. Och vad händer om man försöker vänta ut denna gråhet som får Lützendimman att framstå som någon slags färgglad kreation? Jo, då blir det mörkt istället! Trots detta så undlät jag att ta upp kameran medan ljuset fortfarande gjorde skäl för namnet. Jag gick direkt på fikat istället. Kaffe eller te fungerar oavsett väderläge!

Sedermera drog jag mig förbi Stockholm C för att spana in om allt var som vanligt. Uppstickarna gjorde i alla fall fortsatta tappra försök. Den här gången var det La Motta iställer för Lightyear som drog Veolias tåg.

En krog på hjul i en från början norsk vagn, som blivit ombyggd och heter R7 på svenskt järnvägsfikonspråk.

Gammalt och nytt sida vid sida. Det högra tåget (X60) står uppställt och redo med förare på plats. Det vänstra (X10) är på väg in till plattform.

SJ 2000 (X2) på väg in till plattform och X60 på väg bort. Ja, det lutar lite och det är helt avsiktligt. Alltid retar det någon! :)

En tag senare styrde jag stegen bortåt Clarion Hotel Sign och Norra Banantorget Bantorget. Vid hotellet blev jag tagen på bar gärning med en kamera i handen. Tydligen ansågs en sådan typ som jag vara lämplig att använda som fotorobot. Jag blev tillstucken en halvt mikroskopisk kompaktkamera, som mina prinskorvar knappt kunde trycka på rätt knapp (!) på. Det blev två bilder i alla fall, i något automatläge de ställt in. Sedan tänkte jag att det där med blixt var ju inte så kul, så jag satsar på brus och utbränd asfalt istället.

Borta vid Dramaten (är inte det en shoppingvagn?) blev det lika mycket brus, men mindre utfrätt. Istället blev det lite suddigt, vilket jag visste när jag tryckte av, men jag är osäker på om det är mer eller mindre sudd som hade blivit bäst.

Satsningen på brus och utfrätt asfalt fortsätter! Visst går det fint det här? Spårvagnsmodellen heter för övrigt Bombardier Flexity Classic, eller A34 på SL-språk. Samma modell finns i Norrköping, men i annan färg. Uppenbart både snyggare och bättre än "AnsaldoSud" som florerar i Göteborg. Hur det blir när vagnarna från spanska CAF dyker upp i Stockholmstrakten återstår att se. Sämre än i Göteborg kan det knappast bli, tror jag åtminstone.

I helgen är det HiFi-mässa i Stockholm. Jag får se om jag åker dit och spänner slutaren några gånger. Vädret bjuder inte direkt på några lustigheter utomhus, så det kanske är ett vettigt val...

Inlagt 2013-02-15 23:48 | Läst 1686 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ingenting är sig likt längre - konstiga lok och konstiga spårvagnar. Allt ser ut som tvålkoppar på räls!
Var är RC och Mustang numera (när allt var som det skulle)?!
Ha det fint!
Johan
Svar från ztenlund 2013-02-16 14:52
Nästan alla Rc-lok som tillverkats finns kvar, även om en del Rc2 är ombyggda till Rd2, så på den punkten behöver du inte vara orolig. Det har ju till och med kommit hit tidigare exporterade österrikiska Rc2:or. Dock finns det bara ett enda Rc-lok som är orange (GC:s Rc4 1290). Däremot är det dåligt med Mustanger, även om de finns i museitrafiken...

Ha det bra du också!