Lovande i fem minuter - sedan gråkort

Jag kom spatserande uppifrån kisarnas avdelning på Söder och gick ut på Gondolens tak, eller gången till den saligen avsomnade och defekta Katarinahissen beroende på hur man ser saken. Det såg rätt bra ut, med lite sol här och var. En bild hann det bli, men det blev inte ens pannkaka av det jag ville ha. Anordningen för att förhindra skärmflygare, självmordskandidater, Madicken och andra virrpannor förpestade bilden. För annat behövdes längre brännvidd i den vinkeln. Särskilt sugen på att byta objektiv var jag inte, så jag gick ned för trätrapporna till Slussen, för att fortsätta bortåt Skeppsbron och Gamla stan.

Jag tror att det där fina ljuset mest visade sig för att retas, för nu började det avta. Här var det dock fortfarande användbart, så jag knäppte en bild. Det där uppe till höger är förresten inte smuts på sensorn. Jag har sett efter och det är ett prima exemplar av flaxus flygus fiskum. Som ni förstår är inte min latin på topp, men vad gör det om hundra år.

Jag gick genom Gamla stan 1,5 eller 3 gånger, beroende på hur man ser saken, innan jag tröttnade. Det berodde dock inte på att lokalsinnet försvunnit, om nu någon trodde det. Jag hade fått för mig att jag kanske skulle hitta ett ställe som jag kanske och högst eventuellt vet finns, men som jag inte kommer ihåg det möjliga namnet på. Succén blev onekligen mindre omfattande än skoslitaget. Jag gick i alla fall förbi Stampen och tänkte att här ligger ju Fotosidans kontor.

När jag kom till Riksarkivets gamla byggnad hade gråtonen tilltagit oroväckande mycket. Inte på själva byggnaden då, men väl i omgivningen. Eftersom jag inte ville klättra så blev det en komposition som nog får betraktas som nödlösning. Ingen verkade vara på väg att räcka fram några sedlar för bilden, så det verkade inte helt nödvändigt att ägna sig åt någon akrobatik.

Sedan tröttnade jag och gick och beställde vanligt hederligt svenskt kaffe i kanna och en semla temla. Det gäller att ladda reaktorn med nytt bränsle och energidensiteten brukar vara hög i dessa skapelser. Möjligen kan det bidra till viss korrosion på högtryckssidan av turbinen, men det är sånt där man får ta. Kaffe ska tydligen ha viss motsatt verkan, så det kanske blir bra i genomsnitt?

2013-02-09 09:29   Otten

Har du en mås på sensorn? :-)

Besvara

Svar från ztenlund 2013-02-09 16:07

Det verkar inte bättre! ;)

Svara

2013-02-09 10:15   RHelena

Kul berättelse med bilder. Grått var ordet, ja! Känner igen mig i avsnittet om Gamla Stan; verkar som mycket av det man vet eller tror sig veta finns där är smådolt. Hur man kan få leta.... Du hittade i alla fall Stampen (som jag knappt visste existerade längre)!

Besvara

Svar från ztenlund 2013-02-09 16:22

Tack Rauni! Jo, nog var det grått och svårhittat... Jag hann dock upptäcka att Café Art fanns kvar fortfarande, men jag vet inte hur det ser ut numera. Förmodligen är det 15 år sedan jag var där senast. Det ligger i en valvkällare längs Västerlånggatan och var åtminstone då mysigt, men ganska enkelt i utförandet. Jag kanske borde gå ner och ta en titt nästa gång jag går förbi.

Stampen är ju inspelningsplatsen för klassiska jazzskivan "Jazz at the Pawnshop" som jag tycker är riktigt trevlig. :)

Svara

2013-02-10 10:06   Ewa Kirjavainen

:-) Härligt inlägg!
ewa

Besvara

Svar från ztenlund 2013-02-12 13:45

Tack Ewa! :)

Svara