Efter fotofika kommer järnbruk?! - Del 3

Av olika anledningar dyker denna senkomna sista del upp först nu. För nytillkomna tittare så finns det som rubriken antyder två tidigare delar i denna följetong. Radioteatern ger, liksom... ;)

Hursom så åkte jag bort till närbelägna Dannemora efter att ha varit i Österbybruk. Tyvärr var ljuset verkligen inte kompis med mig vid den här tiden på dagen. Motljus och stenhårda kontraster gör ingen digitalfotograf glad...

Ovanstående är den nya gruvlaven från 50-talet som man i dagsläget håller på att ta i drift igen. Bakom skymtar den nya byggnad som är under uppförande för sovringsverket. De låga stolparna med kedjor emellen ringar in en plats där det har stått en gruvlave som brann ner. Riktigt när kommer jag tyvärr inte ihåg. Ute till vänster i bild i de nästan igensotade skuggorna ligger gruvkontoret. Vänder man blicken åt vänster så får man syn på klockstapeln som nog en och annan sett på bilder från orten. Den som har öga för detaljer kan notera flygplanet på marschhöjd på sydvästlig kurs eller vad det nu blir.

Jag följde staketet längs Storrymningen (bakom ryggen på bilden ovan). Tyvärr saknar jag bild på den då det var så stor kontrast att det antingen bara blev ett svart hål eller helt utfrätt uppe längs kanten. Man tvingas ut en ganska bra bit för det är ett stort område bortom Storrymningen som är avspärrat på grund av bedömd rasrisk. Fast det har varit avspärrat rätt länge, men än har det inte rasat. :) Hursomhelst kommer man bort till den gamla gruvhandeln efter ett tag. En byggnad i privat ägo som förefaller vara i behov av en uppryckning.

Man kan sedan gå mellan avspärrningen och gruvhandeln på något som mest kan betecknas som en traktorstig. Efter ett tag kommer man bort till Nordschaktlaven och Norra maskin.

Ovanstående är förstås laven. Bakom den har det satts upp staket då man även här borta bedriver verksamhet inför gruvans återupptagna drift. Laven ifrån användes till slutet av 80-talet, trots det ålderstigna utseendet. Notera de två vajrarna som kommer ut ur den. Det är här Norra maskin kommer in. Idag finns även en nyare byggnad från mitten av 70-talet, som jag inte har på bild, och det är dit vajrarna går idag. Man kortade helt enkelt av dem och byggde ett modernare gruvspel, men det är inte lika kul som gamla saker. Vi vänder oss om:

Hela byggnaden fortsätter utanför bild till höger då den är i flera sektioner och tillbyggd vartefter. Som jag har förstått det är delen närmast den senast tillkomna. Till höger innanför avspärrningen finns för övrigt lite småschakt också. Dessa finns det en hel del av som spår efter hundratals år av gruvdrift. En kul detalj i sammanhanget tycker jag den fyrkantiga skorstenen är. Det vanligaste är ju runt utförande på skorstenar av den här höjden. Här kan vi för övrigt studera poängen med råformat. Solen är bakom skorstenen så det är ett ganska redigt dynamiskt omfång som behövde fångas in.

Från början höll man sig alltså med ångmaskinsdrift, men föga förvånande så elektrifierade man det hela med tiden. Notera det igenmurade fönstret på bilden nedan och de svarta detaljerna ovanför och under. Här gick vajrarna till gruvspelet in i byggnaden innan de kortades och anslöts till det nyare spelet.

Vi tar väl och glor in genom fönstret:

Tyvärr framgår det med all oönskvärd tydlighet att vi glor genom ett fönster. Jag kan lova att AB Fönsterputs inte hade varit på plats nyligen, vilket ihop med all världens reflexer i rutan inte gjorde det helt trivialt att få till det. Vajrarna kom alltså in i byggnaden till höger. Elmotorn är till vänster, men från början var det alltså ånga som gällde.

Vid det här laget var det lite segt i fötterna så det var dags att återvända tillbaka till bilen. Snipp, snapp, snut - eller hur man nu säger.