Marigt!
Så blev man sportänka igen då, men eftersom det innebar en tur till Paris så skall jag inte klaga. Härligt vårväder så man blev lite röd om nästippen till och med!
Nästan 40.000 glada hade ställt upp i Paris Marathon. Det är några träningstimmar nedlagda där. Vi lever i en förändrad värld, förr hade all denna arbetskraft gått åt för att "få något i sig och på sig".
Det var folkligt, festligt och fullspikat. Lite kyligt på morgonen så arrangören hade delat ut plastsäckar man kunde dra på sig för att hålla värmen. Men det var ju inget folk ville springa i så 10 minuter före start började alla slänga ut sina påsar, tröjor och gamla överdragskläder på åskådarna. Man fick ducka för att inte få en svettig tröja i huvudet.
Det var fin stämning när löparna började röra sig ner längs Champs Elysees. Först gående i trängseln, sen springande när trängseln minskade lite. Det var en maffig syn att se dem försvinna bort mot Louvren i fjärran.
För att löparna skall kunna hålla en lagom takt finns det farthållare med en flagga som anger sluttiden på ryggen.
Vissa hade klätt ut sig, hade roliga peruker och tom styltor! Här kommer kanske en svensk?
Den parisiska renhållningen var rätt effektiv. Två timmar efter start var det rent och trafiken flöt som vanligt!
Och hur gick det för min egen löpare då? Jodå, han klarade den tid han hade föresatt sig med marginal, så det var bara glada miner!
Det är jobbigt nog att släpa på spegelreflexen. All träning jag behöver.
Sedan kan man fundera över vad det står för, en sådan jätteinsats. Gamle Stig-Anders, huvudpersonen i dokumentärfilmen Hästmannen (såg du den?) och gammal smålandsbonde, hade nog inte blivit impad. De försökte få honom att vänta med att korsa vägen hemmavid när det pågick en cykeltävling, men han bara manade på sina ardennerhästar, medan han ilsket muttrade: "Arbetet går la före leken!"
Maraton: en överflödssymbol? En längtan efter hjältedåd? Ett utslag av modern kroppsfixering? Eller helt enkelt bara en längtan efter att bryta vardagslunken med något annorlunda?