Äntligen kom den stora dagen!

Three – two – one … och så hörs ett kraftigt muller och MASER 12 lyfter. Det är dags för höjdpunkten på två och ett halvt års förberedelser. Många sena kvällar har tillbringats över konstruktion och montering, många papper har vänts och möten har hållits. Vi har letat ny teknik och vänt och vridit på varenda del.
Forskargruppen har åkt fram och tillbaka mellan Marseille och Solna för att göra breadboardtest efter breadboardtest för att förfina experimentet in i det sista. Vi har testat och testat, med vibration, temperatur och i vacuum så att allt skall hålla. Och nu sitter vi alla i ett kontrollrum 50 meter från en startande raket och håller andan i spänning. Skall det lyckas?

Detta är inte min bild. Men eftersom jag har lånat ut min kamera så får den komma med ändå. Olle Janson har riggat och vår kollega PH tryckte på fjärrutlösaren vid rätt tillfälle.

Operations officer fortsätter räkna: one, two, three… ten seconds* pip*, twenty seconds *pip*, spänningen är total. Första steget har brunnit ut, andra steget har tänt. Allt går efter plan.

Motorseparation. ”Jojon” aktiveras. Två tyngder i långa linor som lindas upp och stoppar raketens rotation på samma sätt som en skridskoprinsessa avslutar sin piruett genom att sträcka ut armarna.
Rate-controlsystemets gasdysor finjusterar bort det sista spinnet med en liten tryckpuff och jag ser Microgravity-signalen tändas på min skärm.  Payloaden svävar fram stabilt i en kastbana högt ovanför atmosfären. Högre och högre.

Nedräkningen har varat i flera timmar. Vi har kollat alla parametrar, syrgasnivå, förvärmning, kommunikation. Nu är det sanningens minut.

Mycket knappar i manöverrummet. På monitorn kan man se om kollegorna är ute och jobbar.

Vi tittar intensivt på skärmarna. Jo, där startar den slutliga värmningen av ugnen.  Kameran går på automatiskt och visar en svart bild. Jag prickar av i min checklista. 30 sekunder kvar för röntgenröret att värma upp och…, jo där kommer bilden nedlänkad direkt från 270 km höjd!

Än ser vi ingte mycket. Vårt metallprov är nu helt smält och bilden jämnt grå. Stelningsprocessen börjar. Vi följer kurvan på temperaturens sänkning i ugnen. Fortfarande grå bild. Är något fel? Forskarna stirrar sammanbitet på skärmen. Några grader kallare, några grader kallare... Kommer det att fungera som under våra tester på jordytan? JO DÄR! Nu syns något i bildens nederkant! Strax börjar vackra ”ormbunkar”, dendriter, att växa upp. Legeringen börjar frysa.
Snöstjärnor bildas och vi ser det hända. Experimentet fungerar precis som det var tänkt.  Spänningen släpper lite och alla pekar: Titta där, titta där! Glada miner överallt.

Snart är våra 6 minuter till ända och vi fryser provet helt innan raketlasten ”payloaden” går tillbaka in i atmosfären.

Nu är vårt arbete avslutat och vi kan slappna av, men raketen har fortfarande en bit kvar på sin resa. Några gaspuffar till och den tumlar in i atmosfären. 

Bromsfallskärmen fälls ut.  Sedan den stora fallskärmen. Operatören följer banan via GPS-signalen
fram till landning. Vi har två helikoptrar stående ute i raketskjutfältet, nu lyfter de och vi får efter en stund besked: Payloaden hittad! Allt ser bra ut!
Hurra!

Vissa har många skärmar att hålla reda på.

Nu skall först de biologiska proverna från två blod-experiment monteras ut och placeras i en uppvärmd transportlåda för att snabbt återbördas till Esrange och sitt forskarteam. Sedan lyfter helikopter två resten av payloaden. Efter två timmar har allt kommit tillbaka till utgångspunkten. Nu kan vi montera ut vårt prov så det går att utvärdera mikrostrukturerna i labbet vid ett senare tillfälle och vi kan börja förbereda våra referensexperiment som skall utföras nästföljande dag. Men först en välförtjänt lunch. Nedräkningen började redan vid tre på morgonen för att utnyttja dagsljuet maximalt, så vi är rejält hungriga, trots att vi hann sticka emellan med en snabb frukost.

2012-03-12 23:37   gatsu

Har varit spännande att få följa med dig via bloggen under hela resans gång.
Kul att det gick som det var tänkt!

Svar från ylva_h 2012-03-12 23:50

Kul att du var med Tord! Du får ursäkta en viss eftersläpning i rapporteringen.
/Ylva

2012-03-13 07:10   N Thomas Meldert

Aldrig har jag väl beundrat "ormbunkar" så mycket =) Det känns jätteskönt att allt gick bra efter alla prövningar längs vägen.

Svar från ylva_h 2012-03-13 09:46

Sammantaget så löpte det ju ganska smidigt ändå. Man får ha i minnet att det var ett nyutvecklingsprojekt med helt ny teknik och kort utvecklingstid. Även om man önskar att vissa leverantörer hade varit lite rappare....

2012-03-13 08:04   Mikael Sundberg

Jättekul att se i andra perspektiv och det där var annorlunda som man inte får läsa så ofta här på fotosidan dessutom får man se unika bilder :) Tack för att du delar av dig!

Svar från ylva_h 2012-03-13 09:48

Kul att kunna dela med sig! Det är en lite annorlunda värld...och vi har hemskt kul (och jobbigt) på jobbet.

Missa inte Olles blogg om du är intresserad av att följa proceduren runt ett raketskott!
http://www.fotosidan.se/blogs/olles/index.htm

2012-03-13 08:18   Kurt Nord

Intressant att få följa med från insidan :)

Svar från ylva_h 2012-03-13 09:49

Så här nära kommer aldrig TV4 :-)

2012-03-13 18:42   EGW

Usch vad spännande! Grattis till framgångsrikt genomfört projekt!

Svar från ylva_h 2012-03-13 20:06

Tack! Nu är det bara slutrapporten kvar, och det känns ju lite sorgligt. Men snart kommer det nog nya roliga äventyr.