@ Webberimakar'n

Ofokuserat bloggande om hästar, katter och livet i största allmänhet och fotografins för mig svindlande mystiska mysterium.

Plötsligt blev det en liten aning bättre

Mitt i städningen tog dagen plötsligt en ny vändning. Svepte runt med damsugaren och ... inte kunde det väl vara ... men visst låg där en ring bland damråttorna och alldeles brevid kattleksaken.

För ungefär två veckor sen. Två veckor efter min mors bortgång, hade yngsta dottern en riktig ledsam dag. Mellan två lektioner blev hon knuffad så olyckligt att den nya telefonen gick sönder. Mobilen som hon själv betalat och som hon valt med omsorg och varit så rädd om. Hela flickstackarn rasade samman och mitt i tårbadet där hemma i soffan upptäcker hon att mormors vigselring inte sitter på hennes finger. Om möjligt blir hon ännu ledsnare och ordentligt förtvivlad.

Så idag på självaste månadsdagen är det något som får mig att stänga av damsugaren och kika in under hallbordet. Visst där ligger en ring men inte vågade jag hoppas. Flickorna fick varsin ring när mor gick bort så jag vågade inte hoppas på att det var den förlorade ringen. Men visst i storasysterns rum låg den andra ringen och i min hand den förlorade.

Hjärtat slog en glädjevolt - inte vet jag men det känns som jag fick lite städhjälp idag.

 

PS
Idag fick vi besked om att skärmen till mobilen kommit in till reparatören och kanske, kanske går den att laga

Postat 2008-12-17 20:41 | Läst 3947 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Allt kommer att bli bra ...

Släntrade sömndrucken ur sängen knäppte på tv:n. Ur högtalarna sjungs ... allt kommer att bli bra, mamma. Tiden stannade för en stund.

Vid 14-tiden för en månad sedan, dagen innan 65-årsdagen, vann cancern kampen. Mor fick vila.

 

Tillvaron ter sig en smula märklig och det är svårt att dras med i julivern, men nu vänder det. Det är tomt, men det blir inte värre.

Postat 2008-12-17 09:55 | Läst 3414 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Minnesträning och förlorad släkthistoria

Sitter och scannar foton efter mina föräldras bortgång. Livet förgås men bilderna består sägs det. Bilder från morfars ungdom fram till min egen ligger plötsligt framför mig. Saker sedan länge glömt väcker slumrande minnesfragment till liv och frågor. Vem är det på bilden, var är den tagen, varför tog man den bilden, vem står där bakom kameran?

Övik 38
Övik 38 står det på baksidan men vilka är dom,
flyktigt bekanta eller rent av släkt?

Foton prydligt insatta i album är ofta väldokumenterade och förklarande, men de foton som inte var bra nog att få en plats i albumet eller kanske togs vid fel tidpunkt för att hinna sorteras in eller helt enkelt var av oviss betydelse ligger nu som stora frågetecken.

Åh vad jag önskar att vi la ner mer tid vid albumen och fotolådorna. Oh, va jag  bannar mig som inte tog fram en penna och skrev på baksidan av de foton som faktiskt fick en förklaring. Dålig handstil är ingen ursäkt.

Har kommit på att jag kan ta hjälp av internet för att försöka röja några av bildernas hemligheter. För ett tag sen  skaffade jag ett webbplats för bara min släkt på http://www.myheritage.com där tänker jag nu dela med mig av fotona och hoppas på respons.

Tanken slår mig

Alla dessa digitala bilder som förvisso är dokumenterade och kategoriserade och sorterade i bildsorteringsprogram. Kommer mina efterlevande att ha någon som helst glädje av timmars möda vid datorns albumprogram eller kommer alla minnen att bli förevigt förlorade eller "bara" anonyma när nya bättre effektivare och häftigare bildsorteringsprogram tar över?

Postat 2008-12-16 23:09 | Läst 3460 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Fjät, stuva och den där lucia

Om man skulle översätta de där konstiga orden vars betydelse tycks ha fallit i glömska så skulle en "modern" översättning kunna se ut så här. Observera att ingen poetisk hänsyn har tagits när det gäller rim.

Natten går tunga steg
Runt gård och stuga
Kring jord som solen lämnat ...

Original
Natten går tunga fjät
Runt gård och stuva
Kring jord som sol'n förlät ...

Luciatåg

... och så var det ju till sist refrängen

Sankta lucia går ju som bekant refrängen och inte som en liten yngling på dagis sjöng - Fan ta lucia ...

/Glad lucia

PS
Trodde att "fjät" var kluriheten i denna text men det visade sig att ordet efter sol'n var den verkliga nöten. Så här lär det tydligen vara.
Kring jord som sol'n förlät ...
Betyder inte att solen ska förlåta jorden. Ordet förlåta hade i gammelsvenska även betydelsen 'lämna', 'överge', som kommer från tyskans verlassen. Solen har övergivit jorden under dessa dagar runt vintersolståndet

Postat 2008-12-13 11:16 | Läst 6306 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Begravning

Vågar knappast men hoppas ändå på lite snö idag. Marken bär spår av frost som med lite god vilja och svag syn kan tolkas som ett snötäcke.

flinga

Idag önskar jag mor ett vackert avsked - ett stilla snöfall.

Postat 2008-12-12 09:21 | Läst 3444 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Föregående 1 ... 6 7 8 ... 53 Nästa