Plötsligt blev det en liten aning bättre

Mitt i städningen tog dagen plötsligt en ny vändning. Svepte runt med damsugaren och ... inte kunde det väl vara ... men visst låg där en ring bland damråttorna och alldeles brevid kattleksaken.

För ungefär två veckor sen. Två veckor efter min mors bortgång, hade yngsta dottern en riktig ledsam dag. Mellan två lektioner blev hon knuffad så olyckligt att den nya telefonen gick sönder. Mobilen som hon själv betalat och som hon valt med omsorg och varit så rädd om. Hela flickstackarn rasade samman och mitt i tårbadet där hemma i soffan upptäcker hon att mormors vigselring inte sitter på hennes finger. Om möjligt blir hon ännu ledsnare och ordentligt förtvivlad.

Så idag på självaste månadsdagen är det något som får mig att stänga av damsugaren och kika in under hallbordet. Visst där ligger en ring men inte vågade jag hoppas. Flickorna fick varsin ring när mor gick bort så jag vågade inte hoppas på att det var den förlorade ringen. Men visst i storasysterns rum låg den andra ringen och i min hand den förlorade.

Hjärtat slog en glädjevolt - inte vet jag men det känns som jag fick lite städhjälp idag.

PS
Idag fick vi besked om att skärmen till mobilen kommit in till reparatören och kanske, kanske går den att laga