Framåt genom att backa

Det här året började fotomässigt jättebra för mig. Tog fler godkända bilder än jag brukar under vintern och tidig vår. Den milda vintern hjälpte förstås till. Men allt efter sommaren gått har det blivit trögare. Längre mellan de bra skotten. Tappat lusten en smula. Kanske beroende på högre egna krav. Men jag saknar att resa och den boost det ger. Jag saknar också turisterna i Stockholm , även om de blivit fler. På sistone har jag dock kommit in i matchen igen. Lite oväntat fick jag hjälp genom att backa.

Min hustru har en hobby. Hon renoverar lampor. Av den anledningen har hon några söndagar begivit sig till Hötorgets loppmarknad. Där saluförs nämligen gamla armaturdelar. Reservdelar om man så vill. Eller lampskrot som jag kallar det. Jag som ändå ska till stan och fota brukar följa med och tar då en runda med kameran bland stånden. Hötorgets loppmarkanad liksom! Nybörjarstället. Här hängde jag en hel del när jag just börjat gatufota. Jag tror inte jag är ensam om det. 

Jag har samlat ihop några bilder från senaste veckorna. Det är inga världsmästarskott, även om tvåan är rätt bra (gick på magkänslan när jag kompade den, haha!). Poängen är att de här stunderna har fått upp mig på banan igen. Jag har liksom fotat igång mig själv så suget har kommit tillbaka och självförtroendet likaså. Så kan det gå. 

Det är intressant det där med formkurvor. För mig funkar det så att jag varierar en hel del. Ibland har jag perioder då jag känner mig stark och oblyg och nästan räknar med att få med några bilder hem. Andra perioder är jag i svacka. Tycker att det inte finns något att fota och om det gör det kommer jag ändå vara en halvsekund sen (Ior-varning, jag vet). Det lustiga är att när jag tittar på det brukar min bildfångst hålla ungefär samma nivå oavsett. Kanske man kan lära sig något av det? Vet bara inte vad.

Det var allt från mig!

/Anders J

Porto 28 Augusti 2017

Jag tror inte jag är ensam. Covid 19 sprider sig runt klotet och folk gör vad de kan för att klara sig. Bunkrar förnödenheter, isolerar sig, jobbar hemifrån om man kan. Ekonomin krackelerar. Det är en svår situation och jag tror det kommer att bli värre. Samtidigt vill man ju inte ge upp. Det går inte. Det kan man inte. Man måste se framåt.

Man vill ju faktiskt "bara" att allting ska normalisera sig så man kan återgå till sitt vanliga liv. Göra sånt man gillar. Som att resa och fotografera. Istället sitter man och kollar bilder från tidigare resor. Redigerar. Drömmer om en framtid då allt är bättre igen. Jag tror som sagt inte jag är ensam. 

Givetvis inser jag att det egentligen inte går att gnälla om svårigheter med att resa etc. Det finns så mycket större bekymmer just nu och frågan är om det någonsin kommer bli normalt igen? Vad nu det är.

Här är hur som helst ett gäng bilder från Porto. Egentligen en härlig stad! Färgrik och underbar. Backig som s***n! Men jag valde bilder och redigering för att skapa en glåmigare känsla. För trots att det är vår känns ju livet ganska grått just nu. Man är ju inte mer än människa.  

Sjunde bilden har jag publicerat förut på FS men då i färg. Bron man ser på sista bilden heter Ponte Luís I. Det är min favoritbro. Den är så rackarns läcker! Jag tror jag ska skriva ett blogginlägg om den. Kanske.

Det var allt allt för nu! /Anders

Att gatufota med säkerhetsavstånd

Det har sina sidor att gatufota dagar som dessa. När man tar en tur på stan inser man att det inte finns så mycket folk ute att vimla runt bland. En och annan flanör på Västerlånggatan. Götgatsbacken känns som en ständigt sömnig Tisdagsmorgon. Nya Slussenbron drar för all del till sig viss nyfikenhet. Men även om det hade funnits mycket folk ute så ska man ju hålla distans till andra. Hålla säkerhetsavstånd. Här är en bild från i söndags då jag gör just det. 

Det var allt för nu!

/Anders

Glöm inte C-vitaminerna!

Folk hamstrar alvedon, konserver och muggpapper och det kanske inte är något fel med det. Känner man sig lite tryggare, lite säkrare, så mår man säkert lite bättre. Men om det är bra mående som ligger högst på önskelistan så får man inte glömma C-vitamin! Det är världens grej som Baloo skulle sagt. Bra för alltmöjligt, inte minst immunförsvaret. Så käka apelsiner för sjuttsingen!

Det var allt för nu! Kram på er. /Anders

Höjdarbilder!

Jag är inte så flitig på att fota i stående format. Någon bild då och då blir det men inte speciellt ofta. Här är ändå ett axplock av bilder på kvinnor fotade på höjden.

Drottninggatan. Jag gillar blicken från kvinnan i halvskugga. Det blir mycket fotande här. Svårt att undvika på något sätt.

Drottninggatan igen. Hon var så ståtlig där hon stod. Jag gick ned på huk för att förstärka hennes längd.

De två sista är från Lissabon 2017. En härlig stad! Fast det bästa med resan dit var faktiskt de två dagarna i Porto. Jag återkommer till det vid ett senare tillfälle.

För att återkomma lite till att fota i stående format. Min huvudkamera har de senaste åren varit Fujifilm X-T10. Den har just pajat och kommer snart vara ersatt av den nyare X-T30. Men gemensamt för dessa är den vinklingsbara skärmen vilken jag använder mycket. Då blir det dock otympligt att fota stående. Men i somras skaffade jag en Ricoh GRII och den däremot inbjuder verkligen till att fota lite friare, med en hand, vara lite crazy. Översta bilden är plåtad med GRII:an, övriga med X-T10.

Det var allt för nu.

/Anders