It's not you. It's me.

Varje förhållande lever sitt eget liv. Men många gånger händer ungefär samma saker ändå. Det spelar ingen roll att kärleken är stor. Slitningar kan det bli i varje fall. Slentrian. En undran om det här är allt?

Mitt förhållande till gatufotograferandet har pågått ett tag nu. Vi fann varandra i början av tiotalet. Sedan dess så gatufotar jag här hemma i Stockholm var och varannan helg. Under ledigheter oftare. Alla resor ägnas åt gatufoto. 

Men på senare tid har jag känt en viss trötthet. Jag tar ungefär samma bilder hela tiden. Iofs en typ av bilder jag gillar men ändå. Så jag har gjort en del förändringar bara för att.

Min vanliga kamera är en Fujifilm X-T30 med Fujinon 23mm f2. En ganska smidig kombo som väger 612 gram. Men för att skaka om livet lite lånade jag ett tag en kamera av en god vän. En Nikon Z6 med Sigma 24mm f1,4. Tillsammans med en adaptor mellan hus och glugg blir det en klump på 1539 gram. Min tanke var att fota med den några gånger och se vad som hände. Skulle jag plåta annorlunda med de förutsättningarna? Fullformat. Ljusstark optik. Att synas mer.

Jag var ute med Z6an vid tre tillfällen, sammanlagt tio - tolv timmar kanske. Här följer några bilder. Ett par per dag.

26 Oktober:

2 November:

9 November:

Så. Hur ska jag summera det här experimentet? Blev bilderna bättre? Jo, tekniskt kanske. Men jag har antagligen mycket att lära om just den kameran. Det kan säkert bli ännu finare skärpa etc. Men innehållsmässigt då? Det tycker jag inte. Samma val av motiv och vinklar. Samma triggers. Fotade jag annorlunda? Nej. Inte egentligen. Skillnaden var att det var ännu svårare att fota obemärkt. Folk lägger verkligen märke till en stor kamera. Det som vore intressant är om jag bara hade haft den kameran under lång tid. Skulle jag då fotat annorlunda? Det får jag aldrig veta för det tänker jag inte göra. Det var en tung jäk*a kamera! :)

Jag gillar min nuvarande kamera. Det beror inte på den att jag tar de bilder jag tar.

Och jag gillar verkligen gatufoto, tro inget annat! Det är inte gatufotogenrens fel att jag tar de bilder jag tar. Det finns många andra typer av bilder man kan eftersöka utan att byta genre. 

Utan det beror på mig. Jag tar de bilder jag tar för att det är vad som finns inom mig. Det är vad jag ser, vad jag gillar, vart min kreativitet för mig. Och det är väl egentligen en rätt fin sak?

23 Pizzahak

I veckan körde jag bil från Stockholm till Boden och tillbaka. 200 mil inklusive lite omvägar. Min son har bott däruppe ett antal år men är nu på väg att flytta hem. Han behövde hjälp med att köra prylar och min kassa rygg behövde en anledning att stanna ofta. Läge för ett fotoprojekt alltså!

Jag bestämde mig för att fotografera Pizzerior. Dessa fantastiska vattenhål runt om i landet. Dessa oumbärliga källor till glädje, fibrer och vitaminer. Hur skulle man ens överleva utan dessa ursvenska italienska inrättningar? Jag åt bara vid en av de tjugotre och då valde jag kycklingpasta så jag kan inte recensera kvaliteten på själva pizzorna. Däremot så får jag säga att jag är ganska förtjust i utseendet på många av ställena. Jag presenterar bilderna från söder till norr med start i Tierp och den nordligaste är från Boden. Mina personliga favoriter är 6,7,9,19,20 och 21. Vilka är era?

1. Svanby Pizzeria, Tierp.

2. Robertos Pizzeria, Hudiksvall. (Den här kanske är nedlagd? det kändes så.)

3. Harmånger Pizzeria.

4. Gnarps Pizzeria.

5. Pizzeria Rimini, Njurunda. (Det blev många trevliga samtal med nyfikna pizzeriaägare. Som den här mannen i Njurunda.)

6. Nolby Pizzeria & Grill, Kvissleby. 

7. Viola Restaurang & Pizzeria, Sundsvall.

8. Pizzeria Kuben, Sundsvall.

9. Pizzeria Indiana, Sörberge - Timrå.

10. Viva Napoli, Härnösand. (Här stötte jag på en kusin som såg mig stå och fotografera vid E4an.)

11. Pizzeria Pinocchio, Härnösand. (Pinocchio talar sanning.)

12. Pizzeria Mamma Mia, Örnsköldsvik. (Här åt jag. Fast på nedvägen, två kvällar senare.)

13. Pizzeria Castello, Örnsköldsvik.

14. Blå Kiosken, Nordmaling.

15. Pizzeria Tre Kronor, Nordmaling.

16. Sunrise Pizzeria, Nordmaling.

17. Tre Kronor, Hörnefors. (Det regnade tokmycket. Jag borde använt längre slutartid.)

18. Milano Pizzeria & Grill, Umeå. (Det vräkte ned! Jag tog faktiskt några bilder utanför bilen också men den här blev bäst.)

19. Pizza Rapido, Sävar.

20. Lövånger Pizzeria & Grill. (Det här är en favorit. Pizzeria och Bussgods liksom. Landet måste fungera.)

21. Marco Polo, Hortlax.

22. Pizzeria Porsnäskiosken, Norrfjärden.

23. Pizzeria Take-Off, Boden. (Jag älskar Take-Off loggan. Den känns så härligt handgjord.)

Har du ätit på någon? Berätta gärna! Själv åt jag på Mamma Mia i Ö-vik. Tog som sagt ingen pizza utan valde Pasta Pollo vilket var smaskens!

Är det för sent för hjältar?

Vi lever i en tid då mycket är på väg åt fel håll och annat är på väg rent åt fanders. Hur kan man motivera sig att tro på en vändning i en värld där polariseringen slår nya rekord varje dag som går?

Hur har vi hamnat här egentligen? Jag är orolig. Ryssarna krigar och hotar med kärnvapen men låtsas som om det är en liten specialoperation. Var tar det där vägen? Israel kör över Gaza och Kina skramlar med vapnen. Galningen Trump kommer nog bli president igen. Hur är det ens möjligt? Högerextremism är rumsrent och solidaritet är ute. Vi lyssnar inte på forskning längre utan alla vet bättre själv. Vetenskap är ute. Vi säljer ut vården och omsorgen till vinstintressen och tror att kvaliteten ska bli bättre?! Klyftorna i Sverige bara ökar och ökar. Det finns anledning till oro. Så är det för sent för hjältar? Jag vet inte. Vi behöver bra ledare. Goda krafter. Ett politiskt samtal som inte är förgiftat. I brist på uppenbara alternativ sätter jag mitt hopp till de här två killarna på pendeln från Solna. 

Vägval.

Det finns hur många som helst att göra. I stort och smått. Helt obegränsat. En del val man gör verkar vara ganska betydelselösa medan andra ändrar riktningen på ens liv. Men det kan vara svårt att veta vilka som är vilka.

Här är ett par som inte riktigt visste vart de skulle. Antagligen inget viktigt alls. Troligen letade de bara efter någon affär eller så. Men vem vet?! Kanske hände något viktigt i deras liv till följd av valet. 

När man gatufotar en dag gör man oerhört många val. Sedan kommer man hem med de bilder man tog. Går igenom dem, slänger det mesta, redigerar de bästa. Men vilka bilder skulle man tagit vid andra val? Skulle man månne kommit hem med en riktig höjdare för en gångs skull? 

Men sådär kan man inte tänka. Då blir man tokig.

Tänk inte på det Anders!

Skriv för guds skull inget blogginlägg i ämnet...

/ Anders J

Solen - The Comeback! (Part 2)

Glädjen över vårens ankomst vet inga gränser! För egen del blir det här tydligare för varje år som går och jag är verkligen inte ensam. 

Det var mulet när jag gick ut i går. Sedan kom regnet. Nåväl. Jag fotade på. Stod under tak och försökte, helt utan framgång, skapa något av värde.

Så småningom hamnade jag på turistgatan nummer ett här i Stockholm; Västerlånggatan. Då händer det! Solen bryter fram och en helt annan atmosfär med den. Folk andas ut. Släpper ned axlarna. Njuter. Gläds. Turister, stockholmare, religiösa tokar och ateister är helt plötsligt i samma båt. En härlig båt att befinna sig i.

/Anders J