TROTTOARFOLK ET CETERA
Det är något speciellt med färgen röd
"Alltid rött, alltid rätt" hävdade Imperiet med Thåström i spetsen. Kanske är det så? Vi använder hur som helst färgen rött i alla möjliga sammanhang.
Man älskar ju röda dagar. Bästa som finns. Tomten är dessutom rödklädd, bara en sån sak. Fast ilskna personer ser rött och vi ogillar röda siffror. Vidare rullar vi ut röda mattan, vi jäktar i rödaste rappet trots att rött betyder stopp. Listan kan göras lång. Rött förknippas exempelvis både med fara och kärlek. Hm. Kanske inte så konstigt när allt kommer kring... I det här inlägget fokuserar jag på röda trådar. Sådana som röda kläder är gjorda av.
Gamla Brogatan, Stockholm (Inte så många röda trådar just här kanske men den får komma med ändå.)
Det var allt för nu. Nu ska jag förbereda middag. Pyttipanna med rödbetor.
/Anders.
En gatufotograf slår underifrån.
Är det inte så? Man jobbar med små medel. Man knallar omkring med en liten kamera och tar bilder på folk som potentiellt kan bli arg på en. Huga. Försöker att inte märkas. Långt ifrån statusen ackrediterade pressfotografer åtnjuter. Långt ifrån den flashiga utrustning fågelfotografer stoltserar med. Vi försöker göra mycket med litet. Sympatiskt tycker jag. Här följer några bilder som bara väldigt löst anknyter till min ingress. Underifrånperspektivet nämligen. Jag befann mig i somras i ett köpcentrum där det fanns gångbroar med gröna glasgolv. När ljuset föll in blev det intressanta siluetter sett underifrån. Jag klämde av ett antal bilder varav jag visar några här.
Det var allt för nu.
/Anders
En regnig dag i Porto. Del 2.
Här kommer fler bilder från ett regnigt Porto. Den här gången i svartvitt.
Det var allt för nu.
/ Anders
En regnig dag i Porto. Del 1.
Jag var i Porto ett par dagar i slutet av Augusti. Det hade inte regnat på två månader berättade en skivaffärsinnehavare för mig. Men. Nu nu minsann regnade det!
-Men paraplybilder är ju kul! Så jag började plåta. Eller fortsatte snarare men nu fokuserat på paraplyer. Man vill ju försöka fånga tillfället. Här är vad jag kom hem med. Jag har delat upp bilderna i färg respektive svartvitt. Det här inlägget innehåller färgbilderna. Jag tycker själv bättre om de svartvita men de får ni se i nästa inlägg.
Det var allt för nu.
/ Anders
Sista gången i Gröna Gången.
En tidig morgon när jag kom ned till Slussen för att fota så var plötsligt Gröna Gången tillgänglig. Den hade varit avstängd rätt länge. Ett år eller två kanske. Men nu kunde man gå där igen. Wow! Jag passade så klart på att bränna av lite bilder och tur var väl det. Det visade sig vara sista gången jag var där. Såhär i efterhand kan jag tycka att jag borde varit noggrannare. Tagit vara på tillfället på ett bättre sätt. Men sådär är det ju. Man är hopplös! Man kommer alltid på senare vad man borde gjort eller sagt. Tänk om det funkade så. Då skulle minsann den där dumma kollegan fått höra! Eller den där snygga tjejen på krogen - inte skulle man stå där med tunghäfta inte. Nej man skulle allt visa sig vara så där charmig som man är - egentligen.
Jag var där i alla fall och tog lite bilder vilket jag är glad för. Det var den 31 Mars 2015. Här är några av bilderna.
Visste ni förresten att namnet Gröna Gången är betydligt äldre än 1930-tal? Styckena nedan har jag saxat från Mitt i Stockholm.
Minns du Gröna gången? Det var tunneln med ljusgröna kakelplattor där man kunde gå från Mälaren till Saltsjön via Karl Johans torg vid Slussen. Gången var i bruk fram till år 2013. Men namnet är betydligt äldre än så.
Den ursprungliga Gröna gången låg ungefär på samma plats fast på 1700-talet. Det var en myllrande länga med handelsbodar som låg längs med vattnet vid den gamla Slussen. Här sålde köpmän grönsaker och fisk i det större ”Fiskarnas hus”.
Wikipedia skriver:
I slutet av 1700- och början av 1800-talet förekom även ”Gröna Gången” i området. Gröna Gången var en långsmal byggnad ”af sten och Korsvirke” som 1763 låg strax intill Polhems sluss.
Det var allt för nu.
/Anders