Tidlös mobilbild

Är det möjligt? Kan en bild på en person försjunken i något så tidstypiskt som en mobiltelefon kännas tidlös?

Anledningen till min fundering är bilden nedan. Jag kanske är ute och cyklar men jag tycker den har en tidlös känsla över sig. Vet inte riktigt vad det är. Kanske är det något med hennes kläder, hennes hållning, frisyren möjligen. Hon hade kunnat stå där på samma plats 1975 utan att se konstig ut. Om det inte vore för mobilen då. 

Men så tänker jag så här. Vi har haft mobiler en ganska kort tid. Vi tycker de är tidsbundna. Men hur kommer det se ut på den fronten om 50 år? Man vet visserligen aldrig vilka innovationer som kommer i framtiden men tror ni inte att människan även då har en liknande mojäng med sig överallt? Vad skulle mobilen ersättas med? Själva telefonerandet kan man säkert sköta med ett chip i örat men resten då? Filmer etc. Några glasögon med inbyggda skärmar tror jag inte på. 

I ett sånt läge skulle vi ha haft mobiler rätt länge och den här bilden skulle utan vidare kunna kännas tidlös.

Det var allt för nu! /Anders J

På pricken

Det här är i all enkelhet en hyllning till kvinnan. Eller snarare till kvinnors större mod/lust/förmåga att förgylla våra stadsrum. Män klär sig generellt ganska tråkigt. Självklart finns undantag men de är förhållandevis få. Kvinnor däremot tar oftare ut svängarna. Gör det lilla extra. Här är några bilder på kvinnor som med små medel särskiljer sig från mängden. Man kan säga att de klär sig på pricken rätt för att attrahera en gatufotograf. 

San Francisco

Stockholm

Porto

Jag har inte så hemskt mycket mer att säga om saken egentligen. Hyll till alla er som sticker ut! Män som kvinnor.

Att sitta och plocka med bilder från sommarhalvåret fungerar nog lite som terapi för mig inför det som väntar - ett halvår av stora svarta täckjackor. Luvor. Bister kyla alternativt slask. Snömodd och mörker. Hua! Tuffa tider att flanera med kameran. Men, men, det är sen det. Nu väntar först färgsprakande oktober. Det brukar vara en bra månad. En bra månad för gatufoto! Tyvärr brottas jag för närvarande med njursten :( vilket satt mitt fotograferande på paus. Förhoppningsvis blir jag snart av med den. Nåväl, det var allt för nu. /Anders

P-vakter - Djävulens sändebud?

Få yrkesgrupper är väl så utskällda som parkeringsvakter. Det ska vara hockeydomare i så fall. Eller politiker. Jag vet folk som fullständigt går i taket bara de kommer på tal.

Men det känns lite orättvist kan jag tycka. Det är säkert så att en och annan bilist hade kunnat slippa ifrån en p-bot om parkeringsvakten hade varit smidigare. Hellre fria än fälla. Jag är övertygad om det. Och man kan definitivt bli irriterad över fullständiga ocker-priser på sina håll.

Men ett annat sätt att slippa p-bot är ju att följa parkeringsbestämmelserna. Där ingår ju exempelvis att hålla rent i korsningar och liknande så att brandbilar och bussar kommer fram. Vidare ska man inte vara ett rövhål och ställa sig på platser för rörelsehindrade. Ganska självklara grejer tycker man. Ändå ställer sig folk där. 

Den här kvinnliga vakten blev verbalt attackerad av en manlig bilist som avslutade med att trycka frukostyoghurten på vindrutan. Hon var skärrad och uppgiven. Skulle åka och tvätta av bilen.

Jag tror nog våra kära p-vakter behövs. Gatorna skulle bli ett kaos annars. Det är ett dåligt betalt jobb men ett jobb som måste göras. Jag skulle säga att de i stora stycken gör en viktig insats för att våra städer ska fungera. Cut them some slack.

Haight Ashbury Street Fair

Haight-Ashbury är ett färgstarkt område i San Francisco. Här hade Flower Power-rörelsen sitt ursprung och varje år firar området sig själv vid en stor gatumarknad; Haight Ashbury Street Fair. Jag hade förmånen att vara på plats vid årets evenemang och visar mer än gärna upp några bilder.

Musik så klart! Här experimentell psykedelisk rock med Galaxy Chamber. Scener fanns det två stycken. En i vardera ände av området. 

Många kom uppklädda efter smak och tycke. Ett kul inslag! Det var ju inte bara god smak som gällde. Vad nu det är.

Varmt var det. Så in i bomben! Det var värmebölja av sällan skådat slag. Under fyra dagar var det över 30 grader Celsius med en topp på 37 grader! MYCKET ovanligt enligt ortsbefolkningen. 

Många valde att klä sig lätt och ledigt(?).

Solhatt var nog en god idé i värmen.

Alla möjliga och omöjliga grejer fanns till försäljning. Planscher, heeling, smycken, Afrikanska statyer, mössor... You name it! Och mat. Mat, mat, mat!

Många högg in. Det grillades kött av olika slag och grilloset rullade in som San Francisco-dimma på sina håll. 

En glasspinne sitter aldrig fel!

Och på en mätt mage sitter ett glatt huvud! Då orkar man ett varv till. Många sköna karaktärer strosade runt och stämningen var toppen. Det doftade för övrigt sött överallt. Hmm. Sockervadd såg jag ingen.

Som ni ser fanns det fler fotografer på plats. Men inte så många. Det borde vara ett mecka för gatufotografer kan man tycka men de jag såg var där och fotade själva evenemanget som jag uppfattade det. Stod med zoom och fotade folk och folkhav för någon hemsida eller tidning.

Hur som helst: en kul upplevelse var det!

Det var allt för nu.

/Anders J

Den hade kunnat bli så bra!

Ni vet säkert hur det är. Man ser en bild men misslyckas att få till den. Man är för sen. Eller för långt borta. Något kom i vägen. Man har inte kameran redo. Eller ännu värre; man ser bilden men fattar inte hur bra tillfället är och av ren dumhet nöjer man sig med ett snabbt skott innan man går därifrån. Väl hemma kan man inte släppa hur korkad man var.. Så är det i varje fall för mig då och då. Den här bilden får exemplifiera vad jag menar. Jag borde givetvis följt efter och försökt hitta en bättre bild vid nästa soptunna. Järnspikar också!

Om ett par dagar åker jag till San Francisco. Ska bli jättekul! Håll gärna en tumme för att jag är på tårna och kommer hem med några vettiga bilder!

Det var allt för nu!

Anders