Porto 28 Augusti 2017

Jag tror inte jag är ensam. Covid 19 sprider sig runt klotet och folk gör vad de kan för att klara sig. Bunkrar förnödenheter, isolerar sig, jobbar hemifrån om man kan. Ekonomin krackelerar. Det är en svår situation och jag tror det kommer att bli värre. Samtidigt vill man ju inte ge upp. Det går inte. Det kan man inte. Man måste se framåt.

Man vill ju faktiskt "bara" att allting ska normalisera sig så man kan återgå till sitt vanliga liv. Göra sånt man gillar. Som att resa och fotografera. Istället sitter man och kollar bilder från tidigare resor. Redigerar. Drömmer om en framtid då allt är bättre igen. Jag tror som sagt inte jag är ensam. 

Givetvis inser jag att det egentligen inte går att gnälla om svårigheter med att resa etc. Det finns så mycket större bekymmer just nu och frågan är om det någonsin kommer bli normalt igen? Vad nu det är.

Här är hur som helst ett gäng bilder från Porto. Egentligen en härlig stad! Färgrik och underbar. Backig som s***n! Men jag valde bilder och redigering för att skapa en glåmigare känsla. För trots att det är vår känns ju livet ganska grått just nu. Man är ju inte mer än människa.  

Sjunde bilden har jag publicerat förut på FS men då i färg. Bron man ser på sista bilden heter Ponte Luís I. Det är min favoritbro. Den är så rackarns läcker! Jag tror jag ska skriva ett blogginlägg om den. Kanske.

Det var allt allt för nu! /Anders

Att gatufota med säkerhetsavstånd

Det har sina sidor att gatufota dagar som dessa. När man tar en tur på stan inser man att det inte finns så mycket folk ute att vimla runt bland. En och annan flanör på Västerlånggatan. Götgatsbacken känns som en ständigt sömnig Tisdagsmorgon. Nya Slussenbron drar för all del till sig viss nyfikenhet. Men även om det hade funnits mycket folk ute så ska man ju hålla distans till andra. Hålla säkerhetsavstånd. Här är en bild från i söndags då jag gör just det. 

Det var allt för nu!

/Anders

Höjdarbilder!

Jag är inte så flitig på att fota i stående format. Någon bild då och då blir det men inte speciellt ofta. Här är ändå ett axplock av bilder på kvinnor fotade på höjden.

Drottninggatan. Jag gillar blicken från kvinnan i halvskugga. Det blir mycket fotande här. Svårt att undvika på något sätt.

Drottninggatan igen. Hon var så ståtlig där hon stod. Jag gick ned på huk för att förstärka hennes längd.

De två sista är från Lissabon 2017. En härlig stad! Fast det bästa med resan dit var faktiskt de två dagarna i Porto. Jag återkommer till det vid ett senare tillfälle.

För att återkomma lite till att fota i stående format. Min huvudkamera har de senaste åren varit Fujifilm X-T10. Den har just pajat och kommer snart vara ersatt av den nyare X-T30. Men gemensamt för dessa är den vinklingsbara skärmen vilken jag använder mycket. Då blir det dock otympligt att fota stående. Men i somras skaffade jag en Ricoh GRII och den däremot inbjuder verkligen till att fota lite friare, med en hand, vara lite crazy. Översta bilden är plåtad med GRII:an, övriga med X-T10.

Det var allt för nu.

/Anders

Nu vänder det!

Ju äldre jag blir desto mer ogillar jag vinterhalvåret. Men i dag inträffar vintersolståndet. Så nu vänder det! Yay!

Enligt google vände det exakt klockan 05:19 i morse. Nu går vi mot ljusare tider och att fotografera är ju att fånga ljuset. Dessutom är det trevligare att vara ute och fota under sommarhalvåret. Det är varmt och skönt och folk är ute och käkar glass och bjuder på sig själva, även om kvinnan på bilden verkar lite objussig och ska ha alla glassar själv. ;) På vintern däremot vill folk mest bara gömma sig, stänga in sig. Vara i fred med sin förkylning.

Men att sommaren skulle innebära en garanti för att man tar bättre bilder då är högst tveksamt. Det är nog mest upp till fotografen att se och ta möjligheterna som bjuds. Oavsett årstid. Men idag firar i varje fall jag lite grand. Det blir nog en glögg och en skål för den kommande sommaren!

Lite tankar från mig. God Jul och ett fint (foto)år till er alla!

/Anders J

Hur ser mästarnas mediokra bilder ut?

Undrar om det inte är Alex Webb som sagt att gatufoto till 99% handlar om misslyckanden. Nånting i den stilen. Det stämmer hur som helst väldigt väl.

Jag samlar bilder på hög. Möjligtvis känner ni igen er. När jag varit ute och plåtat kommer jag kanske hem med ett par bilder värda att publicera. En bra dag. Det mesta slängs. Men så finns det bilder jag redigerar och sparar utan att för den sakens skull tycka att de håller. Mediokra bilder. Då och då lägger jag ut en av dessa bilder ändå men det stora flertalet blir kvar på hårddisken. Bilderna nedan togs en septemberdag förra året på St Eriksgatan i Stockholm och får stå som exempel.

Visst! Självklart. Jag har ju sparat dem för att jag tycker de har nånting. Bara inte tillräckligt.

Jag kollar gärna på bilder av de riktigt duktiga i genren. Vilka fantastiska bilder det finns! Wow vad duktiga de är! Men det förstås - de är säkert också kloka nog att bara visa de bästa bilderna. Så jag undrar; hur ser mästarnas mediokra bilder ut? 

Ibland tänker jag att jag ska begränsa mina publiceringar mer. Bara lägga ut det bästa jag har. Kruxet är bara att man ibland behöver feedback för att förstå vilka bilder som är bra och vilka som inte håller. Där kan fotosidan vara en tillgång. 

Nåväl, lite funderingar från mig. Det var allt. /Anders