Tall Ship Race
Året 1988 i juli gick Tall Ship Race utanför Mariehamn på Åland. Det stod klart att här hade man chansen att se alla dessa stora seglande fartyg ute på öppna havet.
Jag och min far Lothar utnyttjade genast den möjligheten, och vi äntrade vår kabinbåt för snabb förflyttning från Vårdö in till Mariehamn. Vädret var inte det bästa - och det började att blåsa upp lite varnande.
Vi hade tur. Just övergångsfasen till sämre och hårdare väder kan bli rätt bra för foto. Våghöjden hade börjat öka, men jag klarade ännu av att stå på ett gungande rufftak och hantera ett 135mm objektiv - det längsta tele som kunde komma ifråga.
Sedan kan det väl anses vara dödsföraktande att genomföra den här sortens projekt med en film på ISO 25, men jag hade ingen annan film med mig till landet det året. Jag hamnade på f:2,8 - f:4 på 135:an, med tiden 1/125 sek. - vilket var en lite väl lång tid för omständigheterna.
Ut mot havet
Vi hänger på dom stora fartygen...
Nybyggda sovjetiska fullriggaren Mir
Ett råriggat fartyg mot horisonten. Det är så man ofta ser dem när dom dyker upp till havs. Här är det fyrmastade barken Kruzenstern
Danske fullriggaren Georg Stage. Förmodligen världens minsta fullriggare
Den här regattas största fartyg, den jättelika fyrmastade barken Sedov. Byggd i Tyskland 1921, men överlämnad till Sovjetunionen 1945 som krigsskadestånd
Mir sätter segel. Hanteringen av seglen sköts från däck
Segelsättningen är nästan klar, och Mir länsar undan från vind
Mir går stadigt ut mot Ålands hav
Här siktade jag in mig på den stora fyrmastade slätskonaren - en ganska ovanlig fartygstyp. I ögonvrån såg jag hur den tvåmastade bankskonaren länsade in från styrbord. Turligt nog insåg jag snabbt att det var en tillgång - inte en störning.
Jag blev sedan så fäst vid bilden, att den hänger i herrummet på Hasselvik:
*
Fartygsbilderna: Zeiss Sonnar 2,8/135mm på Kodachrome 25
Bilder som imponerar starkt även på en ren landkrabbba, som ofta har mardrömmar från orkan-väder i Draksundet och svår storm norr om Svalbard.
Ha det gott
Bob
Jo - det var äventyrligt, och kul.
1972 kom Tall Ship Race till Malmö och jag kunde fotografera dessa skepp i hamnen. När de seglade mot Kiel, tog jag färjan till Danmark och fotograferade från den. Det gungade inte alls 😊. Jag använde Kodachrome 64. Jag får leta upp bilderna. Mvh Wolfgang
Somliga gör det bekvämt för sig - märker jag... :-D
Jag gjorde samma analys som du. Plåtade Kodachrome mellan 1968 och 2003. Först Kodachrome II, sedan Kodachrome 25 - och en och annan rulle Kodachrome 64. Arkivet blev uppåt 30 000 bilder (!) - alla i lådor, så att jag numera hittar lätt.
Härliga bilder. Mina favoriter är bilderna av segelsättningen på Miro.
Mvh
Bengt
MIR - fred på ryska. Lite ironiskt i dagens läge
Härliga minnen och fina bilder.
Skolfartyget "Georg Stage" skulle vara världens äldsta (sejlende) seglarsjöskola.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag hade inget val - eller det val jag hade var att använda den film som fanns tillhands, eller avstå från att fotografera... :-)
Bilder blev det ju.
Det har då handlat om att jag har tagit någon bild som dom vill se.
Jag tycker för övrigt att det är flera bilder som skulle pryda en vägg.
Jag var ju ung och rask - och hade två omgångar i utsjöfart bakom mig. Jag hade alltså sjömansben.
För dig som är saltstänkt kan jag antyda att de två kommande bloggarna är åt det hållet...
Roligt att du gillade bilderna.
/Gunnar S
Den fyrmastade skonaren är just portugisiska skolskeppet Santa Maria Emanuela
/Gunnar S
Dessa fartyg är ju slutstadiet på en mångtusenårig segeltradition. Skönheten har utvecklats sig, så att säga.
Somliga, bland annat jag, menar att de engelska och amerikanska klipperskeppen på Kina-traden under senare delen av 1800-talet var det högsta utvecklingsstadiet, medan andra håller på tyska P-linjens stora stålbarkar runt sekelskiftet 1800/1900 - stålbarkar som sedan köptes till skrotvärdet av Gustaf Eriksson och Matthias Lundqvist på Åland.
- hawk
/Tomas
Kul att du gillade stuket. Jag är själv mycket svag för seglande fartyg.
/Torbjörn
Jo - det var ju lite knepiga förhållanden. Mest fick jag lida av av den låga känsligheten på ISO 25. Det tvingade mig att acceptera oönskat oskarpa förgrunder i många bilder.
Vi har då vuxit upp i diametralt motsatta miljöer. Jag vid havet, och du i de djupa skogarna.