Rivningar i Klara - igen!
I slutet av andra världskriget förstördes stora delar av Centraleuropas stadsbebyggelse. I Sverige skötte vi den saken själva. I massiva rivningsvågor under 1960 och 1970-talen, och ända in på 1980-talet revs stora delar av centrala Stockholm. En kultur- och kapitalförstöring av rent pyramidala mått.
Nu, i dag, uppmärksammar Bob Bovan här på FS på att man river i Klara igen!
Jag dök snabbt ner i arkivet och fångade upp lite om hur det såg ut vid tidigare rivningar här i Stockholm - och det ser just ut som om vi förde krig här i stan. Det ser ut som när jag var med mamma och pappa i Hamburg i slutet av 1940-talet. För mig som även hade suttit i skyddsrum som nyfödd med mamma och mormor under ryska terrorbombningar i Finland under fortsättningskriget, var det rent förfärligt att vandra bland rasmassorna som visas i bilderna här:
Rivningarna 1968
Det är här man river i dag igen!
Här från rivningarna 1978:
Det blå huset i fonden är ett 1700-talpalats, troligen påbyggt med den tredje våningen under 1800-talet. Jag lirkade mig in genom det glipande skyddsstaket och vandrade genom de ödsliga paradrummen liggande i fil. Det syntes rester av gyllenlädertapeter. Jag blev väldigt beklämd, dagen var förstörd...
Rivningarna i övre Klara 1982:
Jag tycker att det är väldigt illa! varför uppför vi oss så här? Sedan länge talar man nere i Europa om oss som: "Die dumme Schweden". När man handhar sitt kulturarv på det här sättet, är det tyvärr den bild man förmedlar.
Man kan inte bli mer än beklämd. Hur kunde lokalpolitikerna få göra så här.
Gamla stan idag visar hur det kunde ha sett ut i en räddad stad.
Tack för att du visade dina skrämmande bilder.
Ha dagen
Bob
Första 1800-talsplanen var seriös och nära sitt genomförande. Man tänkte sig att bebygga stadsholmen med hus a´ la´ Strandvägen.
Den andra planen på 1930-talet verkar mera ett hugskott, och var nog aldrig i närheten av genomförande (mitt intryck). man tänkte sig att bebygga stadsholmen med funkishus i tre till fyra våningar.
I båda planerna skulle Slottet och Storkyrkan, liksom Riddarhuset få vara kvar... :-)
Såg i Glasgow hur de bevarar fasaderna på många hus och bygger nytt innanför.
I 1982 års rivningar i övre Klara bevarade man fasader från 1700-talet mot bland annat Klara Norr Kyrkogata. Där var mycket förslummat alldeles intill City. Den gatan kallades i folkmun för: "Klara Porra Kyrkogata"
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hjalmar_Mehr
Ha det gott/Stig
Under striden om almarna i Kungsträdgården 1971, när stockholmarna hade fått nog, kallades Hjalmar Mehr för Almar Nehr... :-)
https://sv.wikipedia.org/wiki/1946_%C3%A5rs_cityplan#/media/Fil:Nedre_Norrmalm_enl_1946_%C3%A5rs_cityplan.jpg
Almar Nehr blir utmärkt!
Det är inte det enda exemplet på rivning just nu heller. Just Tegelbacken är mer utkanten av Klara, medan man nu även har dragit igång rivningen av grannhuset till NK:s utbyggnad där bl a gallerian Passagen låg tidigare. Där är det ju samma sak att det sker just nu mest som en funktion av att det tagit sådan tid att baxa det hela vägen fram till att det faktiskt går att riva. I det området på baksidan av NK och PK-huset har det pågått en hel del byggnation på senare år, men det är inte fullt så synligt som huset vid Tegelbacken.
Rent allmänt är min åsikt den, att det alltid är mest lönsamt att nyttja gjord investering så länge som möjligt - istället för att köpa (bygga) nytt. Det är bäst för miljön, det är bäst för funktion och kontinuitet, och det är bäst för plånboken (i detta fall den allmänna samhällsplånboken).