Dödskallar & gyllene salar
Från dunkla katakomber, dödskallar och benhögar, till gyllene palats och storslagen natur. Det är vad man bjuds på när man besöker Wien - huvudstaden i en forntida stormakt i hjärtat av Europa. Dit kom jag senhösten 1972 för att sammanträffa med mina föräldrar och med min centraleuropeiska bakgrund.
Jag inspirerades att plocka fram föreliggande bildmaterial tack vare Bjarne Holmgern, som på senare tid har visat inspirerande bilder från Wien här på Fotosidan.
Här går gränsen mellan det vackra naturområdet Wienervald och storstaden. Så kan det se ut i ett samhälle som bestämmer hur det skall vara - och kunna förbli
Schönbrunns stora slottsanläggning var från början ett sommarslott i lantlig miljö. Nu ligger det sedan länge i storstadens kant. Här bodde fram till 1916 kejsaren Franz Josef I av Österrike/Ungern - mest omnämnd som "Der Kaiser"
Kejsarens arbetsrum. Från det här lilla rummet styrdes den Habsburgska stormakten
Här är det guld som gäller! Det var från salen här under som Wolfgang Amadeus Mozart som femåring höll sin första konsert
Stefansdomen i centrala staden.
Utan att alls vara religiöst lagd, påverkades jag av den förtätade atmosfären. Byggnaden levde på något sätt. Tyngden av alla generationer som kommit och gått fanns kvar på ett märkligt sätt
Vägen ner till katakomberna spärras symboliskt av denna skulptur. Man förstår att nu skall man se upp!
Man ser det inte direkt, men här och där bland de staplade benknotorna sitter det inkilade dödskallar. Här finns han, Wolfgang Amadeus Mozart - utspridd och anonym
Under den här resan jobbade jag med en Leica M3. Filmen var Agfa CT 18 - numera tyvärr synligt åldersförändrad
Själv har jag varit mycket i Wien, privat och på tjänsteresor. Eftersom den klassiska musiken är mitt hobby nr 2, har jag besökt de gamla kompositörerna i deras lägenheter, på kyrkogården och "deras" Caféer. Dessutom har jag lyssnat på Operan och i den berömda konsertsalen "Musikverein". Mvh Wolfgang
Det är lätt att ta med sig mystik hem från Wien.
Det här är några fina bilder och sedan med min första Dias-film Agfa CT 18. Då tyckte jag att Kodachrome hade lite för starka färger :-)
Om Wien - som jag skrev till Bjarne:
Jag hann inte till Wien när jag var på rekreation 1955 (12 år gammel). Jag var lite utanför Salzburg i en månad. Resan arrangerades av en österrikisk dam, som även arrangerade en vistelse hos fosterföräldrar i DK för fattiga och svältande österrikiska barn. De var här i 3-12 månader och återvände sedan till Österrike. Flera av dem höll kontakten med DK och kom på besök som vuxna.
Med många vänliga hälsningar och Glad Påsk.
PS: Det var jo strax efter andra världskriget
Agfa CT 18 hade fantastiskt fina färger. Som du kan se så är det inte mycket kvar av den saken i dag - trots att jag har gjort vad som är möjligt i mina bildbehandlingsprogram!
Turligt nog gick jag helt över på Kodachrome. Mina Kodachrome-dia från samma tid och framåt, är i dag helt oförändrade.
Jag önskar även dig en Glad Påsk!
Kul att du fastnade för den bilden. Trots nedbrytningen av färgerna i den gamla CT 18-emulsionen, har den behållit sin karaktär.
Katakomberna under Stefandomen var kusliga grejer vill jag lova. Mörkt och instängt. Luft som gav ett "stumt" intryck - men ibland kan det vara kul att visa häftiga grejer...