Projekt fota hundsport

Jag har fått ett superroligt uppdrag att fotografera hundar till vår klubbstuga. Jag har fått väldigt fria händer, men det hindrar ju inte att jag sätter upp en väldig massa olika kriterier själv...  Min tanke är att fota så många olika raser som möjligt i olika sporter. Så vill jag ju att det ska vara tydligt vilken sport de utför. Och helst att man inte ser föraren, i alla fall inte så att man kan identifiera vem det är. Och så vill jag ju att bilderna ska bli bra också. 

Ett litet krux i det hela är att det är ganska mycket fönster på väggen man tänkt sig sätta upp fotona på, vilket gör att de flesta bilderna bör vara i stående format... Och hundar är ju mer långa än höga.

Ja, som ni kanske förstår så har jag fullständigt "snöat in" i detta projekt, och risken är stor att jag går vilse... Men modeller finns det i alla fall gott om, jag lade ut en förfrågan på vår facebook-sida om vilka som kunde tänka sig att ställa upp och nu är problemet snarast att lyckas välja ut vilka jag ska fota... Så här i efterhand var det kanske inte helt genomtänkt att gå ut så brett. Samtidigt som jag heller inte vill att det bara ska vara bilder på mina träningskompisar. Så jag fotar väl så många jag bara hinner så får jag förhoppningsvis ett antal bra bilder att välja från. Och förhoppningsvis lär jag mig något på vägen.

Här är helgens bilder:

Först ut var "mallen" (malinois) Myra. En hund med väldigt mycket fart. Vi började fota vid 16-tiden, men ljuset var fortfarande lite för skarpt för min smak. 

Myra kryper. Krypet ingår som ett moment när man tävlar i bruksgrenarna (spår, sök och rapport). Jag har alltid tyckt att just krypet är ett märkligt moment, varför ska hunden krypa när det föraren kan gå raklång. Jag hade förstått det bättre om föraren också krupit...  Här vill man helst att det ska se ut som att hunden och föraren är parallella.

Jidder, specialsök. Hunden ska söka en liten väldigt liten bit röd kong, ungefär som att det vore narkotika, sprängämne eller liknande. Men med en så liten bit så blir det ju svårt att se på bild vad hunden gör, så vi tog en hel kong. 

Just denna bild blev inte så bra då Jidder har tungan ute (vilket de inte ska ha när de markerar.) 

Här har vi en snygg markering, men jag tycker nog att kroppshållningen i övrigt ser lite märklig ut. Och kanske att bilden inte är tillräckligt skarp på rätt ställe.

Här är nog den bästa bilden på specialsöket. Får se vad jag väljer ut när jag tagit alla bilder, kanske att en nosework-bild får ersätta specialsöket, de grenarna påminner väldigt mycket om varandra. Och de här bilderna är ju ändå inte riktigt "rätt" med tanke på att det är en hel kong han markerar.

Jidder fick prova att runda konen också. Det ingår som et moment i lydnaden. Bilden blev väl hyfsad, men jag har inte riktigt "råd" med en liggande bild för lydnaden. 

Så i söndags hann vi med några bilder på Lisa också. Åkte egentligen till klubben för att träna själv, men slängde med kameran i farten. Det här är nog den bild jag hittills är mest nöjd med. 

Vid fikat, efter träningen, var det någon som föreslog att vi borde ha med en fika-bild också... 

Väntar

Ibland lägger jag mer tid på att vänta på att fota än vad jag lägger på själva fotandet...

Jag ser så mycket vackra bilder på stora lavendelfält, blomsterhav... sädesfält fyllda med vallmo.... I brist på stora lavendelfält så tänkte jag att det borde gå att få fantastiska bilder när ljungen blommar, om man bara hittar fina ljunghedar. Nu finns det ju inte jättemånga sådana heller i Stockholmstrakten… Men jag har i alla fall sett ganska mycket ljung vid Rösaring, men vi har bara varit där vid fel årstid, när ljungen inte varit i blom. Men nu, i slutet av juli och början av augusti ska den blomma. Så vi for iväg, hundarna och jag. Nu var det inte så mycket ljung i blom som jag hoppats på, kanske har det varit för torrt. Eller så hade jag missbedömt förutsättningarna... 

Det var också soligare än vad jag hade önskat. Väderprognosen sa att det skulle mulna på efter hand. Och visst fanns det moln på himlen, men de förflyttade sig långsamt. Vi satt ganska länge i skuggan bakom en liten tall och väntade på att solen skulle gå i moln. Lite fika hade inte varit fel att ha med...

Vi tränar ganska mycket, hundarna och jag. Hemma, inomhus, tränar vi konster. Såna som inte tar så stor plats att träna. Allt från trick som är roliga men helt oanvändbara (som att peka ut vilket av mina fingrar som är vilket - tumme, lillfinger osv) till små detaljer i tävlingslydnaden och konster som kan vara bra när man ska fotografera (som att ligga med hakan ned i marken). Även om Spejja tycker trick-träning är bland det roligaste vi kan göra (hon är så lycklig när vi går in i vårt kombinerade foto- och träningsrum att hon inte kan stå stilla) så är hon inte särskilt intresserad av att bli regisserad när jag fotar utomhus. Så jag brukar helt enkelt lägga mig på marken och vänta. Hon är väldigt nyfiken och uppmärksam på allt som händer runt henne, så hon brukar bjuda på många olika poser, om man bara har tålamod och tid.

Så det blev en hel del väntan, men lugnt och rofyllt med endast trollsländor, gräshoppor och fjärilar till sällskap. Och till slut blev det också en hel del bilder.

Och så några bilder från skogen

En ekorre i trädet. Gamle Mizar ser ingen anledning till att hetsa upp sig...

Samma plats, samma hund, men ändå olika bilder

Jag tycker om att återvända till samma plats och fota flera gånger. Det fascinerar mig att en bild kan bli så olika trots att platsen och motivet är detsamma. Den här lilla eken hittade jag i april i år. Redan då tänkte jag att jag skulle komma tillbaka senare, då löven slagit ut. Jag var tillbaka i maj, men det var lite för tidigt. Så nu i juli var jag tillbaka igen. Nu hade visserligen eklöven slagit ut, men den lilla eken för nog en ganska tynande tillvaro, det var väldigt många löv-fria grenar och inte alls den där grönskan jag hade sett framför mig.

Gamla, trogna Mizar fick vara modell vid samtliga tillfällen. Han är tacksam att fota, stannar oftast kvar där man ställt honom även om blåbären lockade nu senast, han älskar blåbär. (Faktum är att han älskar allt som går att äta. jag skulle kunna skriva en hel roman om vad han ätit och konsekvenserna av det...) (Att han sedan i vardagen, med ålderns rätt, oftast gör precis som det passar honom är en annan historia. Vår tävlingskarriär i lydnad är definitivt över.)

Bilderna tydliggör också min fantastiska oförmåga att bestämma mig för hur jag ska redigera mina bilder. Trotts att Mizar börjar bli ganska till åren kommen så är han fortfarande väldigt mörk/svart på nosrygg och runt ögonen. Så, lite beroende på ljuset så är det lätt att hans "ansiktet" bara blir en "svart massa". Man skulle ju kunna tänka sig en reflexskärm eller upplättningsblixt, men det känns oftast för bökigt att släpa med sig och hålla på med när man är ensam i skogen med två hundar... Oftast vill vi ju också gå lite längre skogspromenader och inte bara fota. Så jag testar olika redigeringar i Photoshop för att, bland annat, "lyfta fram" hans "ansikte" och ögon. Ibland blir resultatet bättre, ibland sämre... det är ju rätt lätt att gå över styr i Photoshop... Tittar man på en serie bilder är de ofta väldigt "spretigt" bildmässsigt. Kanske att jag någon gång i framtiden bestämmer mig för hur jag ska redigera. Kanske...

April:

Maj:

Juli:

En högst ovetenskaplig studie om insekternas favoritblommor

I den delen av trädgården där vi oftast är, nära huset, har vi valt växter som enligt alla listor ska attrahera insekter. Både för att njuta av dem som de är, att fota och som ett mycket litet bidrag till den biologiska mångfalden. Förhoppningsvis får vi också något extra äpple på köpet. Kryddväxter, bolltistel, krokus, pärlhyacint, kärleksört, kaprifol, vitlysing, vide och mycket annat. Jag har till och med sparat ett bestånd brännässlor, fast i ett lite mer undanskymt hörn av trädgården. (Just det där med att odla brännässlor är väl ett inte helt genomtänkt beslut. Man kanske skulle nöja sig med att det trotts allt finns en hel del brännässlor utanför tomten.) Humlor har vi gott om hela säsongen, flera olika sorter. Av de växter som blommar just nu tycks de föredra kryddväxter och tistlar - lavendel, bolltistel, martorn, stenkyndel. Just nu har vi massor med påfågelöga i trädgården, de sitter nästan enbart på vitlysingen. Likaså den silverstreckade pärlemorfjärilen. Medan vitvingarna (rapsfjäril, rovfjäril och/eller kålfjäril, vilka det nu är vi har, jag har inte lyckats lära mig skillnaden på dem) föredrar lavendel. Övriga blommor tycks inte falla någon i smaken. Temynta, flox och kransveronika lockar inte en enda fjäril. Inte ens fackelblomster, som i skärgården gärna lockar till sig fjärilar och andra insekter, har några besökare hos oss. 

Lite fjärilar och andra insekter fotade i vår trädgård igår:

Bi på lavendel 

Någon sorts stekel på en mynta

Mindre Tåtelsmygare på lavendel

Silverstreckad pärlemorfjäril på vitlysing

Påfågelöga, även den på vitlysing

Purpurljusmott

Fler än vi som älskar doften av tobaksplantan

I himlen är allting blått

Njuter av en massa insekter i trädgården. Idag satt jag och tittade på (och fotade) alla humlor och fjärilar. När jag tittade igenom bilderna kom jag att tänka på en dikt. Jag är inte precis varken någon "poesi-kännare" eller "poesi-slukare", men som barn hade jag en fantastisk bok med dikter av Bo Setterlind, med illustrationer av Hans Arnold. Denna dikt från den boken är, i all sin enkelhet, än idag en av mina favoriter.

I himlen är allting blått,

skogen är blå.

En blå humla sitter i en blå blomma

och suger blå honung.

Det blåser.

Försökte återskapa känslan med en av dagens bilder med hjälp av Photoshop. Vet inte om jag lyckades något vidare, vissa saker ska man kanske bara spara för sig själv, i fantasin. Och låta humlorna tala för sig själva i sin alldeles naturliga skepnad.