Väntar

Ibland lägger jag mer tid på att vänta på att fota än vad jag lägger på själva fotandet...

Jag ser så mycket vackra bilder på stora lavendelfält, blomsterhav... sädesfält fyllda med vallmo.... I brist på stora lavendelfält så tänkte jag att det borde gå att få fantastiska bilder när ljungen blommar, om man bara hittar fina ljunghedar. Nu finns det ju inte jättemånga sådana heller i Stockholmstrakten… Men jag har i alla fall sett ganska mycket ljung vid Rösaring, men vi har bara varit där vid fel årstid, när ljungen inte varit i blom. Men nu, i slutet av juli och början av augusti ska den blomma. Så vi for iväg, hundarna och jag. Nu var det inte så mycket ljung i blom som jag hoppats på, kanske har det varit för torrt. Eller så hade jag missbedömt förutsättningarna... 

Det var också soligare än vad jag hade önskat. Väderprognosen sa att det skulle mulna på efter hand. Och visst fanns det moln på himlen, men de förflyttade sig långsamt. Vi satt ganska länge i skuggan bakom en liten tall och väntade på att solen skulle gå i moln. Lite fika hade inte varit fel att ha med...

Vi tränar ganska mycket, hundarna och jag. Hemma, inomhus, tränar vi konster. Såna som inte tar så stor plats att träna. Allt från trick som är roliga men helt oanvändbara (som att peka ut vilket av mina fingrar som är vilket - tumme, lillfinger osv) till små detaljer i tävlingslydnaden och konster som kan vara bra när man ska fotografera (som att ligga med hakan ned i marken). Även om Spejja tycker trick-träning är bland det roligaste vi kan göra (hon är så lycklig när vi går in i vårt kombinerade foto- och träningsrum att hon inte kan stå stilla) så är hon inte särskilt intresserad av att bli regisserad när jag fotar utomhus. Så jag brukar helt enkelt lägga mig på marken och vänta. Hon är väldigt nyfiken och uppmärksam på allt som händer runt henne, så hon brukar bjuda på många olika poser, om man bara har tålamod och tid.

Så det blev en hel del väntan, men lugnt och rofyllt med endast trollsländor, gräshoppor och fjärilar till sällskap. Och till slut blev det också en hel del bilder.

Och så några bilder från skogen

En ekorre i trädet. Gamle Mizar ser ingen anledning till att hetsa upp sig...

2021-08-07 20:25   pdahlen

Vackra bilder med fin oskärpa, är det ett 70-200/2,8?

Svar från Susan Hanserkers 2021-08-07 20:34

Tack!
Ja, bilderna med ljung är 70--200/2.8. Bilderna nere i skogen är tagna med 85/1,8.

2021-08-07 22:07   Lena Holm

Det är ju det här som skiljer proffsen från amatörerna :-) Om man måste leverera, oavsett förhållanden, så kan ett proffs göra det (mer eller mindre bra). Vi som har det som hobby kan invänta rätt läge, rätt ljus och de stunder som känns bäst. Ju längre man har fotat desto mer kräsen blir man dessutom på de rätta ögonblicken. De fina modellerna du har är ju dessutom dina egna. Du visar proffsiga bilder med skärpa på rätta stället. Jag undrar dock varför du har halsband på hunden på de fyra sista bilderna? Ett snyggt halsband men ändå. Tredje bilden blir min favorit. Jag ser kommentarerna och 70-200 är oftast mitt val för hundar "in action"
Hälsningar Lena

Svar från Susan Hanserkers 2021-08-07 22:56

Jag har i princip alltid mina hundar kopplade när vi är ute i skogen. Den gamle är väl egentligen ingen risk med, men Spejja skulle garanterat jaga om det kom en hare eller ett rådjur... Så i normala fall när jag fotar så har jag en tunn grå "säkerhetslina" som koppel som jag sedan redigerar bort. När jag tog de sista bilderna höll jag på att packa ihop när hon fick syn på en ekorre och då hade de sina vanliga koppel på och det var det inte riktigt läge att sätta på linan. Tyckte hennes minspel när hon upptäckte ekorren var så underbart så jag fotade "som vi satt" Hade 85 mm på kameran och egentligen hade jag velat backa bort längre från dem också, men det han jag heller inte med. Så det blev lite som det blev.