Behöver man/är det viktigt att ha en egen stil när man fotar?

Jag förstår att det kan vara viktigt med en egen stil om man, i någon mån, försöker leva på sina bilder. Men för alla oss andra? Kanske är frågan ointressant i den mån att stilen kommer automatiskt om man fotar mycket? Är det i så fall så att man emellanåt bör försöka "tänka utanför boxen" för att den egna stilen hämmar kreativiteten. Eller kan det tvärt om vara så att den egna stilen underlättar kreativiteten, att man liksom har något att utgå ifrån?

Jag fotar ofta på ungefär samma sätt utomhus oavsett om det är hundar eller blommor som är motivet, tror jag i alla fall. (Men går man flera/många år tillbaka så ser man nog däremot en rätt stor skillnad. I begynnelsen tyckte jag en bild bättre ju skarpare den var.) Sen finns det ju naturligtvis undantag, när jag känner att jag måste fota på ett annat sätt beroende på omständigheterna. Redigeringsmässigt har jag nog däremot ändrat mig ganska mycket under de senaste åren. Och inomhus skiljer det sig ofta helt åt från hur jag fotar utomhus. Kanske har jag flera stilar.

Dotterns Alice på promenaden idag. Kanske blev bilden lite för gul, får se om jag redigerar om den.

Spejja i Funäsfjällen i höstas.

Mizar för några år sedan. Så här några år senare tycker jag han ser lite "platt" ut.

Spejja i min lilla hemstudio. Tycker hon ser ut som en seriefigur, och inte särskilt lik mina övriga bilder.

Jidder, schäfervalp, i samma lilla hemstudio. Han ser också ut som en seriefigur. Kanske är det helt enkelt att när jag fotar inne måste jag av utrymmesskäl ta fram vidvinkeln och då blir uttrycket ett helt annat. Och i kombination av att skärpan blir annorlunda i blixtljus och att jag då också fotar med mindre bländare.

Några svampar för ett antal år sedan.

Spindelblomster i somras.