På plats där man normalt inte rör sig.

Det är en sen lördagskväll i Önstra Nordstan i Göteborg. I en rulltrappa sitter ett gäng ungdomar som ser rätt luriga ut. Rent av opålitliga. Det är stökigt på platsen. Normalt sett skulle jag hålla säkerhetsavstånd och passera så snabbt som möjligt. Men inte... Jag har kameran med mig och istället för att hålla mig undan dra jag mig dit. Grabbarna reser sig och går runt mig och just då tar jag den bild som ni ser som nummer tre i nedanstående serie.

På något sätt fungerar kameran som en sköld, den ger mig legitimitet att befinna mig just där i detta ögonblick. Förmodligen är det en helt vansinnig tanke, men hittills har det fungerat alldeles utmärkt. Ännu har ingen slagit mig på käften, eller något annat mycket värre.

Jag gillar att se om det går att vinna förtroende. Att återigen bevisa att det inte är så farligt som det vid en första anblick ser ut.

Ibland funderar jag på om det är samma fenomen som krigsfotografer upplever (även om det är en liknelse långt ut på kanten, långt bort från mina exempel). De fotograferar med livet som insats och kicken/bilden är belöningen.

Men personligen känner jag så. Det är en maffig adrenalinkick att närma mig miljöer med kameran som jag normalt skulle hålla mig långt borta ifrån. Vissa situationer är kanske inte farliga, men utan kameran hade jag ändå inte varit där.

Som i Bild nummer 1 i serien nedan. Han är ett underbart original. Jag går riktigt nära, han tittar upp, jag plåtar, möter ett leende, säger tack och går därifrån. Eller bild nummer 2 på Times Square i New York.  Jag kan inte hålla mig därifrån och mötet blir en riktig upplevelse.

Eller den sista bilden. Klockan är 9.30 på morgonen och jag har klivit in på ett barområde i Berlin där det har festats hela natten. På håll ser jag manen vid bänken som lite liknar Indiana Jones. Han röker något som doftar sött ;-) och är helt i sin värld. Ett kliv närmare och bilden sitter. Han har inte ens tittat på mig. Efteråt kan jag inte låta bli att stanna kvar. Vill veta mer om honom. Han kommer från Hamburg och "driver omkring" som han säger. Att han hamnade på just detta stället berodde på att han hade hört att de hade riktigt bra marijuana här...

Som sagt utan kameran och gatufotoradarn på "on" hade jag aldrig befunnit mig här och aldrig fått ytterligare ett häftigt minne.

Gatufoto är en drog som är lätt att bli beroende av.

2011-02-10 21:13   pic-tor

Kanske är det så enkelt som att alla människor vill bli sedda. De lite udda människorna kanske uppskattar att du stannar upp, visar respekt och som bevis på uppskattning får du ta en bild. De flesta struntar ju fullständigt i dessa människor. De här bilderna är ju alla mycket bra och visar tydligt att personerna på bild har förtroende för dig.

Svar från Mats Alfredsson 2011-02-10 21:23

Hej Torbjörn. Jag tror att du har helt rätt. Det är säkert precis vad det handlar om.

2011-02-10 21:18   Peterus

Är riktigt avis på Dig.
Skulle verkligen vilja bli modigare att bara kliva in i situationerna.

Fina bilder!

Svar från Mats Alfredsson 2011-02-10 21:24

Peter, vill du kommer du dit. Har själv lärt mig att det mest handlar om träning. Har du gjort det en gång kommer du att göra det igen.

2011-02-10 22:14   aos56

Hej Mats. Vilken spännande städer du besöker. Här i varberg är dom så lugna??
Gillar alla bilder ,dom är så spännande på sitt eget sett.
MVH Anita

2011-02-10 22:14   froderberg

Det var modigt och bra bilder. Det är sällan så farligt som man tror, men visst måste man vara lite streetsmart. De som misshandlas är oftast själva påverkade och inte så smidigare.

Jag har själv fotograferat ungdomar som jag suttit och snackat mig ner och snackat mer. Mitt i samtalet flyger de upp och slår ner en man de tycker nochalerat dem. Sen är de tillbaka och snackar med mig.

Svar från Mats Alfredsson 2011-02-11 16:50

Håller med dig. Gäller att känna in - och vara streetsmart. Tack för dina tankar.

2011-02-11 16:41   Göran Olofsson

Den här ”bloggen” blir ju ett måste för oss med samma intresse.
Bra och snyggt presenterat med kloka ord.
Göran

Svar från Mats Alfredsson 2011-02-11 16:49

Tack Göran. Kul att du läser.

2011-02-11 20:29   Joakim K E Johansson

Mycket trevligt, välskrivet och givande blogginlägg. Även om jag själv sällan tycker det är besvärligt att fota människor på stan så måste jag erkänna att riktigt så modig som du är jag inte.

Svar från Mats Alfredsson 2011-02-11 22:05

Tack Joakim. Kul att du uppskattade det. Modig, jag vet inte. Mer lite att ju mer man håller på med gatufoto, ju mer lär man känna människor och beteenden. Det är en av vinsterna.