Straight 888 / Å se'n då, alla bilder ni har tagit under åren, vem är intresserad av dom se'n!?

Vandring, mot vad? ;)

Så det e nog lika bra att slänga det mesta av gamla bilder redan nu?  Eller ev kanske göra några fotoböcker av de bilderna som man tycker e riktigt bra, för att nå't i alla fall skall finnas kvar till nå'n nyfiken släkting i nästa generation!? :)

För att lämna efter sig lådor med diabilder eller negativ, det funkar inte,
ingen kommer att kolla igenom lagret och ev skanna, utan det åker direkt på tippen. 
Fast man vet inte, några negativ kanske dyker upp på Hötorget efter ett antal år!  :)

Å vad gäller det digitala, där ser det ännu mörkare ut, för dom grejerna måste "bevakas" av ett företag, eller av nå'n bussig släkting, så att digitalminnet inte bleknar bort!  ;)
En skokartong med pappersbilder känns nog säkrare på sikt! :)

Det här med att rensa, det har jag börjat med redan nu när jag fått en digitalkamera!  Man kollar i kameran, sparar/slänger/sparar/slänger....
Men har tyvärr redan upptäckt nå't oroande, och litet för sen't tyvärr,
jag har slängt bilder som jag nog skulle ha sparat..!?

I det analoga, så har man litet mer tid liksom, på alla plan, dels för att det inte blir så mycket bilder, dels för att dom dåliga bilderna sitter kvar på negativen och kan dyka upp senare!  :)

Och jag har hittat analoga bilder som jag inte tyckte va speciellt bra då jag tog dom, men nu femtio år senare tycker jag bilderna duger!

Upphittad bild!  Från 1960, å nu känns den helt Ok!

Men hade jag haft en digitalkamera redan då..!? 
Vågar inte tänka tanken! ;)

Upphittad bild! :)  Får väl duga den med...

Nu kommer jag in på det digitala kontra det analoga....faktiskt.

Mitt problem just nu, det är att jag ser fördelar med båda!
När jag fotar med min Canon G10 så är jag nästan osynlig! :)
Och jag behöver bara trycka av, kameran fixar det mesta!
Jag har också stängt av alla ljud och lysen på kameran, och så kör jag bara på 28 mm!
Och när jag står med den här lilla svarta kameran mot ögat mitt i en folksamling, då blir jag bara som en lyktstolpe eller rundningsmärke liksom,
och kan bara stå och trycka av, ingen varken ser eller hör mig!  Smidigt! :)

Men se'n kommer baksmällan!
Alla bilderna!!

Leica M4 med ett Sonnarobjektiv 1,5/5 cm.

Så egentligen passar nog en analog kamera bättre för mig!  I alla fall vad gäller antalet bilder!

Och det är en annan sak med det analoga, jag tänker mig för litet innan jag tar bilden, bilden växer också fram i mitt huvud på nå't sätt ... 
Skumt va? ;)
De e nå 't speciellt med det analoga, inte bara att det ofta blir en begränsning i antalet bilder, utan det är nå't annat också...
Kommer att tänka på boken "Zen och konsten att sköta en motorcykel"... ;)

Men som sagt, mitt grundtips e, börja rensa redan nu! För se'n e det försent ;)

Och tänk på att rensa extra friskt i och med digitalkameran, för den genererar ju flest bilder, och även om man kastar en del bra bilder av misstag,
så vad e alternativet! ;)

/Bengan

Upphittad bild!  Och det finns många, många fler!  Hittade ett ark idag med en serie bilder av en spårvagnskonduktör och förare som sitter och samtalar under en rast i spårvagnen! :)

Men det kanske är så här också, jag har inte haft någon större ordning på negativen under åren, så när jag öppnar en pärm, eller motsvarande,
så är det som att gå på loppis!  :)

2010-10-12 14:38   Micke Borg

Loppis e ju kul. Varför lura dom efterlevande på lite skojigt pyssel å knåp. :)

Besvara

2010-10-12 14:48   N Thomas Meldert

Det bästa med att köra i båda världar är att man tar färre digitala bilder. Man får ett filmtänk med digitalkameran och tar inte onödigt många bilder, tycker jag. Det blir färre bilder att slänga =) De man har tagit har högre kvalitet dessutom. Analog smitta.

Besvara

2010-10-12 15:36   goranton

Läste nyligen ett bra citat av Torgny Lindgren. "Ålderdomen är som en enda lång flyttstädning", sa han. Och jag håller med. Har ägnat dom senaste åtta åren åt att kasta bort mitt liv. En rejäl vattenskada satte mig på spåret. Buntvis med gamla orangea Agfakartonger låg och flöt i källaren när vi kom hem efter två veckor i Grekland. Ut med alltihop i en container. Och har jag saknat det? Näe. Nånstans finns neggen kvar och jag borde förstås leta upp dom och skanna. Borde. Men varför? Jag plåtar numera mest med ettor och nollor och det gör städningen enkel. Och hittar jag bara negpärmarna i vår nya källare åker nog det mesta av dom också. Eller skänks till loppis.

Besvara

Svar från Benganbus 2010-10-12 17:01

Jag har också massor av bilder jag inte kommer att sakna!
Men då och då dyker det upp en bild i den här mängden....
En bild som kanske är ett minne,
eller väcker minnen, "ett sting i hjärtat".. ;)
eller en bild som andra säger om, "Den här bilden e bra!"
Där ligger problemet... :)
/B

Svara

2010-10-12 15:58   pic-tor

Livet är förgängligt i dag och kommer förmodligen att vara så även i framtiden. Varför grubbla över kommande generationers intresse för gamla bilder? Nej, man får väl försöka leva så gott det går och utnyttja de möjligheter (gårdagens och) dagens teknik erbjuder. Förvara negativ och filer på de sätt som rekommenderas. Mer kan man inte begära av oss. Sedan får tiden utvisa om de råd vi följde var de rätta.
Möjligheten att ta många bilder med den digitala tekniken ser inte jag som något negativt. Hur många gånger har man inte stått med slutexponerad film och önskat att man åtminstone hade några rutor till? Jag fotograferar både med film och digitalt och tycker att det ena befrämjar det andra. Det blir roligare helt enkelt. Kanske är det som Thomas säger att de som fotograferar både analogt och digitalt tar färre digitala bilder än de som enbart fotograferar digitalt.

Besvara

Svar från Benganbus 2010-10-12 17:03

En av mina släktingar släktforskar.
Och nu har jag fått se bilder på min farfarsfar...
Som någon har sparat...
/B

Svara

2010-10-12 16:04   begust

Varför skall barnen ha det lätt?
Man får antyda att det finns guldkorn i samlingarna ;)
Så får de leta....
Fast de bilder som familjen tittar oftast på är de som sitter i fotoalbumen
Jag ärvde en uppsättning negativ efter min faster samt DIabilder
Har sparat allt som jag kände igen. Kastade lite bilder från Österrike på hennes vänner där. Vi har ingen kontakt alls med dem, har inte ens träffat dem.
Stockholmsbilderna från 50 och 60 tal det är en annan sak
Får väl som Micke skanna och lägga ut på bloggen?

Min mor har haft en rensning av deras diabilder, jag är rädd att det där gått en del förlorat som jag varit intresserad av. Hon har ett annat perspektiv på bilderna än jag.

Besvara

2010-10-12 17:23   Enicar

Du skulle kanske ha nån funktion i digitalkameran som liknar den att ladda Leican med film. Du blir liksom tvungen att ta 36bilder med valt ISO och övriga "filminställningar". Tid och bländare måste man förstås få ha kontroll över.
Och sen när de 36 exponeringarna är slut så måste du " ladda in ny film" och det måste ju få ta lite tid som det gör på riktigt.

Besvara

Svar från Benganbus 2010-10-12 17:58

De vore inte så dumt!
Jag fick slut på "filmen" vid Planket i somras.
Kameran sa att de va nå't som va fullt!
Tror "rullen" bara va på 700 bilder... :)

Nåja, vad jag skulle vilja ha, det är en kamera med dom digitala finesserna,
liten, tyst, autofokus med ett fast objektiv, motsvarande 28 eller 35 mm,
men det skulle komma ut ett negativ ur datorn när man dockade kameran!
En 36 remsa!
Då skulle jag känne mig litet säkrare vad gäller lagring av original! :)
/B

Svara

2010-10-12 17:47   Johan Pihl

Ja, det är lite som att gå på loppis ibland när man går igenom sina gamla negg. Hitta bilder som man glömt bort att man tagit, sådana som man först ratade bort. Tiden som gått kanske gjort bilden intressant som tidsdokument, plus att ens bildsyn ändrats. Dina svartvita bilder här, Bengan, är fina exempel på det. Du borde kontakta nån bildarkivarie på nåt museum, det finns säkerligen ett stort intresse av den här typen av bilder.

Besvara

2010-10-12 17:53   JanKw

Hej Bengt! Bilden från 1960 är din bästa. Var inte lessen för det. Einstein gjorde inte mycket nytta efter tjugofemårsåldern han heller. Nytta och nytta. Jag menar att man tar en och annan kanonbild även som nybörjare. Bra om de finns kvar så man hittar dem när man tränat upp blicken efter några hundratusen knäpp.
Jag har ALLA mina negativ kvar i hygglig kronologisk ordning i pärmar.
Klart man måste gå igenom sina egna bilder. Ingen annan kommer att orka. Jag funderar på att göra diverse fotoböcker, typ pixopolis, med olika teman. Särskilt till barnen förstås.
När det gäller hållbarhet är det bara att snegla bakåt: Fina pappersbilder, såklart.
(Hoppas fotoböckerna håller också). Fiberpapper med pigmentbläck är minst lika bra som vanliga svartvita kemibilder. Troligen bättre eftersom man inte kan slarva med sköljen frampå småtimmarna.
Man kan ju bränna dvd-skivor fulla med bilder och hoppas på att de går att avläsa i framtiden.

Besvara

2010-10-12 19:13   EGW

Ibland tycker jag att du, Bengan, kört fast i frågan om digitalt eller analogt. Så tydligen bär du på en konflikt där? Men kärleken till de analoga redskapen borde inte behöva innebära sådana problem. Du använder dem ju för att du tycker det är roligt att använda dem. Den stora skillnaden mot de digitala redskapen är att de lägger mer fokus på själva processen att skapa en bild, och däri ligger väl den fördel du ofta upplever.

Din idé att välja ut de bilder du helst vill lämna i arv och göra några fotoböcker av tror jag är helt riktig. Då kan du vara tämligen säker på att de kommer till glädje. Vad spelar det för roll om det bara är en promille av alla dina foton? Det är som med våra livsdagar, vi glömmer de flesta och sparar bara det som gjorde mest intryck. Även med det smala urvalet blir minnena lätt en börda att släpa på.

När det gäller det där att plåta digitalt och sedan få en negativ filmstripp ur datorn, det får mig att ställa två frågor:

1. Varför negativ?

2. Varför på plastremsa?

Mitt förträffliga efterbehandlingsprogram ACDSee Pro spottar glatt ut en kontaktkarta av gammaldags typ om jag vill det. Det är bara att klicka på alla de bilder jag vill ta med, och sedan sätta upp formatet på frimärkena samt hur många rader och kolumner jag tycker ryms på papperet. Eller gå på grundinställningarna. "Print" så kommer det ut! Eftersom jag är så skärmorienterad har jag inte använt den här finessen, men ditt inlägg får mig att fundera på om jag inte skulle göra det i alla fall. Vi får väl se.

Besvara

2010-10-12 19:24   syntax

Jag har mycket stora delar av mitt bildmaterial i album. Sådana står i en bokhylla, och kan göra det under långa tider och samla damm - århundraden till och med, men sedan är det bara att plocka ut ur hyllan och sätta sig att bläddra, helt utan teknisk apparatur eller andra förberedelser. Ett album är även i sin framtoning sådant att det ger ett större slängmotstånd.
Kanske något blir kvar när jag har lagt näsan i vädret? Men egentligen - vem bryr sig? Är man död så är man död. Det är nog mera här och nu som gäller för mig - det vill säga vad jag tycker ger mig tillfredsställelse i min nuvarande livsföring. Man kan kanske tänka sig en liten parafras på Tage Danielsson: "Det bästa ibland fotoöden är att bli hyllad före döden - man hör så dåligt i sin grav, när öronen har ramlat av"

Besvara

2010-10-12 19:25   EGW

En kommentar till bilderna:
Du visar ständigt svartvita bilder som är verkligt fina. Kanske är det inte en fråga om analogt eller digitalt utan om färg eller svartvitt? Dina färgbilder ovan är anmärkningsvärda på sitt sätt, men jag är inte säker på om de saker jag ser ingår i dina artistiska avsikter. Kraftigt färgstick och ettrigt färgbrus. Men jag läste häromdagen en fotoblogg av en fotograf som föredrog kompaktkameror med den minsta sensorn "eftersom det inte blir bra att försöka skapa en naturlig grynighet i efterbehandlingen". Konstnärens frihet!

Besvara

2010-10-12 20:14   Instantclassic

Tja...
Det viktigaste att tänka på är att göra papperskopior. Detta oaktat om kameran använder CCD eller silversalter... skriv på baksidan av papperskopian det du tror kan vara av värde.

Besvara

2010-10-12 20:41   Enicar

En filmscanner som går att backa med står alltså på önskelistan :-)

Det blir nog till att göra bra papperskopior på de bilder man vill skall vara "odödliga" för jag har svårt att tro att eftervärlden kommer att kasta sig över förfäders och avlidna släktingars gamla hårddiskar och minneskort. Fast jag kanske har helt fel, yngre och kommande generationers grävande kan ta sig helt andra former än vårt letande i pappkartonger.

Förresten fanns det inte ett filmlab i Solna som gjorde 35-film från videomaterial?

Besvara

2010-10-13 05:31   Robin Kuusela

Jag tycker att du ska ge ut ett par fotoböcker! =)

Besvara

2010-10-13 20:22   ulfc

Varför inte kolla upp
http://dibis.se/fh6jfd74hfdh543gf5gh76kgfj5fhg.html
Där kan dina analoga bilder skannas och digitalisera utan kostnad alls.
Projektet startade i Ljusne och fortsatte i Söderhamn. Nu sker samma sak i Norrsundet. Allt som en "samhällsnyttig" insats" med hjälp av arbetslösa.

Tack för en mycket läs– och tänkvärd blogg.

Besvara

Svar från Benganbus 2010-10-13 20:34

De va en del att fundera på och läsa hos dibis!
Tack för tips!
Å tack och bock för bloggbetyget! :)
Mvh från Bengan

Svara

2010-10-18 21:30   jelu1661

Bilderna blir ju bara bättre med åren. Även de mest ointressanta. Och angående beständigheten digitalt/analogt så kan jag lova att vi år 2110 kommer ha fler bilder bevarade från 2010 än vi år 2010 har från år 1910.

Sen måste jag nästan drista mig till att fråga vad du förkortat bort med ' när du skriver t.ex: "sen't".

Besvara