The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 850 / Gunnar Smolianskys fotografier från Slussen i Stockholm 1952

 

 

 

 

 

"1952 var Gunnar Smoliansky nitton år gammal när han med sin Rollieflexkamera iaktog en värld där det gråa ögonblicket var starkare än glansen från den paraderande solen. Femtio år senare kvarstår denna insikt."
Hans Henrik Brummer, Waldemarsudde januari 2002.

 

 

 

 


Tittar i boken, läser texten, tittar på bilderna...
I början av boken står texten, i den andra delen av boken finns bara bilder...

 

 

 

 

 

Där här är nog ganska ovanligt för vår nuvarande bildtid,  att bilder står helt ensamma utan text....
Men vissa bilder verkar ändå klara det!

Och vi som betraktare, vi blir fria för vår egen tolkning av bilderna!
Intressant det här...


/Bengan

 

 

Inlagt 2010-09-12 10:42 | Läst 4571 ggr. | Permalink

"Det är något visst med Gunnar S och hans bilder. De tränger sig inte på, som bilderna från många andra av det senare 1900-talets fotografer. Jag ska inte provocera nu genom att nämna namn. Bara säga att det här är en fotograf i min smak."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Och varför känns det så bara inför gamla bilder, undrar jag ofta? Eller är det bara så att man tar inte såna bilder idag? Eller har alla bilder en mognadstid på femtio år eller så?
Gunnar Smoliansky är en av våra riktigt stora tycker jag. Läste en fin recension av hans utställning "En bild i taget" i SVD: http://www.svd.se/kulturnoje/konst/retrospektiv-utan-stora-gester_1515499.svd
Boken med samma namn och bilder rekommenderas varmt.
-affe
Det är något visst med Gunnar S och hans bilder. De tränger sig inte på, som bilderna från många andra av det senare 1900-talets fotografer. Jag ska inte provocera nu genom att nämna namn. Bara säga att det här är en fotograf i min smak.
En bra bild är en bra bild oavsett om den är femtio år eller femtio minuter, är jag rädd. Visst kan dokumentära bilder växa till sig med tiden genom nostalgi och igenkänning, men konst är konst; öga och hjärta!

En del kommer aldrig till målet, en del kommer dit per väldigt mycket arbete och en del anländer snabbare än andra. Jag tror Smoliansky är en i den senare kategorin; redan som ung var han en bildkonstnär av stora proportioner.

Jag bläddrar så gott som dagligen i Smolianskys stora retrospektiv (med fantastiska kopior av fotografen själv) och det som ständigt slår mig är att han aldrig blir pretentiös, även om omständigheterna ibland mer än tillåter det. Storhet!

Men nu vet ju jag inget; om femtio år kommer mina alster fortfarande vara skitbilder :)

Johan