Man kan lägga märke till det personliga tilltalet i Joels inlägg. Som jag förstår det så handlar det i hans fall om en Leica M9. En digitalkamera vars egenskaper skiljer sig en hel del från hans Nikonkameror. Hans uppfattning torde inte göra anspråk på allmängiltighet. Men man kan reflektera över den och jämföra om man har en längre erfarenhet av handhavandet. Ungefär som Bengt gör i denna blogg. Både Joels inlägg och Bengts blogg är reflekterade.

Till skillnad från Viktors synpunkt anser jag att det finns goda skäl att inte dela upp attityderna i försvars- respektive annfallshysteri. Själva ordvalet i sig är polemiskt och pejorativt och bidrar inte till dialog. Kanske är det en effekt av dagens halvbildning?

Att långsamheten i handhavandet skulle hänga ihop med kvalitet på bilderna finner jag kanske mera tveksamt. Förmodligen är en modern kamera mera kompetent att fånga såväl snabba som långsamma skeenden. Dagens kamerateknik är fantastisk och ger möjligheter som våra fotoidoler från förr drömde om men aldrig fick uppleva. Dessutom har den gett en oräknelig mängd potentiella mästerfotografer möjligheter att uttrycka sig i bild utan tidsödande hantering.

Avslutningsvis kan också jag som fotoapparathanterare med helmekanisk tysk efterkrigsteknik uppleva en viss tillfredsställelse att göra saker onödigt krångligt. ;)

"Warum soll mann etwas einfach machen, wenn mann es so schön komplizieren kann?"

Att ordet försvarshysteri skulle sätta käppar i hjulet för en dialog ligger ju helt i din tolkning av ordet Hans, sen kan det vara provokativt - men hur utesluter det dialog? Ungefär som att antyda att jag inte är tillräckligt bildad för att delta i en diskussion kring något så "fint" som leica. Nej elitismen som ofta genomsyrar jazzkulturen kan man ofta uppleva från gatufotografin också, sorgligt.

Jag tycker att jag drar ner tempot på samma sätt när jag fotograferar med min Canon FTb. Den lärde mig exponera och komponera.

Jag är uppväxt med en pappa med dussintalet Leicor. Jag har lånat då och då men aldrig ansett att just Leicorna skulle vara överlägsna generellt. De är dåliga på det mesta och bäst på några få saker. Att jag växt upp naturligt med Leica M och R kanske gör att de inte är så märkvärdiga för mig.

Trots min inställning skulle jag aldrig drömma att kritisera någon som väljer att köpa Leica. Lika lite som någon som köper en gammal Mercedes. Alla har sina rationella och känslomässiga skäl. Men det blir konstigt när folk klämmer fram krystade rationella skäl för sina känslomässiga kameraval. Jag kan tänka mig att köpa en gammal Merca för att det är en skön bil, men den blir aldrig bättre än min nya Saab.

Att det skulle vara några större problem med dagens kameror kan jag inte hålla med om. Allt sitter i huvudet på fotografen. Idag gick jag runt i Viksjö centrum och fotograferade med min Canon Eos 1D Mark IV som kan ta 10 bilder i sekunden. Jag knäppte färre än 10 exponeringar under en halvtimme, alla omsorgsfullt exponerade och komponerade.

Fotografi handlar mycket lite om träning och väldigt mycket om ett förhållningssätt. Är man inte öppen visuellt och känslomässigt för vad som sker framför kameran spelar det inte någon roll för hur mycket man tränat på att ställa in kameran snabbt.

Så ser i alla fall jag på saken.

Min kommentar:

http://www.fotosidan.se/blogs/saltspring/49861.htm