Straight 744 / Konsten att gatufotografera! En personlig betraktelse! (Del 1 av flera...tror jag..)

Att fotografera är ju personligt! Både vad gäller bilder och hur man tar sina bilder! Så det här är min personliga åsikt på det jag kallar mitt "gatufotograferande".

Och det är, som sagt, högst personligt, precis som bilder och bildsmak är,
så jag beskriver bara hur jag ser på gatufoto och gatufotograferande, så det här kan nog inte användas som något facit för gatufoto generellt eller så.

Men som bla Micke Borgs sagt i sin blogg (och andra före honom) så fungerar min gatufotografering också bäst i "ensamhet". Ett långsamt flanerande alltså, med en "oansenligt" kamera, en kamera som jag är inkörd på, och med ett objektiv.

För jag har märkt att jag hinner inte uppfatta/se saker, om jag går för fort, eller om jag pratar med någon. Och för att "hinna se", så måste jag även komma in i ett långsammare iaktagelsetempo så att säga, eller varva ner..
Och det tar en stund. Och då börjar plötsligt motiven kommer fram till mig, eller dyker upp framför mig.
Å det är ganska praktiskt! :)

Men se det här inlägget som en högst personligt gatufotobetraktelse!
Men kan kanske även gälla för andra som skall gatufotografera"...!?

Och det här är nog inget specifikt för fotografering, det här att komma in i "rätt" tempo, att komma in i "tunneln", det gäller sannolikt för många andra saker man gör, båda vad gäller arbete, konst, musik och relationer.
Man måste ge viktiga saker tid! Om man tycker dom är viktiga!

Varför jag skriver det här om långsamt fotoflanerande för gatufoto (som jag nog vetat om tidigare) det var att det blev mycket påtagligt och tydligt när vi var i Italien.
Nu hade jag ett väldigt trevligt sällskap, så jag får skylla på sällskapet ;)  men tror ändå att för att göra något bra, så måste jag i alla fall vara mera ensam, fokuserad, koncentrerad, och få tid att komma in i min egen bubbla....
I Italien så var jag som sagt fokuserad på mycket annat trevligt, och oftast på min fru! :)

Men för att avsluta Del 1 av den här betraktelsen, så för mig fungerar alltså inte gatufotografering i grupp, eller i annat trevligt sällskap, utan gatufoto måste ske då jag har en egen tid att flanera, Slow Photography liksom, för då kommer motiven ofta till mig, så upplever jag det i alla fall! :)

Det här va en liten gatufotobetraktelse alltså! :)

Men som sagt, det här är bara min uppfattning, och den blev mycket tydlig i förra veckan! Å det är trevligt att saker blir tydliga! :)
Både vad gäller Italien, sällskapet och att det här klarnade ytterligare liksom! ;)

/Bengan

Ps.
Men visst tog jag bilder i Italien, massor!  Med det blev mest vad jag kallar sk "gatufotodokumentärer",  eller kalla det semesterbilder, och sådana är självklart också mycket kul att ha!  :)

2010-06-08 19:11   Micke Borg

Ja, ett trevligt sällskap är inte att förakta. Fördelen med att objekten kommer till dig, är att då verkar färre bry sig om att man står med kamera. För då är det ju dom som kommer in i din sfär.

Besvara

2010-06-08 19:49   dig

Själv fotograferar jag bara när jag är påväg någonstans. Det är väldigt sällan jag flanerar. Men om jag hittar en bra plats kan jag invänta motivet där. Min sambo Linda brukar undra om vi varit på samma plats när vi är på resor eftersom hon aldrig märker att jag fotograferar eller vad.
Fin bild, den nedersta.

Besvara

2010-06-08 20:23   Instantclassic

Jag är benägen att hålla med dig. Min ringa erfarenhet avhåller mig från utläggningar...

Besvara

2010-06-08 22:24   lisabe

Ser fram emot kommande avsnitt.
Har ganska nyligen varit i Paris och visst är det så.....ett trevligt sällskap är mycket trevligt, men det är svårt att gå med "fotoradarn" påslagen samtidigt. Framförallt blir det trevliga sällskapet något trötta på att vänta på den ständigt stannade och långsamt flanerande fotografen. Det kanske är en generationsfråga det där......man kanske måste ha uppnått en viss ålder för att ha erövrat förmågan att flanera.
(Om du vill får du gärna kika på mina trevande gatufotobilder från Paris; de finns på min blogg).
mvh
Lisa

Besvara

2010-06-08 22:26   Sabud

Att komma in i sin egen bubbla. Känner igen det där....och då är man ju inte mycket till sällskap precis;)
/Stephan

Besvara

2010-06-08 23:57   ojanson

Jag gick runt med klubben en kväll förra veckan, och visst var det trevligt att ha likasinnade runt omkring. Men. Det funkade inte alls. I alla fall inte för mig. Nej, även jag måste nog in i den där bubblan för att motiven skall visa sig för mig.

Besvara