Fokusskift är ju ett optiskt fenomen som innebär att skärpeplanet förskjuts när randstrålarna skärmas av (alltså när man bländar ned). På en ljusstark glugg där inte detta lilla skifte i fokus äts upp av skärpedjupet så kommer detta problem att finnas för alla objektiv oavsett vem som tillverkat det. Man kan då välja att kompensera för detta när man justerar objektiven så att man till exempel inte låter skärpeplanet vara riktigt exakt på full öppning i mätsökarfallet. Som sagt alla gluggar har detta och det är märkbart på alla kameror om man inte som med de spegellösa ställer skärpan nedbäddat direkt på sensorn. En missuppfattning är och har ofta varit inte minst på fotosidan att detta skulle vara något "fel" som vissa objektiv lider av. Men det är alltså så optik beter sig. Jag tror inte att digitala Leica beter sig annorlunda än vilken spegelreflex som helst egentligen. Med en spegelreflex ställer man ju som regel skärpan vid full öppning, om man då fotograferar endast med ett eller två stegs nedbländning på en ljusstark glugg kommer skärpeplanet i vissa fall flytta sig mer än vad skärpedjupet "äter upp". De skrev en bra artikel om detta i LFI för en massa år sedan.
/Affe

Jag har tre av dessa testade gluggar och två av dem är Sonnarer. Dessa nästan hundraåriga objektiv-konstruktioner har en "flyende" skärpepunkt vid några bländarstegs nedbländning som inte täcks av skärpedjupet på mindre än fyra fots avstånd. Med mina Jupiter-gluggar är det lika likadant. (om det nu är så nödvändigt att plåta något nedbländat, "to darn close" överhuvud taget :)

Det är bara att att anpassa sig som the Dude säger i filmen Big Lebowski; https://youtu.be/sYsw0KVRjCM?si=S92iqQs7uGtb3VHY