Jag förstår vad Du syftar på, men Leica M var mer "less" än "more", eftersom den hade en begränsad funktion när det gäller t ex val av antal objektiv och på så sätt passade den bara för vissa motiv, t ex gatufoto.
Med den specialisering var den naturligtvis utmärkt.
Jag kan känna att uttrycket "less is more" har blivit en kliché som inte passar alltid, Mvh Wolfgang

Lite konstig, den där uppdateringen. Varför inleda med en bild på en Leicaflex SL 2, en jätteklump som väl närmast är motsatsen till en mätsökar-Leica??

Sedan då texten i kronologisk ordning:

Henri Cartier Bresson använde visserligen Leica, men många andra kameror. Bland annat var han förtjust i ryska Zorkij 5.

Robert Capa använde Contax II under den tid han blev berömd.

Diane Arbus använde Nikons mätsökarkameror och senare Rolleiflex.

Ansel Adams. Adams kända fotografier var inte tagna med Leica, utan med storformatskamera.

Sedan har vi då Elliot Erwitt. Hans extremt långa och produktiva karriär kan mycket väl ha rymt en hel del Leica, men ändå är den här texten i sin helhet vilseledande. Så går det när entusiaster lite tappar grepp och sans.

Men Leica är bra.

Tänkte även på sättet att leva när jag skrev det här! ;)
Less is More alltså!
/B