Det bästa kan vara det godas fiende.

Ja man kan fråga sig hur mycket skarptecknande objektiv behövs för att åstadkomma en behaglig och uttrycksfull oskärpa. (Strindberg var skarp i alla fall.)
/Gunnar S

Ja, vad är skärpa? Hur är den viktig? Och framför allt: hur farao kan den vara ett problem (annat än för en bov som fastnat på en övervakningskameras bild...)?

I varje fall är den ingen enkel funktion av pixeltal eller sådant. Mina bilder från Leica M9 med sina 18 MP (fullformat) är påtagligt skarpare än mina bilder från Fuji XT5 med 40 MP (APS-C), och tål mer beskärning.

Men framför allt är Leicabilderna mycket mindre "ansträngda" (i brist på bättre ord) i sin teckning; Fujibilderna ser lite konstgjorda ut, och verkar efterskärpta. Leicabilderna kan jag ofta använda utan annat efterarbete än aningen fintrim av exponering, medan Fujibilderna kräver en bra stund filande med diverse reglar. Och dom ser ändå inte lika bra ut!

Gör jag en direkt jämförelsetagning av t ex en bokhylla e d, så finns den högre upplösningen i Fujibilden där, men den är liksom inte "bildmässigt användbar", utan duger bara t ex för att läsa en avlägsen skylt i en bild.

Och det här gäller inte bara med nyare gluggar på Leican, intrycket blir detsamma när jag tar fram mina gamla från 50- och 60-talet. Och sätter jag en Leicaglugg på Fujin via adapter, så får jag fortfarande "Fujibilder".

Fujin är sannnerligen inte dålig, det är en tillgång för mer "reportageliknande" situationer, där AF och bildstabilisering kan vara till stor hjälp för att faktiskt komma hem med bilder. Men för lite mer lugnt, eftertänksamt och "meditativt" plåtande, då blir det ju Leicorna alla gånger! Men dom är ingen garanti för att bilderna blir bra, bildmässigt sett!

Så nej, optisk skärpa är inte problemet. När det finns problem, så sitter dom mellan öronen på den som håller i kameran... och då är det ju en helt annan sorts skärpa som saknas!

I senaste Vetenskapens värld får man lära sig hur synen fungerar. Ögat ser skarpt inom en grad. Utanför är det oskarpt. När vi flyttar blicken bygger vi succesivt upp en bild av alla de fragment vi har tittat på. Och ändå ser vi vad det föreställer! Varför skulle ett objektiv vara bättre än ögat? Jag håller mig till Peters åsikt.