The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 6080 // En lätt frustrering infinner sig nog..... ;)
Här är kameran som dom använde på 1930-talet!
Och här är några av Rodchenkos bilder!
Så med dagens kameror, vilka bilder bör vi inte kunna ta numera! Det e nog det som kallas för utveckling! ;)
/Bengan
Inlagt 2023-01-22 07:46 |
Läst 741 ggr. |
Permalink
Jag tycker att du ofta slår in öppna dörrar när du skriver om att äldre utrustning duger alldeles utmärkt idag också. Det är ju självklart för alla som uppskattar bild framför pixelpeepning.
Eftersom begåvade fotografer kunde ta så bra bilder med den enkla utrustning som stod till buds på 1930-talet, borde dagens fotografer kunna åstadkomma så mycket bättre bilder med dagens oerhört mycket mer avancerade utrustning. Är det så? Ingalunda!
Om man räknat antalet riktigt bra bilder jämfört med det totala antalet tagna bilder - så ligger nutiden illa till.
Vad beträffar kvalitet jämfört med kvantitet så beror det så klart på att många fler bilder tas eftersom det digitala gör det möjligt. Samt att idag så har vem som helst möjlighet att ta och publicera bilder. Förr behövde man nog ha ett större intresse och också råd att köpa utrustningen. Det förstnämnda resulterar sannolikt i bättre bilder.
På det hela taget tas det nog avsevärt många fler bra bilder idag än vad det gjordes förr. Men otroligt många fler kassa bilder dessutom.
Du har skrivit en del om bra och dåliga bilder den senaste tiden. Kopplat på något oförståeligt vis till fotoapparatens konstruktion. Jag inser att du gärna ironiserar, men det föranleder frågor för mig: vad är en bra bild; vad gör att en bild anses vara bra? Man kan formulera frågan på olika sätt, men jag tror att du förstår andemeningen. Jag har inga som helst problem att avgöra om jag tycker en bild är bra eller dålig. Eller likgiltig. Men det är en privat åsikt och inget som jag menar är allmängiltig. Man kan naturligtvis peka på teknisk kvalitet, eller på kompositionens förträfflighet som tecken på en bra bild. Vad jag menar är att det tycks finnas en underliggande, allmänt vedertagen bildsyn som jag inte förstår, men som är bestämmande för vad som är en bra bild. Jag kan exemplifiera med bilden av en man som springer över vattenpussar, foto HCB (se s.192, K Bergengren, Fotografera är nödvändigt). Jag antar att den anses vara väldig bra, eftersom den har publicerats ofta, men jag begriper inte vad som gör den bra. Ett annat exempel är Sune Jonssons bild på det äldre paret från Nyåker. Eftersom den har förärats omslagsbild på boken Livstycken måste den vara bra. Jag finner den rätt likgiltig. En bild av Jonsson som jag däremot tycker är fantastisk är det söndagsklädda lantbrukarparet (från Timotejvägen tror jag) som går i rågåkern. Mannen håller kvinnan över axlarna, men måste känna på de nästan mogna axen, trots att han nästan tappar greppet om kvinnan. Det blir som en hel berättelse i bilden. Men det är inte särskilt ofta som jag förstår vad det är som gör att en bild är bra. Så Bengt, kan du ge mig lite råd och tips om att se (tolka?) bilder skulle det vara värt en del. Eller någon annan.
Mvh nenne
Som jag inte kan svara på utan bara tycka! Att det skulle finnas en allmän vedertagen bildsyn, det tror jag inte på! Det fanns nog ett tag hos vissa fotoklubbar! Tror det även fanns en formel hur man kunde räkna ut en bra komposition också!
Men för att försöka göra en mycket intressant fråga och diskussion litet kort, för det här skulle kunna diskuteras hur länge som helst, så tror jag att vi alla bedömer bilder olika och även styrs av vad kända tyckare har skrivit och tyckt om bilden! Och så har vi säker själva med oss upplevelser som gör att vi ogillar vissa bilder!
Vad gäller Sune Jonsson så har han i vissa av sina böcker fabulerat om människorna, ungefär som man gör i de flesta filmer! Dom e skådespelare inte riktiga personer i en bra handling!
Vad gäller mannen som e på väg att plurra, HCB-bilden, om den e bra eller dålig, bra fråga! Kan vara att HCB fångat någon i luften som var svårt att fånga förr! Kamerorna tillät inte bildserier och frysningar, så det va bra gjort av HCB att fånga mannen innan plasket! Och det tyckte man nog va häftigt då, och det lever kvar! Sen kan man ´kanske tolka in cirkusbakgrunden i mannens hopp!
Som sagt, det här blir mest vad jag tror och tycker om bilder! Och för att förklara en bild i text tycker jag e svårt! Det kan man nog bättre diskutera IRL och ändå inte bli överens!
Jag får nog luta mig mot Bergengren, har bloggat om det här tidigare!
https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-5644-om-fotografi-och-om.htm
Men märk väl, det här som Bergengren skriver, kan också uppfattas olika av olika människor! Vad är väsentligt innehåll?
Bildsmak påminner nog mycket om musiksmak, där vi sällan har helt lika smak! Se'n kanske man kan bena ut varför vi tycker olika eller lika! Men det säger inget om det är bra musik!
Bara att vi tycker lika eller olika!
Vad gäller Rodchenko och andra bildskapare vid den tiden i Ryssland, så hade dom ofta en konsnärsbakgrund och fick nu fatt på ett litet spännade fotoverktyg som dom kunde vrida och vända på på ett sätt som det som inte gick att göra med tidigare kameror! Så det är det som jag tycker är nydanande i fotografin! Kalla det kanske för "Leicafotografi!" Men som sagt, dom hade tränat upp sitt bildsinne tidigare och det är nog ingen nackdel!
/Bengan
Ps. Här finns kanske svaret!
https://www.sfoto.se/kronika/jag-vet-inte-langre-vad-en-bra-bild-ar/
På något sätt känner jag väl ungefär som Jenny Maria Nilsson. Så jag slutade fotografera en tid, lade ner Instagram för det blev ändå bara en massa skräp.
Du ifrågasätter att det finns en allmänt vedertagen bildsyn - jag tänker att det finns ett begrepp inom konsten som kallas verkshöjd, vilket innebär att det måste finnas ett visst mått av "konstnärlighet" för att kallas konst. Är det tillämpbart på fotografi? I vilket fall så innebär begreppet att det görs en värdering av konsten. Motsvarande värderingar sker också hela tiden av fotografier för utställningar och andra publiceringar av bilder - antingen av konsthallen (el. motsv.) eller av fotograferna själva. Det vet du ju efter alla år av Gnesta-utställningar. Likaså värderas bilder om man säger att "det finns alldeles för mycket fotografi". Vi värderar hela tiden. Alltså måste det finnas någon slags "objektiva" kriterier för "bra foto". Det går kanske inte att ställa upp allmänt omfattande kriterier för "bra bilder", utan varje bild måste värderas för sig. Det innebär också att det inte finns dåliga bilder (om man undantar felfokuserade, sneda horisonter, halvt avhuggna huvuden m m) för det finns alltid någon som tycker de är bra. Det lär vara så att sådana bilder som vi lite översittande kallar "rosenlundare" är det som säljer bäst.
Vi kommer kanske inte längre än såhär nu, det blir väl till att studera konstteori för att få mera kött på benen..
Mvh nenne
tack för ytterligare funderingar. Misstänker att vi inte är ensamma om de här tankarna, men ändå ganska få. Fotografin har utvecklats, eller hur man nu säger, till ett antal olika bildområden/mediaområden pga. internet. Fotografiämnet tycker jag har blivit mindre greppbart.
Jag själv har gått tillbaka en del till analogt fotande, mellan det digitala, och plockar även fram mina äldre bilder. Dom bilderna går faktiskt att titta på igen! Och hittar även fotografer med liknande tankar vad gäller fotografi.
/Bengan
Lennart här ovan konstaterar helt riktig att han inte har någon svårighet att avgöra vad som är en bra bild - men det är hans personliga åsikt.
Just det - och i det konstaterandet ligger kanske en del av svaret. En bild som väldigt många tycker är en bra bild, accepteras därför i mera breda kretsar som en bra bild. Demokrati i bildsynen alltså... :-)
Vi kan ju roa oss med att vända på frågeställningen. Hur troligt är det att en bild som ingen tycker är bra, når acceptans som en bra bild?
Och det e nog bra!
/B