The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 5662 // Dessa mängder av bilder! Vad handlar det om egentligen?

Jag tänker på alla bilder jag tagit under åren, det upptäcker jag när jag börjar gå igenom en del av det jag sparat! Och dagens teknik hjälper till att öka mängderna av bilder! Vad vill vi med våra bilder? Och varför så många och så likartade? Vad är det egentligen vi är ute efter med alla våra bilder? Och vem tar hand om det se'n?
Det här kanske även är en djupare existensiell fråga?

Frågade AI om det här:
"För fyrtio år sedan publicerades Susan Sontags bok “On Photography” (1977), som har haft ett avgörande inflytande på fotografins diskurser och praktik. Sontag hävdade att mängden bilder gör oss avtrubbade och att fotografier snarare begränsar vår uppfattning av verkligheten än lär oss något om den. Konsumtionssamhället, därav namnet, bidrar till att vi konsumerar mängder av saker och då sannolikt även bilder. Men varför tar vi alla dessa bilder på nästan samma saker när vi fotograferar?"

Ok, inte så mycket mer idag!

/Bengan

Inlagt 2024-03-06 07:38 | Läst 510 ggr. | Permalink

"Susan Sontag gör en lång essä vars ursprung i allt väsentligt kan sammanfattas i René Magritte´s La Trahison des images. Hennes frågeställning rymmer utöver detta gåtan om vad alla dessa representationer gör med oss och framtida betraktare. Två fotografer som jag i stunden kommer att tänka på är Vivian Maier och Mike Mayer Disfarmer. Trots ett rekordstort flöde av intryck i ljud, text och bild får de mig att stanna till. Kanske just på grund av den flytande strömmen av representationer och skrikande ytligheter stillar sig ögat inför dessa manifestationer inför ett grumligt förflutet. Bilderna refererar förstås i grund och botten bara till sig själv och likt Ouroboros, biter sig själv i svansen. Men ändå griper många fotografers bilder också tag i hjärtat."


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
En frågeställning som kanske kan generera en och annan kommentar... :-D

För mig är saken glasklar. Jag fotograferar i huvudsak för att senare kunna visualisera en passerad verklighet. Sedan tycker jag att det är roligt att i stunden försöka åstadkomma snygga och prydliga bilder.
Jag har på det sättet fäst det mesta i min omgivning sedan 1965. För all del, ibland har det kanske blivit lite för mycket - men bilder kan slängas.
Nu på gamla dagar är mitt bildarkiv till en enorm glädje. Jag visar ju lite på min blogg, och lär väl göra det ett tag till. Jag har "oändliga" mängder att ösa ur.
Susan Sontag gör en lång essä vars ursprung i allt väsentligt kan sammanfattas i René Magritte´s La Trahison des images.
Hennes frågeställning rymmer utöver detta gåtan om vad alla dessa representationer gör med oss och framtida betraktare.

Två fotografer som jag i stunden kommer att tänka på är Vivian Maier och Mike Mayer Disfarmer. Trots ett rekordstort flöde av intryck i ljud, text och bild får de mig att stanna till. Kanske just på grund av den flytande strömmen av representationer och skrikande ytligheter stillar sig ögat inför dessa manifestationer inför ett grumligt förflutet.

Bilderna refererar förstås i grund och botten bara till sig själv och likt Ouroboros, biter sig själv i svansen. Men ändå griper många fotografers bilder också tag i hjärtat.
Kanske är vi som Pavlovs hundar och helt inte kan låta bli att ta bilder av ungefär samma motiv gång på gång. Det har blivit en betingad reflex. För min egen del gör det inget att jag har mängder med bilder på knotiga trädstammar, grindar, plank, elskåp m m. Fast en dag när kanske någon i framtiden går igenom mina bilder kanske frågan kommer upp om jag inte hade en skruv lös ändå.

Hälsningar Jörgen