The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 5294 / Att fota svartvitt i dag och varför?
Läste nyss en artikel om att försöka efterlikna film via en digitalt fotograferad bild! Tack för den länken Per! Här är några synpunkter/utdrag från den artikeln, som jag tycker känns relevanta om man absolut måste försöka härma film via digitalt! ;)
Sensorer med relativt låg upplösning verkar ge bättre filmsimuleringar! 5-12 mpix verkar vara nära en bra startpunkt. Sensorer med högre upplösning, från 24 mpix och högre, verkar översätta bilden till en onaturlig kornstruktur när de efterbearbetas i något svartvitt filmprogram! 35 mm Tri-x och HP5 handlar inte om upplösning så mycket som en viss kornpatina. Kortfattat, högupplöst utdata verkar inte kunna förklädas med ett enkelt kornpålägg.
Modern digital optik är ofta för skarp om du vill få en filmlikande bild. Äldre optik designades med manuell beräkning, och är benägen att överstråla en aning och är ofta mjukare vid kanterna och/eller har en viss vinjettering, saker du sällan ser i en modern optik. Dagens optik hos de litet dyrare amatörkameror, blir närmast som en superskarp registreringsoptik, men knappas något för en fotokonstnär! ;)
Så vad göra om man nu vill fota i svartvitt när världen nu är i färg! ;)
Man kanske skall sluta härma film, utan gilla det skarpa svartvita läget i en digitalkamera!
.
Eller fota analogt med film! :)
Eller kanske pröva analogt då och då, för att få litet utmaning i den digitala curlingvärlden! ;)
/Bengan
Har ingen kamera i huset som går över 16 MP, om jag minns rätt; det räcker långt! Men korn lägger jag inte på; digitalt brus är nåt helt annat (och förbaskat fult); det försöker jag slippa med måttliga ISO.
Haja´ru?
När folk jämför en svartvitt filmbild med en konstlad en så är det ofta så att de redan vet på förväg vad som är vad och därmed från början är påverkade till filmversionens fördel. Skulle vara intressant med en blindprovning. Fake eller inte spelar väl ingen större roll om man inte kan se skillnad?
@Thomas: jag förstår nog tjusningen men jag personligen, som mest fotar gatufoto, uppskattar att jag med det digitala kan ta många bilder för i stort sett ingen ytterligare kostnad när väl kameror och objektiv är inköpta. Jag tror inte att jag skulle kunna arbeta på samma sätt med film i praktiken. Att lyckas med att ta en bra bild är viktigare än om den togs med film eller digitalt och jag ger mig själv en större chans att lyckas genom att kunna ta många bilder.
Oss emellan alltså, håller till en viss del med! :)
B)
Jodå, det är inga fel på dina argument - det är bara det att var och en väljer det slags "bök" som man tycker är roligt. Det är ju själva meningen och innehållet i en hobby - att jag skall ha kul. Någon annan mening finns inte.
En omständighet till i anslutning till begreppet hobby, är att en sådan är till för att göra saker - inte för att slippa göra saker.
Mitt fotointresse infann sig på riktigt i den digitala eran och jag hade minimal kunskap om fotografin som konstart. Fotade bara för att kunna minnas. Jag pixelpeepade mina första 6 megapixel stora foton och blev impad av skärpan och hade jag stannat kvar i det stadiet så skulle jag väl nu sitta här och spara ihop pengar till en 100 megapixel-maskin från Fujifilm. Men, jag upptäckte foto som konstform och mästarnas bilder är ju ofta tagna med film så det är inte konstigt att man gillar det elementet i ett foto utöver det viktigaste som för alla borde vara det fotot visar (komp, innehåll, känsla mm.).
Jag använder i stort sett alltid nån filmsimulering med pålagt korn. Men, ibland funderar jag på om man kanske skulle låta bli och istället som du skriver "gilla det skarpa svartvita läget i en digitalkamera" (också för färg då)? Frågan är intressant. Men, fortfarande så föredrar jag att göra nåt åt den digitala skärpan som mina moderna kameror ger mig. Nån gång i framtiden kanske man ändrar sig?
Ögnade igenom Elliott Erwitts färgbok "Kolor" för en tid sedan. Klart bra foton förstås men ofta så var den tekniska kvaliteten rätt usel. Så, jag är glad för dagens teknik som öppnar upp så många möjligheter att fota med bibehållen kvalitet i situationer där det förr om åren skulle varit svårt. Jag ser gärna det som att vi lever i de bästa av fotovärldar nu – vi kan ta de där 10 000 dåliga bilderna utan större kostnad, och vi har färg och svartvitt på samma gång. Utmaningen är alltjämt att hitta situationer och ögonblick. Att fokusera på fotoprylar bör vara sekundärt även om det är lite småkul emellanåt.
Jag vet inte hur folk gör i gemen med svartvit simulering men jag tror att man bör ha en konsekvent metod. De flesta gör nog simuleringen först, efter en liten justering av nivåer eller kurva och sen in i Silver efex eller vad det vara månde där man väljer det "filmiska" uttryck man eftersträvar. Och därefter går loss i förstoringsapparaten, beskär, förstorar, pjattar lite här och där och lite annat kul. För visst är det så vi gör och tänker. Om sen det analoga fotandet behöver en äkthetsstämpel i kanten kan man nog fundera vidare runt.
/Gunnar S
B)
Ps. De e inte jag som myntat det här om den riktiga fotografin, utan det hörde jag av några ungdomar! :) :)
Jag minns att min gamla D100 på 6mpix producerade ett ganska bra brus som grund för en s/v bild. Kanske dags att ta fram den igen.
http://leicaphilia.com/chasing-the-bw-film-image/
F.ö. snygg bild Bengan!
Själv körde jag låga känsligheter och finkornsframkallare för at få ett fint korn som ger en vacker gråskala i svartvitt och en fin valör. Kanske har saken att göra med att det fanns en stor grupp "Bakgårdsromantiker" som körde misshandlad Tri-X med siktet på murrig svärta och kraftigt korn. Kanske är det övervintrade sådana som har gett upphov till det nuvarande kornsnacket?
Jag kommer ihåg att tjejerna inte ville bli fotograferade av bakgårdsromantikerna... :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.