Minns när man scannade film/dias att det ofta inte blev snyggt korn med högsta upplösningen på scannern. Det talades om s k "grain aliassing", som var en slags interferens mellan silverkornens medelavstånd och scannerpixlarnas avstånd. Trodde inte riktigt på matematiken; kornmönstret bör vara för slumpmässigt för att kunna ge sådana effekter. Men, effekterna (dvs defekterna) fanns ju onekligen där för alla att se...

Har ingen kamera i huset som går över 16 MP, om jag minns rätt; det räcker långt! Men korn lägger jag inte på; digitalt brus är nåt helt annat (och förbaskat fult); det försöker jag slippa med måttliga ISO.

När det gäller högupplösta bilder måste man ta hänsyn till att exempelvis Lightroom lägger på sitt konstgjorda korn per pixel utan hänsyn till bilden i sin helhet. Man måste alltså fläska på med storleken på kornet för att det ska synas och möjligtvis härma filmkorn på ett någorlunda liknande sätt. Det kanske finns artefakter ändå som uppkommer men det är jag inte rätt man att bedöma.

Mitt fotointresse infann sig på riktigt i den digitala eran och jag hade minimal kunskap om fotografin som konstart. Fotade bara för att kunna minnas. Jag pixelpeepade mina första 6 megapixel stora foton och blev impad av skärpan och hade jag stannat kvar i det stadiet så skulle jag väl nu sitta här och spara ihop pengar till en 100 megapixel-maskin från Fujifilm. Men, jag upptäckte foto som konstform och mästarnas bilder är ju ofta tagna med film så det är inte konstigt att man gillar det elementet i ett foto utöver det viktigaste som för alla borde vara det fotot visar (komp, innehåll, känsla mm.).

Jag använder i stort sett alltid nån filmsimulering med pålagt korn. Men, ibland funderar jag på om man kanske skulle låta bli och istället som du skriver "gilla det skarpa svartvita läget i en digitalkamera" (också för färg då)? Frågan är intressant. Men, fortfarande så föredrar jag att göra nåt åt den digitala skärpan som mina moderna kameror ger mig. Nån gång i framtiden kanske man ändrar sig?

Ögnade igenom Elliott Erwitts färgbok "Kolor" för en tid sedan. Klart bra foton förstås men ofta så var den tekniska kvaliteten rätt usel. Så, jag är glad för dagens teknik som öppnar upp så många möjligheter att fota med bibehållen kvalitet i situationer där det förr om åren skulle varit svårt. Jag ser gärna det som att vi lever i de bästa av fotovärldar nu – vi kan ta de där 10 000 dåliga bilderna utan större kostnad, och vi har färg och svartvitt på samma gång. Utmaningen är alltjämt att hitta situationer och ögonblick. Att fokusera på fotoprylar bör vara sekundärt även om det är lite småkul emellanåt.

Många intressanta synpunkter det här, tack för dom! :) Det här gör nog att jag måste finslipa mina tyckanden/åsikter inför en ev. kommande blogg! Som då kanske skall heta, "Den riktiga fotografin är analog!" :)
B)

Ps. De e inte jag som myntat det här om den riktiga fotografin, utan det hörde jag av några ungdomar! :) :)

Jag förstår egentligen inte den här diskussionen. Förr, innan digitaltiden, så försökte jag alltid fota med så finkornig film som möjligt, tror att de flesta andra också eftersträvade det. Jag körde hellre Plus-x än Tri-x, ibland ännu långsammare filmer, Agfapan 25 t.ex. Filmtillverkarna strävade också efter att göra film med så litet, eller helst osynligt korn, som möjligt. T-korn o.d. togs väl fram just för det. Digitalt har ju rätt många fördelar framför film, skärpan är en av dem, möjligheten att fota när det nästan är mörkt en annan. Film har andra fördelar, det blir liksom ett annat uttryck. Men jag förstår inte riktigt varför det ofta anses att en svartvit bild måste innehålla synliga korn bara för att det oftast gjorde det på filmtiden. Nu kan man få jättesnygga skarpa svartvita bilder utan korn eller med korn, om man så vill. Det står var och en fritt. Själv saknar jag ibland det mer hantverksmässiga förfarandet med analogfoto, framkallning o.d som jag gjorde förr. Enda orsaken till att jag inte gör det numera är att jag tycker det är för dyrt. "Böket" skulle jag däremot inte ha någonting emot. Peter uttrycker det klokt att vitsen med en hobby är att göra saker, inte att slippa att göra saker.
F.ö. snygg bild Bengan!

Gillar återigen din bild, särskilt din första. Porträtt av ung man med ambition, stil också för den delen. Enhandsgreppet med tumme på avtryckaren , måste rimligen gjort stort intryck på det täcka könet, jag tror kanske det var intränat med detta som ett av de primära syftena, hälsningar/ Björn