Hej,
Diafilm var befriande. Verkligheten kom så att säga hem till projektorn.
När man idag byter öron på en elefant och bättrar på bakgrunden med nya bildelement då är inte jag med när det gäller naturbilder. När man sedan tävlar och vinner ära och berömmelse och pengar blir det bedrägeri.
När det gäller foto som konst är naturligtvis friheten total, men då vet man det när man är åskådare. Då skall man ju tolka fritt.
Jag tror de flesta fotointresserade har den här åsikten, men det finns alltid bedragare inom alla områden.
Klapp
Bob

Synonymer till “bedrägeri”  är till exempel fraser som svekfullt handlande, oärlighet, bedrägligt förfarande, bluff upp. I juridisk mening handlar bedrägeri om att en person vilseleder en annan person och därmed lurar den till att göra något som den annars inte skulle ha gjort. Resultatet är till skada för den som blivit lurad och ofta till vinning för bedragaren. Vinningen är oftast ekonomisk men det finns även exempel på andra typer av fördelar som bedragare har
förskaffat sig – högre status och anseende till exempel.
Om man till exempel går in i en fototävling, där manipulation av bilden inte är tillåten, med en bild som man manipulerat (utan att tala om det) är det naturligtvis bedrägeri (tillskansa sig fördelar). Om man däremot gör en bild, med alla till buds stående medel, olja, akvarell och textil, eller Photoshop, för att just göra en bild som man vill visa och är öppen med hur man gått tillväga så är det förstås inte bedrägeri.
För mig handlar det om transparensen i tillvägagångssättet, i övrigt är en bild en bild, typ. Jag ser inte en bild som ”bättre” om den är ”omanipulerad”. Däremot kan jag ibland ha svårt att förstå varför man exempelvis ”städar” när det gäller grässtrån och andra detaljer, men visst, det kommer på upphovsmakarens konto.