Du väcker minnen! Fattare! Det fanns två fattare på Ljungströms vad jag kommer ihåg.
Å min start som lärling va att såga i mässing! :) Efter några år så fick jag jobb i gamla sta'n, hos en god vän. Det är han på bilden. Han tog upp beställningar från butiker, på tex ett antal Bismarksarmband. Å då va det bara å valsa ut ett stycke guld, se'n dra tråd av det, glödga bort spänningen, linda tråden runt en spole, klippa itu, "skruva" ihop bitarna, löda ihop se'n, hamra det lödda platt... om jag nu inte minns helt fel! :)
Det pilliga va nog att göra låset på armbandet och den lilla säkringen som knäpptes fast över den lilla kulan som löddes fast på låset! Jag kan se det än i dag!
Men för att komma till sak, inkomsten va litet ojämn, och jag hade familj, så det fick bli ett annat jobb!
Som spårvagnskonduktör! :)
/B

Jag fick naturligtvis börja från 'botten' också, och det var att fatta 8/10/12 mm stenar i silversmycken. Oj oj oj så många tiotusentals stenar jag fattade under de åren jag höll på. För att inte tala om hur många diamanter och framförallt smaragder man smällt i luften :) När jag anställdes så var vi 5 Fattare/Gravörer, under toppen så var vi det dubbla. Min stad Falköping kallades under några decennier för Guldstaden, där fanns väldigt många företag. Det jag var anställt på hade ca 65 anställda vill jag minnas. Jag insåg redan tidigt på 80-talet att den utländska billiga importen skulle förändra branschen, därför sadlade jag över till IT branschen. Min inkomst var jämn, men låg :) Sista fredagen i oktober varje år så är vi ett gäng som tar en bit mat på stan och drömmer oss tillbaka till gamla tider. Kul Bengt :)