The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 2475 / Man blir ofta litet otålig när man fotar analogt!

 

Eller nyfiken, men det e nog mest otålighet, och det e inte så konstigt! När man tagit några bilder, där man känner att det här kan nog bli bra, och har ett tjugotal bilder kvar på filmen, då blir man ofta otålig!

De e klart att man kan dra ut filmen tidigare ur kameran, men litet ekonomisk måste man försöka att vara! Se'n får man också försöka motverka lockelsen att bara fota av de här kvarvarande bilderna på nå't ointressant, bara för att få filmrullen full och kunna ta ut den!

Så det e inte så lätt att fota analogt! De e ofta lättare att fota digitalt! Där kommer resultatet direkt!  ;)

Men väntan, och kanske då även längtan, kan såklart vara en ganska otidsenligt känsla på flera områden än bara på foto, men kan ändå kännas bra!  ;)

/Bengan

 

Ps. Kan inte hålla mig längre, ursäkta, men e det bara jag som får en så'n där déjà vu känsla vad gäller ubåtsproblematiken i Stockholms skärgård? Och att Ryssarna kommer just nu i försvarsbudgettider! Vem har sagt det till Ryssarna att det e budgettider, eller har Ryssarna insyn i regeringen? Å då e det ju ännu allvarligare!

Å någon journalist borde väl kunna ställa de här litet svåra frågorna, eller e det bara nya förmågor som nu prövar journalistyrket! Å historia, vad e det? Som sagt, ursäkta! ;)

 

Inlagt 2014-10-20 06:58 | Läst 3269 ggr. | Permalink

"Det är bara bra att det analoga fotograferandet tar tid. Vi har i dag drivit upp tempot i alla avseenden. Allt ska hinnas med, varje minut måste in i kalendern, ingen dötid får finnas (tid är pengar), folk sägs upp och de få som blir kvar får klara skivan. Livet är en ständig stress – på jobbet såväl som på fritiden. Hårddiskar fylls med tusentals bilder, hårddiskar kraschar, en ständig oro för att bilderna försvinner. Ja, det digitala är sannerligen inte så lätt – heller. Det är väl som med det mesta. Lagom är bäst. Ta inte fler bilder än du mäktar med att administrera. Det analoga har sina givna, lätt identifierbara gränser. Det digitala har också sina gränser och det är kanske bra att börja inse det innan det går överstyr. Om två timmar är min HP5+ torr och klar att klippas ned och sättas in i negativalbumet. Då hinner jag äta lunch under tiden utan att stressa."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Digitalfotografer brukar ju ibland vara nästan tvångsmässigt bundna till att genast titta "hur bilden blev" - så uppbundna i det beteendet, att dom missar det avgörande motivet som kanske kommer strax efter den första bilden. Då blir ju den naturliga frågan att: "Vet du inte vad du har tagit för bild?".
Jag för min del vet precis vad jag har tagit för bild när jag plåtar analogt - speciellt med de korrigeringsmöjligheter som det digitala mörkrummet bidrar med. Jag kan alltså lugnt ge mig till tåls, eftersom jag vet precis hur bilden kommer att se ut.
Bilderna får gärna mogna i kameran...
Under mina år som analog yrkesfotograf såg jag det en utmaning att få bra bilder medan jag tog slut rullarna (två kamerahus) på väg till labbet (Prolabbet eller Team Framkallning).
Känner igen detta... Har faktiskt skrivit ett blogginlägg om dessa tankegångar.

http://hellesophotography.wordpress.com/2012/04/23/digital-rastloshet/
syntax 2014-10-20 12:43
Mycket bra framställning Terje!
Just det förhållandet att den digitala fotografin bantar ner själva fotograferingsupplevelsen och den kreativitet som ligger i den saken, är en självkanibaliserande omständighet som nog är en bidragande orsak till känslan av rotlöshet hos den tidigare analogfotografen. En hobby går nämligen ut på att göra saker - inte att slippa göra saker. När det tar längre tid att göra saker, så är det inte bara roligare - det ger större utrymme för eftertanke.
Jag jobbade i somras med en bälgkamera för 6x6 från 1950-talet. Jag hade mycket, mycket roligt - och det blev ett väl utfört arbete i slutändan.
Svar från Benganbus 2014-10-20 15:41
Terje, skönt att läsa om ditt fototempo!
Motstånd måste finnas!
/B
Det är bara bra att det analoga fotograferandet tar tid. Vi har i dag drivit upp tempot i alla avseenden. Allt ska hinnas med, varje minut måste in i kalendern, ingen dötid får finnas (tid är pengar), folk sägs upp och de få som blir kvar får klara skivan. Livet är en ständig stress – på jobbet såväl som på fritiden. Hårddiskar fylls med tusentals bilder, hårddiskar kraschar, en ständig oro för att bilderna försvinner. Ja, det digitala är sannerligen inte så lätt – heller. Det är väl som med det mesta. Lagom är bäst. Ta inte fler bilder än du mäktar med att administrera. Det analoga har sina givna, lätt identifierbara gränser. Det digitala har också sina gränser och det är kanske bra att börja inse det innan det går överstyr. Om två timmar är min HP5+ torr och klar att klippas ned och sättas in i negativalbumet. Då hinner jag äta lunch under tiden utan att stressa.
Mitt på spiken, känner igen tänket;)

/Stephan