Rätt tidigt tog jag det beslutet att inte bli en fånge under konsumtionssamhället, åtminstone som fotograf.

Jag köper ny kamera när den gamla är utsliten, objektiv har jag kvar sedan 80-talet. Nya minneskort efterhand som de gamla är utslitna, två av mina stativ är mer än 30 år gamla. Jag har aldrig haft behovet att byta kamera en gång om året, måste verkligen inte ha det senaste om det jag har ger mig de bilder jag vill ha. Så resonerar jag även vad gäller datorer och mobiltelefon.

Sedan kan jag ibland handla mat med onödig förpackning, även om jag även där känner att jag blivit bättre. Köper heller aldrig mer än jag kan konsumera - att slänga mat finns inte på min världskarta.

Jag har nog som alla en del i konsumtionssamhället, jag som alla andra. Men som stor miljövän har det det länge varit viktigt för mig att så långt som möjligt motverka detta.