The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 2028 / Vi satt med ryggen mot en gran, elden brann än så länge, men vargarna visste, att när elden slocknade
Vi hade gått på skidor till Kyrkstenen nära Vålådalen i Jämtland en kall decemberdag på 1990-talet, men hade missbedömt hur länge vi hade dagsljus, och då vi tidigare hade hört varg och även korsat spår av flera vargar, så vi ville inte vara här ute på myrarna när natten kom, så vi höll så hög fart vi kunde på hemvägen.
Men det här tempot tog på krafterna, så vi behövde ta en kort rast innan vi fortsatte. Vi tände en liten eld i en myrkant och satte oss med ryggen mot några granar och tog snabbt den sista kaffeskvätten med en bit smörgås. När vi satt där vid granen, så såg vi hur några skuggor sakta och ljudlöst lösgjorde sig från trädens mörker på andra sidan myren, så sakta att man inte såg det om man inte tittade riktigt noga. (Förstora gärna bilden så kanske ni också ser....)
De här svarta skuggorna närmade sig sakta, det va knappt man såg rörelsen, men vi visste! Efter en stund såg vi hur det glimmade till i ögonen på det som närmade sig...
Jag tog fram min jaktsamekniv och surrade fast den på ena skidspetsen samtidigt som vi tog varsin eldbrand i handen... Vi såg på varandra ett kort ögonblick, men ingen sade något, för vi hade varit med om det här förr, så vi visste vad som väntade, och ställde oss sedan med ryggarna mot varandra! Vi va beredda..... ;)
Ha en fortsatt trevlig söndagskväll! :)
/Bengan
Mv/Gunte..
Man måste börja någonstans! ;)
B)
Skämt och sido kan tänka att man känner sig rätt liten i dom lägena, då märks det att vi varit skilda från naturen för länge.
Vill höra mer.
//Lef
ortsättning i morgodagens blogg
Annat va det förr! :)
/Stephan