Kanske ska vi acceptera läget då, eller vad menar du? Min son har stått i bostadskö i Växjö i flera år. Det fanns 4 lediga lägenheter i somras i hela Växjö. Han bor fortfarande hemma, trots att han är 26 (min brorson som är 25 har det likadant). Han sparar men har inte fått ihop så han kan köpa en lägenhet och sätta sig i skuld för ett lån än tycker han, annars finns en del såna köpelägenheter i Växjö att välja på. Och i Stockholm är det ännu värre tror jag. Min dotter bor där nu på ett andrahandkontrakt till nästa sommar, sen vet hon inte var hon ska bo. Har fått jobb på Hennes där och vill gärna bo i stan. Då får hon slänga upp några miljoner eller sätta sig i skuld, med osäker arbetsmarknad som osäkerhetsmoment. vad händer om hon blir av med jobbet? Nej läget som är kan inte accepteras. Det är ohållbart och kommer leda till en jävla massa kostnader för samhället i form av sjukvårdskostnader, brottslighet, drogproblem, ökad segregation och fattigområden. Det är lätt för oss som har vårt på det torra att tycka dom är gnälliga. De unga har det otryggt idag. Den otryggheten fanns inte alls på samma sätt när vi växte upp. Så ha lite förståelse är du snäll!
Nils/

http://gelatin-silver.blogspot.com

Ja, det menar jag! I anständighetens namn - när man gör en jämförelse med hur merparten av världens befolkning har det. Svälter dina barn? Har dom inte varma sängar på nätterna? Äter dom sig inte mätta? Utsätts dom för hot till liv och lem? Jaså dom har allt detta och dom lever tryggt - vad är det då du gnäller om? Du pratar om den där överskjutande lyxdelen som vi kan unna oss här i landet tack vare tidigare generationers strävsamhet. Du vill ha den fördelad på ett sådant sätt att dina barn skall kunna få en bit av den kakan. Visst, det är helt legitimt - men det förändrar ändå inte det förhållande att det är just en lyxproblematik.
Jag vill påstå att vuxna i det här landet, och kanske i än högre grad unga människor, är bortskämda helt enkelt.

Du har inte fattat särskilt mycket av vad saken gäller tydligen? Det finns inga bostäder till rimliga priser att få tag på idag, för en som har ett normalt hederligt arbete. Kom till Växjö och försök hyra något får du se. De som studerar på universitétet klagar t.ex hejvilt och de får bo i korridorer och hyra in sig hos kamraters enrummare (eller bosätta sig flera mil från stan i obygden där man tvärtom måste riva hus för att byarna avfolkas och lägenheter står tomma). Vill du ha något får du snällt punga upp 1-2 miljoner. Så är det även om du inte tror det. Kanske är det överskkjutande lyx att ha en bostad övrhuvudtaget idag, man kan ju nästan tro att du menar det? Och det började inte med alliansregerringen. Det var socialdemokraterna som startade den här karusellen med avregleringar och att låta marknadskrafterna styra helt. Men de har gått åt skogen. De kan inte tillgodose något så elemntärt som att alla ska ha en enkel bostad till ett rimligt pris längre.

http://gelatin-silver.blogspot.com

Jodå jag fattar - du utgår ifrån att alla skall ha allt, att det är någon slags rättighet som vi är födda med. Så har det aldrig funkat här i världen. Man måste anstränga sig, och sträva sig fram här i livet - även ungdomar som under sin uppväxt har fått allt serverat utan ansträngning.

Ropen skalla, hamburgare åt alla...!!

Tyvärr har du fortfarande inte fattat, och du hittar på saker som jag inte skrivit. Så det är meningslöst att diskutera vidare. Du verkar leva i en fantasivärld, precis som politikerna idag. Att få möjlighet att bo i en egen bostad när man är vuxen och har jobb är sannerligen inte varken lyx eller att man ska ha allt här i världen. Och de som är bortskämda är väl de som haft föräldrar som kunnat ge dom både dyra bostäder och en ekonomisk trygghet i livet, som t.ex mina barn och många andra saknar. Ha det fint!

Hittar på saker som du inte har skrivit? Annars var det jag som hade första inlägget i den här åsiktsväxlingen. Är det inte lite egocentrerat att tycka att allt jag skriver skall följa din agenda?

Inte alla unga i Sverige har möjlighet att bo hos sina föräldrar eller tjänar tillräckligt med pengar för att ha möjlighet att skaffa en egen bostad. Det argument du tar upp här är väldigt vanligt när någon vill visa att vi minsann ska vara nöjda med det vi har och hålla käft.

Det finns massor av folk i andra länder som har det sämre än vi, men jag förstår inte varför det måste innebära att vi som bor här ska acceptera de svårigheter som faktiskt finns här. Blir det bättre för de som bor i fattiga oroshärdar för att många svenskar har svårt att hitta en fast bostad?