The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1781 / Varför fotograferar du? Och vad fotograferar du?
Det här är väl sådana här ständigt existensiella fotografiska frågor!? ;) Och jag kan bara tala för mig själv såklart! Så den första frågan, varför jag fotograferar, har jag inte nå't bra svar på ännu, men det kanske kommer, och den andra frågan börjar klarna, jag fotar människor hela tiden!
Men visst har jag försökt mig på att fota annat också, men det blir ofta litet tvång eller krystat i det hela, tex natur eller sport eller arkitektur eller vad det nu är som jag försöker mig på. Jag e inte riktigt bekväm i den här typen av fotograferande, så kan man nog säga.
Utan det är människor som det känns intressant och naturligt att fota! Ständigt!
Å de här med att fota människor, och att jag gör det så ofta, det har jag nog inte fattat så där glasklart förrän sista tiden! Men bättre sen't än aldrig! ;)
Och orsak till att jag fotar människor då?
Jag tycker det e nå't mystiskt och spännande och intressant och lockande med människor,
mycket mer än så kan jag nog inte förklara det hela....
Hur som helst, de e väl bra att ha fått en liten pusselbit på plats?
Även om en del frågor återstår!? :)
/Bengan
Ps. Fyller på med några bilder till här nedan, så ni fattar hela vidden av vad jag menar!
Så här ser det ut i stort sett hela tiden! Ok, en och annan bild på Roffe kommer såklart med ibland! :)
Tror att du som jag och många andra i vår genre gillar människan.
Göran
Det är dock givetvis ingen sanning - för min egen del blir det allt jag gillar ...
Ha en skön kväll.
//Glenn
Fotografering är som mat. Korv är gott och finns i olika utföranden. Men emellanåt så kan det vara gott med en blodig biff. Fråga Roffe! ;)
Det fanns en tid i mitt liv då jag aldrig skulle kunna tänka mig gå ut utan kamera. Sedan blev jag sjuk helt sönderbränd. Minns jag hängde en badhandduk utanför mörkrumsdörren för att markera att där skulle jag inte gå in. Reste till norrland utan kamera.
Blev starkare igen. Nu fotograferar jag helt olika saker vilket beror på att jag kan få infall och idéer som ibland verkar helt underliga.
Jag har i vart fall fotograferat av fem barnbarn från de föddes till de blev tonåringar. Vars ett album har de fått. Det var på den tiden det kändes som jag bodde i mörkrummet. De är lyckliga i dag för albumen.
Dina bilder på människor tycker jag mycket om. En del har jag kommenterat tidigare som enskild bild.
Fortsätt med detta för det är fina dokument över tiden.
Hälsar Gun-Inger