The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1694 / Sommartid är repristid! Även berättelsen om en Sonnar på en M Leica! :)
Alltså, de flesta har ju semester just nu i Sverige! För alla vill ju ha semester just nu, och då sätter man ofta in redan inspelade program på Tv. De e väl så i en del bloggar också! :) Man plockar upp nå'n gammal blogg, ändrar litet i texten, vips så är det som nytt! Det blir som ompackning av korv och köttfärs i butiken! Man byter bara datum liksom! :)
Men jag skriver i alla fall ny text till den här bloggen om Sonnar 1,5:an! Men det kommer nog ändå nå'n kommentar från någon "överliggare" här på Fotosidan, "Bengan, det där har jag läst om tidigare!"
Suck....
Då brukar jag svara, "Jag vet att du sannolikt har läst nå't liknande för flera år sedan, men tiden går, och det kommer in nya och fräscha medlemmar på Fotosidan, som inte har läst det här!" :)
Ok, då kör vi!
Det var en gång för länge sedan på 1930 (och 1940-talet) då Leica inte hade några bra ljustarka objektiv, men Zeiss hade det! Å det kom att bli mytos omkring ett av de här Zeissobjektiven, Sonnar 1,5:an!
Från början tillverkades objektivet bara för Contax-kameran, men ett antal penningstarka Leica-ägare bad Zeiss göra några objektiv i Leica-fattning redan på 1930-talet, och efter 1945 ville Ryssarna ha Sonnarer i sina FED-kameror, och de första ljusstarka objektiven efter kriget hos kamera-tillverkare som Nikon, Canon mfl, det var rena Sonnar-kopior!
Och Zeiss, både i öst och väst, fortsatte att tillverka Sonnar 1,5:an även efter kriget! Man kunde faktiskt ha räknat om objektivet, bla då man hade fått bättre glassorter och även antireflex-behandling, men optiken höll sig mycket bra i konkurensen även med nyare objektivkonstruktioner, och Sonnaren hade blivit känd för sin fina bildkvalitet och skärpa, så varför då onödigtsvis ändra ett vinnade koncept?
Men se'n på 1950-talet kom datorer för hjälp av beräkningar, fler olika glastyper, flerskiktig antireflexbehandling osv, då blev det lättare att göra ljusstarka objektiv även för andra kameratillverkare.
På den bakre inre linsdelen på det här objektivet finns ett instansat nummer, (2)860909. Det är ett Zeiss-nummer. Glaset har ett antal mycket små luftbubblor och antireflexbehandlingen är svagt blålila. Själva optiken var klar 1945.12.04. (Källa: Fabrikationsbuch Carl Zeiss Jena. Hartmut Thiele) För den som undrar litet mera, så sitter den här Zeissoptiken i en rysk fattning.
Och en sådan här Sonnar 1,5:a fungerar alldeles utmärkt även på 2012-talet, både vad gäller skärpa och mytos! Och visst är den kompakt för att ha ljusstyrkan 1,5!
Och varför inte då på en Leica, som på 1930-talet? ;) :)
Nu har jag inte sagt att jag skall göra det, fota med Sonnar 1,5:an på en M Leica, utan det här e bara ett retorisk frågepåstående! :) Fast man kan aldrig vara säker.... det är en lockande optik...
Och snygg, med mycket mytos som sagt!
/Bengan
Här e en bild som är tagen med den här optiken. Om jag inte missminner mig, så va det nära full öppning här.
Bryggbilden tål också användas flera gånger. :-)
För mig är Sonnaren ett "extremt" objektiv. Det skall användas vid full öppning. Punkt! Skärpeplanet är välvt som en fotboll (vilket gör att jag hellre väljer en ljussvagare Planar), men bokehn är det vackraste som skådats och skärpan i mitten vid f/1,5 håller gott och väl för 36 miljoner pixlar på FF.